Trött på karlns ex...

Betalar hon underhåll?

Sådana här inlägg gör mig alltid lite ledsen. Om man träffar någon med barn sen förut så följer barnen med så är det bara! Jag har själv fått bonusbarn så jag vet.

Förstår inte riktigt varför du är så intresserad av vad mamman gör när hon är utan barnen? För mig låter det mest tragiskt att det ena barnet inte vill vara med henne. Jag skulle absolut inte tycka att det var att glassa runt att inte ha sina barn, tvärtom en stor förlust.

Förstår precis hur du känner! Du är överarbetad och trött och i dina ögon känns det som en lyx att kunna ägna sig åt sig själv några timmar för att inte tala om en hel vecka. Fullt naturligt. Du hade också kunnat göra det varannan vecka om mamman hade bemödat sig med att skapa en kontakt med sitt barn som då hade velat komma till henne. Klart du känner dig putt på henne ibland. Sedan mår hon säkert inte bra av att ha det så mellan sig och sitt barn men det minskar väl knappast din arbetsmängd.

Fattar inte varför det alltid ska tjatas om att om man träffar en man med barn så kommer alltid barnen på köpet. Precis som alla varianter som kommer med det paketet är obligatoriska. Dåligt fungerande relationer kommer inte alls nödvändigtvis på köpet och de är de som skapar belastningen som gör att man kan önska bort vissa delar ibland. Bara för att det inte är barnens fel är väl inte den nya kvinnan någon usling som tycker det är jobbigt och vill säga det ibland.

Hade det handlat om en kvinna med barn som träffar en man som flyttar in till henne och hon har någon av sina barn där på heltid medan biopappan hasar runt i tofflorna hemma hos sig så skulle väl få tycka att det var den nya mannens ansvar att hoppa in som barnpassare åt sin kvinna utan att ibland slänga ett ont öga åt pappan med all fritid. Inte heller skulle den mannen få inlägg från ledsna pappor.

Jag måste bara säga så här...
Det uppfattas säkert fel, men jag försöker.
När man har barn (biologiska eller bonus) så är man aldrig barnledig!!
Din sambo bill säkert ha sina barn på heltid, vem vill inte det.
Hur skulle du göra då då?

Jag är själv bonusmamma till 2 flickor.
Städning, matlagning och sånt hör till.
Jag är deras låtsasmamma, en del av deras liv och därför oxå en del av deras uppfostran.
Visst knorrar jag när man går in i deras stökiga rum,
men det skulle jag göra även om det var mitt biologiska barn.
Vi har dom varannan vecka,
men skulle de vilja vara här hela tiden så är de mer än välkomna.
När man lever ihop så är man en familj.
Jag gillade inte ditt resonemang om
att du lagt "åtskilliga tusenlappar" på barnen.
Det gör jag oxå.
Med glädje.
Jag vill självklart att de ska ha fina saker här hos mig och deras pappa.

Var försiktig med allt det här så barnen inte "hör".
Även om pojken inte vill traffa mamma så är det mamma.

Jag pratar alltid gott om mamman. Även fast sonen önskat att jag vore hans mamma. Så har jag talat om att han har redan en mamma och hon är jättebra. De jag mest blir arg på är att en 7 åring ska ej ta ansvar för att få gemenskap med sin mamma. De är liksom mammans vilja och hon gör skillnad på barnen och träffar ej sin son.

Katten vad folk läser mellan raderna och drar sina egna slutsatser här på familjeliv när man skriver så klart och tydligt sina åsikter... Glöm inte att läsa ALLT de man skriver och fäst er ej så mycket på speciella grejer med egna utläggningar om vad ni tror att jag anser... Det jag anser skriver jag klart och tydligt...

Jag känner en kille som sa att en av de svåraste sakerna med att separera från mamman var att han förlorade halva tiden med sina barn, men att det fanns en liten, liten bonus när det ändå var på detta vis. Det var att han fick vara egoist och bara tänka på sig själv varannan vecka. Han går in för barnen till 102 procent på sin vecka och gör allt han inte kan när han har barnen den andra. Jag tycker han har en sund inställning som gör att han orkar vara en riktigt bra pappa - för det är han.

Om biologiska föräldrar kan njuta av ledighet varför skulle inte styvföräldrar få lov att göra samma sak? Om, om, om, ja OM barnen inte hade någon mamma så skulle de bo hos pappan och TanjaS på heltid. Men de HAR en mamma. En mamma som inte tar sitt ansvar på allvar. Det är väl just det som är frustrerande - för alla.

Jag menade verkligen inget illa.
Jag sa ju att det skulle tolkas fel.
Ska försöka förklara.
Om du läser det du skrev när du startade tråden,
så skrev du hela tiden HENNES barn.
DU fick städa efter HENNES barn, försörja HENNES son o.s.v.
Självklart tror jag inte du pratar så sonen hör.
Men det är så lätt hänt.
Du och sambon kanske pratar om det nån kväll
så har sonen inte somnat.
Det jag känner är:
När barnen bor hos er så städar ni efter HANS barn, ni försörjer HANS son.
Det är jättesvårt att förklara.
Jag tyckte du skrev det på ett sånt sätt.
Ber om ursäkt om du blev arg. 

