Trött på karlns ex...

Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, ofta när jag läser inlägg på familjeliv så känns det som jag läser någons tanke och den är kanske inte helt genomtänkt eller "rumsren" alltså inget vi kläckt ur oss på en fest bland våra vänner. Men det tycker jag är bra, någonstans behöver vi vädra våra tankar och istället för att klanka ner på dessa kan vi väl komma med konstruktiv kritik.

Ja, jag är "bonusmamma", ja, jag valde det själv och jag visste att min sambo hade en dotter på 7år och en på 16år. Dessutom är jag själv bonusbarn och har levt i en familj med dina/mina/våra barn från det att jag var 12år.
Men man vet ändå inte vad man ger sig in på, man vet inte hur reaktionerna kommer att vara, man kan inte förutspå känslor och tankar i sig själv och ännu mindre hos barnen.

Nr 1. jag tror att paret måste stötta varandra och jag tror att "egentid" är viktigt, det tror jag även i andra familjekonstallationer men extra viktigt när inte alla barn är allas barn.

Nr 2. Vad människor gör runt omkring kanske man kan prata om, om de är öppna för det, annars får man i sin familj försöka göra det bästa av det. Annars bankar man bara sin skalle gul och blå.

Nr 3. Läs en bok, jag har själv läst familjen hoppsan och den gav mig massor med förståelse och insikt.

Nr 4. Se dina gärningar i ett större perspektiv, det såg en god vän till mig till att jag gjorde, nämligen att alla barn är våra barn och vill vi ha ett samhälle där alla mår bra kan man börja med att ta hand om sin sambos barn som han har med en annan kvinna. Tänk vilken gåva den killen fått, en mamma som bryr sig och som finns där för honom.

Lycka till och skriv om du vill...