Varför klä sin pojk i tjejkläder????

min spontana tanke är att det är underbart att gränserna mellan vad som anses "flickigt" och "pojkigt" håller på att suddas ut!! Ni har aldrig funderat på VARFÖR det från början har delats upp så att blått är för killar och srosa för tjejer.. vem f*n kom på den idiotiska idéen???? Varför kan vi inte bara slappna av lite och sluta påverkas så starkt av färger.. vad har färgerna för betydelse? Jag tycker rentav att det är oerhört trångsynt att fastna i dessa könsroller. Det är vi vuxna som medvetet/omedvetet socialiserar in våra barn in i könsrollerna. Studier har gjorts där en grupp kvinnor har fått träffa först en flickbebis och då var det genast gulligull och puttinutt och bebisen fick rosa kläder m.m. sedan fick samma grupp kvinnor träffa en pojkbebis och då blev det genast tuffa kommentarer och han fick blåa kläder m.m. Vad kvinnorna inte visste var att det var precis samma bebis vid båda tillfällena men med olika kläder, alltså typiskt tjejiga kläder respektive typiskt killiga kläder.... Tycker ni det är rätt att VI bestämmer vad som är tillåtet för flickor/pojkar??? Vad är det som är så skrämmande för er att dessa typiska klädkoder överskrids? Det argumentet med att barnen skulle bli retade köper jag INTE!!! detta handlar ju om att barnen själva ska få välja för sej själv, och jag hävdar att om barnet är i en sån miljö där de andra barnen ej accepterar ett "annorlunda" beteende, så väljer barnet att följa dessa koder för att passa in, om det ej är så "starkt" att det fullkomligt struntar i andra barns åsikter...

Min fråga till er med problem med pojkar som kläs/klär sig i tjejiga kläder: Vad är det som är så fel utifrån detta jag nu tagit upp? Samt: Hade ni reagerat lika starkt och dragit upp samma argument om mobbing om det var tvärtom, en tjej som klär sej i typiska killkläder t.ex. spindelmannenkläder och dylikt?

lär man inte sina barn att acceptera alla oavsett hur de klär sig, så är det en j*vla dubbelmoral att sen försöka få dem att acceptera alla människor oberoende av kultur, religion, hudfärg, utseende, handikapp m.m. Synd att samhället är så trångsynt. Jag menar absolut inte att jag är världens mest fördomsfria människa sanrare tvärtom. Kan bli jättebeviken på mej själv ibland när jag kommer på mej själv, men jag vill få fram att det faktiskt har en roll i jämställdeheten hur vi socialiserar våra barn.... allt hänger ihop.. samhället är som ett stort kretslopp. jag tvivlar på att det nånsin kommer bli jämställt, men det hade säkerligen varit en bättre värld att leva i om det var så... det vill jag tro iaf! nånstans måste man juh börja, tycker ni inte att det mest logiska då är att börja med framtiden - barnen...?

Pushar upp mina tidigare inlägg, skulle gärna ha lite tankar och funderingar från er kring mina frågor...tack på förhand...