Varför klä sin pojk i tjejkläder????

Jag tycker att det låter som om den pojken har klätt sig i det finaste han kunde tänka sig när han skulle fotograferas. En femåring "sätter" man knappast på kläder mot hans eller hennes vilja.

Tråkigt då att du kommer utifrån och dömer honom (och hans föräldrar). Får inte pojkar och pojkföräldrar inte tycka att det är fint med glitter, fransar och blommor?

Indirekt dömer du ju honom när du ifrågasätter hans klädval. Skulle du själv tycka att det var okej att folk höjde på ögonbrynen åt att du tog på dig skjorta och kavaj?

Bh skulle jag inte köpa till någon unge. Förrän den får bröst. Och det får knappast sonen, såvida han inte väljer att byta kön och då är han nog mogen nog att köpa sin egen bh. För utklädning får både dotter och son gärna låna en av mina gamla, om det skulle vara intressant.

Trosor – ja varför inte? Funktionen för trosa och för kalsong är väl precis den samma?

Då så! Då måste du ju inse att din irritation (i brist på bättre ord) på en pojke som har kläder som du uppfattar som "tjejkläder" handlar om dina fördomar, inte någon allmän given ordning.

Man kan välja flera sätt att betrakta människor som bryter mot normer: se ner på/ifrågasätta dem (mer neutralt) eller acceptera att alla varken vill eller orkar bry sig om att göra precis som andra.

MrM, för det första är det din åsikt "att det finns något som heter man och det finns något som heter kvinna och att det finns en skillnad mellan dessa. Biologisk, social, mental." Biologisk, ja visst, men social och mental? Det anser inte jag. Varför ska jag då tvingas acceptera en skillnad som finns i ditt huvud?

För det andra klär jag och min man inte våra barn för att bryta tabun "i feminismens namn". Vi klär dem i kläder som passar dem, som vi tycker är snygga och praktiska. Ska jag då slänga kläder i "fel" färg och med för mycket blommor som barn 1 haft, därför att barn 2 är av ett annat kön? Var finns logiken i det?

MrM, hur menar du att man suddar ut gränser mellan man och kvinna genom att klä småbarn i kläder utifrån smak snarare än könstillhörighet?

Hemskt är det därför att folk – folk som många i den här tråden – ser ner och förfasar sig över att andra inte tycker att det ÄR fint eller nödvändigt med könsskiljande kläder.

Men kära nån, MrM, nu försöker du döda myggor med kanon.

Enligt samma resonemang offar du och dina "könskodande" likar era barn på konformismens altare och begränsar deras uttrycksmedel utifrån en värdekonservatistisk livssyn. Oerhört grymt.

Eller tror du att det kanske handlar om att alla inte ser världen ur exakt samma perspektiv?

Transvetism, förresten? För att ett pojkbarn bär rosa kläder med blommor?

Visst existerar transvestism. Men det handlar om så mycket mer än att ha på sig kläder som är avsedda för det andra könet.

Nationalencyklopedin beskriver transvestism så här (mina kursiveringar):

behov av att klä sig i det motsatta könets kläder. Den primära transvestitens (vanligen man) ofta erotiskt färgade upplevelse av att tillhöra det andra könet med en del av sin personlighet manifesteras i och förstärks av omklädningen. Hos sekundära transvestiter kan bytet till det motsatta könets kläder ha fetischkaraktär med starka sexuella motiv.

Här kan du också läsa: sv.wikipedia.org/wiki/Transvestism

Även om jag sätter på mig makens skjorta och kostym och vandrar iväg till jobbet en vanlig måndag är jag inte transvestit. Jag är bara en kvinna klädd i manskläder. Likaså kan han sno en av mina kjolar utan att vara något annat än en karl i illasittande kläder.

Javisst var det! Lika för lika! Är riktigt stolt över att jag kunde klämma i med det där så spontant som jag gjorde't.

Men varför är det viktigt att flickor ser "flickiga" ut och pojkar "pojkiga"? Jag fattar verkligen inte det.

Själv vill jag att mina barn ser ut som barn, med kläder som är passar deras kroppar, är lekvänliga och trevliga. Därför har både son och dotter praktiska byxor – utomhus slitstarka och i färger som inte blir synligt smutsiga så snabbt, inomhus gärna tajts/långkalsonger som sitter skönt – och tröjor i alla möjliga färger, inte alltför tajta som går ned ordentligt över magen.

