Varför klä sin pojk i tjejkläder????

Men hallå! Pojkar som VILL Ha prinsesskläder då? De finns, de är fler än du tror. Ska då vi PK-morsor istället bli icke-PK och tvinga dem att välja något annat plagg?

Eva och Nadjas mamma skrev 2007-10-26 09:17:04 följande:

Nej, det anser jag INTE!
Jag anser att normen ska bli VIDARE. Att normen ska sluta vara så jävulskt sned och enahanda.

De som anser att normen är det positiva är faktiskt snarare dem som snackar skit om dem som går utanför normen, dem som försöker styra in sina barn (och andra omkring sig) i normen genom att direkt eller indirekt tala om för dem att deras beteende, klädval eller dylikt inte är "lämpligt" utifrån deras kön. DE personerna är de som vill hålla normen kvar som den är; som anser att normen är positiv.

Eva och Nadjas mamma skrev 2007-10-26 09:40:51 följande:

När har jag sagt att DU anser att det som avviker från normen är negativt?? Det var du som sa att JAG anser det och jag dementerar den saken å det bestämdaste.

Vill och vill hålla kvar normen... jag tror det är OMÖJLIGT att få ett HELT normlöst samhälle. Jag tror inte ens det är önskvärt. Det är tex bra att normer som att "behandla andra som du själv vill bli behandlad" finns. Eller "man ska inte stjäla". Gällande normer för kläder så tror jag det är omöjligt att det blir helt normlöst. I så fall skulle tex nakenhet vara lika acceptabelt/normalt som kläder. Jag lägger ingen personlig värdering i huruvida det vore bra eller dåligt (kanske vore det rätt befriande?), men kan konstatera att jag tror det är omöjligt att uppnå en så pass uppluckrad "klädnorm".

Varför måste killar som går i kjol avvika från normen? Om man skulle spekulera lite och gissa att ifall normen blev vidare (eller obefintlig gällande kläder) så kanske 50% av alla män skulle ha kjol. Då skulle det inte VARA norm att "män har inte kjol" längre. Om däremot 100% män använder kjol så har normen bara blivit en annan "män har alltid kjol" skulle den normen vara. Och det vore naturligtvis lika begränsande som normen är idag gällande just kjolar tex.

Jag håller med dig om att det inte ska/bör vara negativt att avvika från normen. Jag har liksom tyckt det hela tiden och det är just därför jag anser att vi ska få möjligheten att avvika hur mycket vi vill utan att bli sedda snett på eller behandlade annorlunda. Men så ÄR det inte idag. Inte överallt och alltid. Visst är det säkert bättre än det har varit förr (beroende på vad man menar med förr), men vi är inte alls "färdiga". Anser jag.

Det befängda är väl att vi vuxna redan i spädbarnsstadiet sätter på kläder för att visa vårt BARNS könstillhörighet. Det handlar ju inte om att vad barnet vill visa sig tillhöra då; barnet har ju ingen färdig bild av vad som "är" dem själva. Det handlar bara om att jag som förälder är mån om att mitt barn ska bli sedd tillhörande könsgruppen pojke eller flicka.

Jag tycker det är lite sorgligt. Ett barn tillhör väl i första hand just gruppen "Barn" och är inte "man" eller "kvinna"? När vi blir vuxna är det ju oftast ännu mer onödigt med olika färger. För vem tar miste på kön på en vuxen man/kvinna beroende på att den väljer "fel färg"? Och om man nu skulle ta miste: vad spelar det för roll? Det är ju egentligen vid ganska få tillfällen som det är viktigt att veta kön på den man möter (sexuella möten och dylikt är ju de enda).

Morbid Mistress skrev 2007-10-26 13:53:32 följande:

Precis!

Eva och Nadjas mamma skrev 2007-10-26 14:22:03 följande:

Spädbarn - vill de också visa sin könstillhörighet?
Det kan inte vara så att viss del av denna strävan/önskan faktiskt beror på att just de vuxna/samhället LÄR barnet att det ska ha en viss färg för att det tillhör ett visst kön?
Det är alltså medfött att vilja vara "flickig"? Vad innebär det då när en flicka inte är "flickig"? Att hon inte har det medfödda anlaget som en flicka bör ha? Att hon egentligen genetiskt är man?

