bempa: Ingen har väl sagt att du inte ska få ha klänning? Jag förstår bara inte varför du skulle må dåligt över att Johan hade klänning (eller av att jag hade byxor)? I ett samhälle där vi alla möts som individer och inte som representanter för ett kön finns det ju oändliga variationer, otroligt mycket roligare än idag.
bempa: "Vad blir skillnaden om vi alla är ett "enat kön""
Vadå ett enat kön? Alla kvinnor idag är ju inte likadana och alla män är inte likadana. Enda skillnaden är ju att de individuella skillnaderna skulle kunna vara mer varierade och inte styrda av vilket kön man råkar ha. Sen kan du ha så mycket klänning du vill, bara alla andra har möjligheten att göra som de vill utan att styras av gamla fördomar.
bempa: Uppdelning för kläder är ju ett symptom på ett ojämlikt samhälle med uppdelning på andra områden.
Jag har otroligt svårt att se varför det känns så hotande med mer flexibilitet. Din möjlighet att gå runt i klänning blir ju inte mindre för att alla människor är fria att göra sina val utan könsnormer.
Jag tycker att typiska killkläder är så fruktansvärt fula att jag aldrig skulle köpa det till mina söner.
På vår förskola har nästan alla killar långt hår och ofta färgglada kläder med hjärtan och sånt. Så jag har tänkt att tiderna förändrats men vi kanske bara har haft tur.
Litheo: "Min pojk vill jag visa att han är en pojk. Visst kan han ha rött eller rosa men man ska ju se att det är en kille!"
Varför det? Vi är inte det minsta intresserade av att det ska synas att sönerna är killar. De har fö ingen som helst uppfattning om att de är killar själva. Vi är bara intresserade av att ha kläder som är fina och lekvänliga och som barnen gillar. Och de gillar glada färger med skojiga mönster som blommor och katter.
Också så fascinerande att barn som tvingas att vara som alla andra lättare skulle veta "vem de är". Är det lättare att hitta sig själv om man lär sig att man måste följa stenhårda normer och inte får sticka ut? Troligt.
bempa: Vem är det som vill att alla ska vara lika? Du eller jag?
Litheo: Och jag tycker att Persbrandt är extremt oattraktiv och skulle aldrig kolla efter en muskelman. Vi är Olika. Så låt oss vara det och låt alla få utveckla sin egen personlighet och sina egna intressen utan att tvimngas in i en trång könsfålla. Bara för att du tänder på machosnubbar behöver ju inte alla småkillar tvingas att bli det, eller? Och varför så enkelriktat, är det inte möjligt att ha stora muskler och händer och SAMTIDIGT vara mjuk och empatisk eller att både gilla (för att klyscha till det) monstertruckar och gardinfållar?
Statistiskt sett tror jag motorintresse är mycket vanligare på landet än i storstan. Kanske har lantisar annan hjärna än storstadsbor?
Lustig myt att det inte finns kvinnor i industrin, det finns över 150 000 kvinnor i svensk industri.