Hur gör ni som är lite mörkrädda/orolig för inbrott och bor i hus? :-)

sen tycker jag att man vänjer sej också! iaf gjorde jag det. tyckte att det va lite småläskigt i början. vi bor ute på landet och här blir det MÖRKT!! men man vänjer sej :)

Jag är mörkrädd och vi bor på landet utan gatubelysning. Vi har dock grannar, och har lärt känna flera av dem tillräckligt väl för att jag skulle kunna ringa/gå dit om jag är rädd när jag är ensam. (Men inte så väl att jag inte hade tyckt att det var lite pinsamt )

Jag är tacksam för hundarna, eftersom jag vet att de varnar om det kommer någon. Tyvärr varnar de också för igelkottar, cyklister, förbipasserande människor med hund...

Det är skönt att ha ett eller flera rum där man vet att man inte syns utifrån vägen. Det är läskigt att sitta och jobba i ett upplyst rum, och vet att jag inte ser ett smack där ute, men alla som går förbi ser mig i minsta detalj.

åh va härligt, jag är inte ensam!! =)

Vi funderar oxå på hus och det är samma sak här, hur ska man klara av alla ljud och alla möjlöiga ingångsvägar för tjuvar!? Vi kan inte ha larm eftersom våra hundar säkert skulle dra igång det ständigt och bara göra mig mer orolig. Däremot har jag ju två hundar, en liten som skäller gärnet åt alla ljud och en stor och farlig *huh*

jag tror bara jag skulle bli mer nojig med larm som tänder lampor. Om sambon rasar in på kvällen och tänder, så är jag bombsäker på att det är inbrott. nej fy!

skaffade larm som man även kan ha igång även när man är hemma.. sen kan man ha ett annat larm när man e borta.. suveränt :D

Smart med ett sånt "pling-larm" som talar om när nån går igenom dörren...

Kanske ändå är bättre med lampor som lyser hela tiden utanför, istället för såna som går på rörelse.

Ja, det finns ju en del att fundera på!

Åh.. fler än jag som är mörkrädda!

Jag bodde i lägenhet tidigare.. på 3:e våningen.. och var helrädd varje kväll då jag var själv.. Trodde allt möjligt hemskt skulle hända... Sjukligt I know.. Men så var det...

Bor nu sen 2 månader i HUS, och innan jag flyttade hit, så tänkte jag PRECIS som du Men konstigt nog så är jag LUGN här.. Aldrig rädd, fastän jag är själv vissa kvällar osv... Knepigt som attan, men så är det

Så jag hoppas det går lika bra för dig!

Jag menar absolut inte att förringa problemet, jag förstår verkligen att det är jobbigt och har en del fobier själv, dock inte detta.

Men. Är det verkligen det bästa sättet att "underhålla" sina nojor på det här sättet? Larm och lampor och hundar och sensorer och gud vet allt. Självklart ska man ha ett vettigt och riktigt skydd för sitt hus och sig själv, men helt ärligt, att inte ens kunna vara på markplan när det mörkt...? Kanske är det rätta att försöka jobba med sig själv Menar som sagt inget illa, men tänkt på det?

Och sen vänjer man sig, vi bor på landet där det är kolsvart, inga lampor om vi inte tänder själva och det är så SKÖNT! Imorse krasade jag ut till postlådan i stjärnornas sken och skrämde iväg en hare på vägen. Underbart!

Man vänjer ju sig rätt mkt med. Jag har dessutom vakthund som jag inte velat bo utan. Dock bor jag mitt i skogen utan grannar.

¨åh vad skönt att höra någon med samma problem!
Min pojkvän retar mig och undrar vad jag är rädd för, om det är trollen eller...

Vi har oxå larm nu, en sk kamphund har vi oxå, hon är jätterädd för allt men det behöver ju ingen veta =)

Ser alltid till att ha telefonen i närheten då pojkvännen jobbar natt =)

Här är en tråd för mig, väcker liv i den igen då jag ser att det är väldigt länge sen den skrevs.

Undrar hur det gick för ts?

Någon mer som känner såhär?

Pumphagel.