(Själv älskar jag rosa. Jag kommer säkerligen klä mitt barn i rosa (och alla andra färger). Men jag tror faktiskt inte att min eventuella son kommer att känna att "nejmen usch, mamma - då ser de ju inte att jag är pojke". Inte av sig självt. Om han kommer resonera så så kommer det bero på OMGIVNINGEN som lärt honom att färgen = flicka)

Och det är ju DET som är kärnpunkten i feminism och jämställdhetsarbete!! Att SLUTA sudda ut talanger som pojkar och flickor kan ha. Tex en pojke med enorm talang för balett, färgkänsla/design eller annat blir _förhindrad_ att utveckla denna talang eftersom han är just pojke. Eller en flicka med enorm teknisk förmåga som aldrig får chansen att utveckla denna talang för att hennes omgivning snabbt lär henne att flickor "inte kan" sånt.

Jag tror tackolov att de allra flesta nutida föräldrar inte VILL förhindra sina barn att utveckla för sitt kön ovanligare talanger. Men; så länge vi omedvetet kategoriserar in vårt barns intressen, kläder osv efter vilket KÖN de är så skapar vi faktiskt just hinder.

Jag förstår precis. Och det är det som är så infernaliskt ... trist. Att föräldrar som låter sin pojke eller flicka bära något otypiskt plagg, ägna sig åt ett otypiskt intresse osv känner ett behov av att förklara sig. Eller att de blir tvingade att förklara sig av en undrande omgivning. Det är ju inte klokt..

Nej, man har inte gjort det i alla tider. Inte spädbarn i alla fall. För kanske 100 år sen hade i princip alla barn kolt upp till en viss ålder (1-3 år tror jag). Kolt är ju (som du kanske vet?) ett slags kjolliknande plagg.

Vem har för övrigt sagt att man "måste" klä hela killen i rosa? Eller hela tjejen?

De som talar för att klä barnen utan att till varje pris följa normen talar väl ändå om att klä barnet i OLIKA färger utifrån vad man gillar och låta könet vara sekundärt i klädvalet.

Rokka Jill skrev 2007-10-26 20:58:58 följande:

Kan du ge exempel?

Då kanske du ska ta reda på det där med koltbarn. Eftersom du påstod att man alltid har klätt efter kön och detta inte stämmer.

_Efter_ koltåldern började man förr oftast att klä barnen som små vuxna. Så; ja från 3 år och uppåt så var de klädda som små män respektive små kvinnor. Men nu talar vi förmodligen om några 100 års aspekt. Huruvida barn kläddes efter kön när det var 1000tal, 600tal eller 500 år f Kr vet jag inte. Men du kanske vet? (eftersom du säger att man alltid klätt efter kön)

Eva och Nadjas mamma skrev 2007-10-27 09:53:15 följande:

Felet tycker jag är att vi andra som INTE tydligt "skyltar med könet" _förväntas_ göra det. Om man har rosa på en pojke och någon säger "å vilken söt flicka" och man rättar och talar om att det är en pojke så riskerar man få kommentaren "men.. han har ju rosa på sig..?" Det är bara för mig att lyssna på omgivningen för att konstatera att vi varken "kan" välja tapet till barnrummet, köpa vagn, lakan till sängen eller kläder eftersom vi ännu inte vet vilket kön barnet har. Det känns rätt jönsigt och löjligt att jag hela tiden ska behöva förklara för vuxna människor att det kan vi visst det!! Att VI inte anser att vi måste ha ljusblått till en pojke och rosa till en flicka. Varför ska jag BEHÖVA förklara det ens? Om jag läser här och på andra forum hittar jag många, många som råkar ut för ifrågasättanden om deras barns kläder, intressen och annat för att de inte följer normen. DET tycker jag är fel.

Att barn kan retas är ett problem. Men det STORA problemet är ju att barn retas därför att de lärt sig av vuxna vad som inte är okej. Om barn hemma får höra att föräldrarna talar om någon bekant som fått barn och inrett barnrummet i "fel färg" så lär de sig ju en del på det. De lär sig att det finns fel färger om man är ett visst kön. Och de lär sig att det är okej och till och med önskvärt att kommentera sånt. Barn kommer ju inte SJÄLVA på att tex rosa är "bara för tjejer". Så; problemet ligger fortfarande hos intoleranta vuxna tycker jag.

Själv tycker jag inte det är så mycket till "ramaskri". Om det vore det så skulle väl inte jag vara i minoritet med att "kunna" välja tapeter, kläder och vagn innan vi vet könet på barnet. Då skulle väl inte jag eller andra bli ifrågasatta om/när vi väljer "fel färg". Jag upplever snarare att det tvärtom är enormt starka krafter som verkar vilja BEVARA stora könsskillnader som egentligen är totalt onödiga (tex klädfärger och fritidsintressen).

