Varför klä sin pojk i tjejkläder????

Oj! Bestäms könet på ditt barn utifrån hur du klär det? För mitt barn är det dess genuppsättning som bestämmer det, och det är inte något jag kan ändra på

? Det är ju du som säger att du kan ändra könet på barnet genom att klä det annorlunda, inte jag Killar har en X och en Y-kromosom. Tjejer har två X-romosomer. Det är väldigt svårt att ändra på tycker jag. Kan du berätta vad för naturlag som säger att tjejerna omöjligen kan ha nåt som kallas eller ser ut som kallingar och killarna omöjligen kan ha nåt som kallas eller ser ut som trosor?

Började skriva en massa frågor, men såg att Myran H redan ställt alla mina frågor, så det blev lite kortare

Jag förstår verkligen inte det här med att det kallas mer likt när man har allt möjligt till barn. För mig är det helt ologiskt. Ju fler olika sorters kläder personer har att välja mellan, ju mer olikt kommer personer klä sig och se ut. Eller har jag missuppfattat något elementärt?

Sen förstår jag inte riktigt hur du tänker när du säger att du är stolt över ditt kön. Är du också stolt över din läng och ögonfärg? Känns lite meningslöst att vara stolt över de gener man fått tycker jag. Kvinna (i bemärkelsen har två X-kromosomer, vilket för mig är definitionen på kvinna) är man från födseln till sin död. Jag kan vara stolt över nåt jag gjort, det jag tänkt eller det jag lyckats med som jag velat. Men inte över att jag är kvinna eller har 38 i skor. Det är något jag är och har bara. Det är något jag kan acceptera, lära mig leva med. Men att vara stolt? Nej det kan jag inte säga att jag är.

Klart individer kan ända på hur starka de är. Annars skulle ingen gå till gymet tror jag. Och om vi ser på grupperna statistiskt sett, så skulle vi nog kunna fixa det så att alla tjejer gick och pressade på gymet och männen satt och jäste framför TVn hela dagarna, så tjejerna totalt sett blev starkare än killarna. Men ser inte alls poängen med att försöka ändra på oss som grupper.

Och varför vi skulle behöva kämpa för att passa in i en enda specifik grupp, när vi kan sägas vara del av oändligt antal grupper? Jag till exempel är inte bara med i gruppen kvinnor. Utan även i 70-talister. Mammor. Halv-vegetarianer (!). Forskarutbildade. Allmänbildade (tycker jag själv ) Fotbollsfantaster. Musikintresserade, etc. Varför måste jag klä mig som de andra i just gruppen kvinnor och inte som de i de andra grupperna?

Det spelar ingen som helst roll hur starka några grupper av människor är totalt sett tycker jag. Eller i genomsnitt. Eller hur de klär sig. Eller vad de äter för mat. Eller vilka hobbys de har, och bla bla. Det som räknas är hur individerna mår och känner sig. Är vi inte överens där?

Oj! Om du tänker så där så måste jag säga att jag tycker lite synd om dig. Tycker du att det är något bra och önskvärt att använda kvinnligt resp manligt som skällsord, som definitioner på bra och dåligt? Vad sjutton spelar det för roll vad som är manligt eller kvinnligt om man mår bra av att göra det, se ut så och så vidare? Är det något vi borde sträva efter, att ha etiketter på kläder, beteenden eller åsikter? MÅSTE vi ha det så? Varför?!

Jag vill i alla fall inte alls vara "kvinnlig". Jag vill vara en bra mamma, en bra partner, en bra vän, en bra medmänniska. Det är för jag är den jag är som min kille gillar mig. Inte för jag är kvinna. I sånt fall kunde han lika gärna välja nån annan av de 2.5 miljarderna och bli lika lycklig. Men så är det inte.

Förut tog jag illa vid mig när nån försökte trycka ner mig genom att kalla det jag gjorde eller hur jag såg ut för "okvinnligt" (ja, det har tyvärr hänt fler gånger). Idag gör jag det inte, för jag vet så otroligt mycket bättre nu, tack och lov. Det finns inget fel i det jag gör eller hur jag tänker bara för att nån anser det vara okvinnligt. Jag gör det JAG finner bäst för mig själv. Har nån problem med det, så är det deras problem. Inte mitt. Tänker inte ge mig för deras vilja att trycka ner mig eller göra mig illa med några gamla inskränkta föreställningar. Det är de själva som är pinsamma bara. Jag har inget att skämmas för.  

Och tycka lite synd om dig Litheo gör jag för att du verkar gå med på, accepterar, alla de här kraven från andra på dig och de din omgivning. Jag känner inte att jag blir lyckligare av större krav från allt och alla på hur jag ska vara och göra. Tvärtom. Inte roligt.

För det första: vad är det? För det andra: vem har bestämt det? För det tredje: varför ska man älska det?

Nja, på ett sätt handlar det om eget intresse, men å andra sidan inte. Det är inte så att hela världens möjligheter ligger framför varje människas fötter, tyvärr. De allra flesta går i omgivningens fotspår på olika sätt och utrifrån vad de tror är möjligt. Men det hoppas jag att vi råder bot på, så alla kommer få göra det som de är bäst på och vill. Det tjänar vi alla på, att männikors förmåga och fallenhet verkligen utnyttjas på bästa sätt.

Och om alla föll för de av samma kön, vad vore problemet? Är det vår plikt att maximera befolkningsantalet på jorden? Hur vet du det? Jag vet inte det. Mitt rättesnöre i livet är att jag och andra ska må bra. Vet inget annat än det. Om något så har vi motsatta problem här på jorden. Vi är för många för det levnassätt vi har.

Du pratar om hur vi är skapta. Vi är skapta som vi är, att vissa blir kära i vissa och inte i andra. Det fanns ingen tid långt tillbaks som jag känner till, nån "perfekt" tidpunkt, då varenda kille blev kär i en tjej och inte en enda i en kille. Gör du? Att alla skulle vara lika och aldrig kunde bli kär i samma kön, det finns absolut inget som säger att det är så det ska vara, eller att det är nåt sorts optimum. Vi är olika, som individer. Och det finns ingen som helst anledning som jag ser det att försöka ändra på det så vi blir mer lika eller att anta att vi är mer lika vissa än andra. Varför i så fall?