En sak till bara...
När ni bor under "äktenskapliga former" som det så fint heter
så blir du på något sätt mer än Tanja.
Du blir ju mer som en modersfigur
än pappas tjej.

Tycker att det är lite konstigt att det hela tiden gnälls på bonusmammor som önskar sig lite "bonusbarnfri"-tid. Detta ständiga "du visste vad du gav dig in på när du blev ihop med en karl som har barn sedan innan..."

Hur kommer det sig då att ingen gnäller på biomamman som ts skriver om? Det borde väl vara "du visste vad du gav dig in på när du skaffade två ungar!" när det gäller henne också? Men tydligen är det helt ok för en biomamma att strunta i sin 7-årige son helt men det är inte ok för bonusmamman att önska sig någon barnfri dag emellanåt?

vem är det egentligen som har det grundläggande ansvaret för ett barns väl och ve, slipper bioföräldrarna det ansvaret så snart de ger sig ur den relation där barnen blev till?

du viste väl att han hadde barn innan du valde att leva med han pojke har inte valt dig....!!!!

Varför skaffar du egna barn då? Menar att då är du ännu mer fast låst och kan ännu mindre ha egen tid...
Bo särbo då om du vill ha mer egen tid.
Sen tycker jag naturligtvis att bio mamman borde ta sig i kragen och försöka reparera sin relation med sonen.
Visst det tar tid att bli "familj" men ni har ju valt det själva och skaffar nu en bäbis tillsammans då kommer ni ju aldrig vara barnfria.
Jag har en själv en son och min kille har 2 barn, till nästa år kommer vi aldrig att vara barnfria då de byter vecka och jag har min son alltid förutom varannan helg. Det stör mig inte för fem öre! Nu känner jag ju iaf inte bio mamman men har ni försökt prata med henne om relationen med sonen. Ni som vuxna borde kanske försöka hjälpa deras relation på rätt köl igen.

Jag förstår att du har det jobbigt och behöver gnälla av dig lite. Du är säker en god människa. Men det är så sorgligt hur barnen alltid hamnar i kläm i dessa nya bonusfamiljer. Bonusmammorna på familjeliv skrämmer mig så till den grad att jag hoppas att aldrig behöva hamna i en liknande situation. Jag hoppas att jag aldrig behöver skilja mig för barnens skull.

Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, ofta när jag läser inlägg på familjeliv så känns det som jag läser någons tanke och den är kanske inte helt genomtänkt eller "rumsren" alltså inget vi kläckt ur oss på en fest bland våra vänner. Men det tycker jag är bra, någonstans behöver vi vädra våra tankar och istället för att klanka ner på dessa kan vi väl komma med konstruktiv kritik.

Ja, jag är "bonusmamma", ja, jag valde det själv och jag visste att min sambo hade en dotter på 7år och en på 16år. Dessutom är jag själv bonusbarn och har levt i en familj med dina/mina/våra barn från det att jag var 12år.
Men man vet ändå inte vad man ger sig in på, man vet inte hur reaktionerna kommer att vara, man kan inte förutspå känslor och tankar i sig själv och ännu mindre hos barnen.

Nr 1. jag tror att paret måste stötta varandra och jag tror att "egentid" är viktigt, det tror jag även i andra familjekonstallationer men extra viktigt när inte alla barn är allas barn.

Nr 2. Vad människor gör runt omkring kanske man kan prata om, om de är öppna för det, annars får man i sin familj försöka göra det bästa av det. Annars bankar man bara sin skalle gul och blå.

Nr 3. Läs en bok, jag har själv läst familjen hoppsan och den gav mig massor med förståelse och insikt.

Nr 4. Se dina gärningar i ett större perspektiv, det såg en god vän till mig till att jag gjorde, nämligen att alla barn är våra barn och vill vi ha ett samhälle där alla mår bra kan man börja med att ta hand om sin sambos barn som han har med en annan kvinna. Tänk vilken gåva den killen fått, en mamma som bryr sig och som finns där för honom.

Lycka till och skriv om du vill...

Det är helt ok att känna att man vill ha egen tid Det handlar inte om att man inte vill ha bonusbarn osv... Det är en mänsklig dragning människor har helt enkelt.

Ofta läser man att folk reagerar negativt om man skriver efter en känsla i stunden...fy...lite medkänsla kan hjälpa många gånger och det är nog det man behöver höra när orken är slut

Jag är själv bonusmamma med ett krångligt förhållande till mamman, som isin tur hatar mig...el jag tror att hon hatar för att deras liv inte blev som planerat.

Man vill ha lugn och ro och man vill att saker ska fungera...det är ju därför man lever kvar

Jag förstår dig och önskar dig all lycka v34 inte lång tid kvar, spännande.

Ps man får känna att mamman bara glassar runt...istället för att ta sitt ansvar...det är ju trots allt hennes barn
Men du är den som barnen känner mer trygghet hos när hon gör som hon gör.

Lycka till!!!!