Jag tycker inte heller jämställdhet sitter i kläderna. Men det är EN aspekt i debatten och denna tråd handlar om just detta.

Gällande din mening "att normalisera rosa på killar ..." så förstår jag inte ens vad du menar. Rosa är en FÄRG, inget annat. Det som är obegripligt är varför den färgen skulle vara reserverad för ett viss kön.

Eva och Nadjas mamma skrev 2007-10-27 20:51:24 följande:

Jag tror att barn retas för att de fått lära sig det hemifrån OCH från resten av samhället. Vi är ju inte isolerade öar och just därför lär sig barn både från oss som föräldrar, från mor- och farföräldrar, från äldre barn, från fröknar i skolan, från TV osv osv osv. Du har en poäng i att barn retas för att något avviker. Det är nog rätt naturligt för oss människor att märka det som avviker så att säga. Och att "stöta ut det" som de flockdjur vi är. MEN; den stora skillnaden från oss och andra djur är att vi har ett helt annat MEDVETANDE och kan frigöra oss själva från sådana mer "primitiva" beteenden. Det är en av de saker jag hoppas lära mitt barn, eftersom jag anser att det är en av de viktigaste kunskaperna i livet som jag själv har fått till mig. Att inse att mina fördomar/förutfattade meningar FINNS där, men jag KAN faktiskt sätta mig över dem och resonera med mig själv när jag dömer någon på förhand. Att jag KAN som människa VÄLJA att inte reta någon som avviker.

Och; om färgen rosa på en kille avviker så gör den ju bara det så länge väldigt få pojkar har rosa på sig. Det som är avvikande idag är inte alls säkert att det är det imorgon.

Man kan väl knappast kalla rosa-fenomenet för en "katastrof". Jag har heller aldrig gjort det. MEN fenomenet att små flickor och pojkar inte "får" ha vissa färger kan mycket väl vara en _personlig_ katastrof i deras egna liv, just där och då. När/om de tex BLIR retade. Och jag menar naturligtvis inte att det är så enkelt som att det bara handlar om rosa och ljusblått. Men med attityden att "jag skulle aaaaaaldrig sätta rosa på min pojke" så upplever i varje fall jag att det följer många många andra (enligt mig) förlegade attityder. Föräldrar som ser det som jätteviktigt att barnet inte blir tagen för fel kön och är väldigt rädda för omgivningens reaktioner tenderar tyvärr också ofta att hindra sina barn på andra områden också. Tex hindrar sin son från att börja med balett eller ridning när/om han visar ett visst intresse för det. Oftast "trycker" man in barnet i rollen långt innan intresset ens fått möjlighet att finnas där ens. Så att säga.

Jag bugar mig för ett MYCKET bra inlägg!!

Eva och Nadjas mamma skrev 2007-10-27 21:25:57 följande:

Jag tycker det är ganska bedrövligt att barnkläderna tar efter... Att vuxenkläder skiljer sig i modell har ju att göra med att kvinnor och män generellt har ganska olika kroppsformer. Kvinnor har tex bröst och bredare höfter (oftast). Den saken gäller dock inte bland barn. Så länge flickor och pojkar är yngre än puberteten. Så, därför förstår jag faktiskt inte ens varför man har flick- och pojkavdelningar.... varför inte "barnavdelningar" rakt av istället?

(Sen finns ju många vuxenkläder som också säljs som unisex. Tex många sportkläder)

Så; du menar att om jag som kvinna klär mig i blått så är jag "förvirrad"??

VAD skulle vara förvirrande med att klä sig i alla regnbågens färger?? Den enda förvirringen som kan uppstå är ju just från VUXNA som ifrågasätter barnets könstillhörighet utifrån vilka slags plagg den har på sig. Men inte 17 tror jag din flicka eller pojke blir förvirrad i sin könsidentitet för att h*n får ha en tröja som är rosa/ljusblå!

Om man ska resonera som du gör nu så ska man ju dessutom hindra barnet från att ägna sig åt för sitt kön otypiska intressen ... dvs man ska hindra flickan från att intressera sig för bilar o teknik. För; hur ska hon då veta att hon är tjej?

Ärligt talat så var det du skrev bland det mest ledsamma jag läst i denna tråd..