Tja, för att de ÄR barn ... Och inte små vuxna. Uppdelningen i flickor och pojkar är – som du själv säger – onödig. Det finns ingen vettig anledning till varför man ska poängtera småbarns kön.

"För att det är norm" säger ingenting.

Problemet uppstår när man säger att de som _inte_ väljer att följa uppdelningen gör fel, när man påstår att vi som klär våra barn utifrån vår smak och våra tankar kring hur barn ska vara klädda snarare än utifrån normen, "offrar" våra barn för "våra politiska värderingar". Problemet uppstår när folk förfäras över en pojke som klätt sig i det finaste han kan tänka sig, bara för att han inte följer normen. Problemet uppstår när det är stört omöjligt att köpa kläder i rätt storlek åt sin lilla tjej, för modet säger att jeansen ska vara tajta.

Jag vill inte att alla ska vara likadana. Jag vill att alla ska få vara som de vill vara.

Om min man vill ha en klänning får han ha det. Om han är så intresserad av att klä sig i kvinnokläder att han är transvestit, kanske vi måste tala om saken eftersom det handlar om sexualitet och jag är rätt inblandad i hans sexualitet. Men om han hittar en snygg klänning som passar honom och som han ser snygg/känner sig praktisk ut i, varför skulle jag ha någon åsikt om den saken? Däremot skulle jag aldrig tvinga honom att bära kläder som han inte vill ha.

Det som får dig att fnissa är ju din karl i en klänning som inte passar honom. Fundera i stället på klänningar som är sydda för mäns kroppar, så kanske det inte är lika fnissframkallande.

Det handlar ju om att man ska ha kläder som passar ens kropp! Klart att det blir andra skärningar på klänningar för män än på klänningar för kvinnor. Annars är det bara ett illasittande klädesplagg.

Bävern, om det är så jobbigt att bry sig:

1) varför skriver du här?

2) du bryr dig uppenbarligen eftersom du har en åsikt.

Vi diskuterar här, om du inte vill diskutera kan du leta upp någon annan tråd.

Den där formuleringen visar ju tydligt att flickkläder är sämre än pojkkläder. Och att du inte tycker att han borde ha de kläderna.

För övrigt finns det forskning som visar att man behandlar småbarn utifrån hur de är klädda. I ett experiment fick t.ex. en och samma bebis – ett spädbarn, alltså! – helt olika bemötande utifrån om hen är klädd i typiska "tjejkläder" eller typiska "killkläder".

Tyvärr är det så att vi bär omkring på många olika fördomar på hur människor ska vara, helt och hållet baserat på vårt kön. Dessa fördomar manifesterar vi och för vidare redan från det att ett barn är fött, i tilltal och förväntningar.

Om det faktum att mina barn bär olika slags kläder innebär att folk inte behandlar dem så stereotypt skulle jag bli själaglad. Inte för att jag tror att det är hela saken – så naiv är jag inte – men jag tror definitivt att det är en bidragande faktor. Hur kommer det sig annars att väldigt många kallar min söta, glada men ändå lugna tjej "framåt" och "tuff" så ofta? Jag är övertygad om att det i stort beror på att hon har ffa praktiska och slitstarka barnkläder (en kompott av den bästa sortens "flick"- och "pojk"-kläder).

Nej, det har jag inte sagt. Däremot tycker jag att vi ska vara medvetna om vilka fördomar vi utsätter våra barn för när vi klär dem stereotypt.

Framförallt vill jag poängtera att det du skrev, att man inte bedömer barn utifrån deras kläder, inte stämmer.

Okej, då missförstod jag dig lite.

Och det är ju klart att man ska få respekt oavsett hur man är klädd. Men likaväl som det är förkastligt att behandla flickigt klädda flickor sämre (eller i bästa fall bara annorlunda) än mer allmänt klädda flickor, är det väl att behandla flickigt klädda pojkar sämre? Eller bara förfasas över dem, som TS gör.

Jag tror att vi är helt ense om grundtanken att alla ska behandlas som individer, oavsett klädstil och kön. Vi är bara oense om infallsvinkeln.