Hur får man kristna vänner?

Träffar i kyrkan av olika slag? Kan du inte ha vänner som inte delar din tro ?

Jo men det har jag redan. önskar nån som delade min tro också.

Gå till kyrkan så lär du nog träffa någon där. Var framåt och prata med folk sitt inte och vänta på att de ska komma till dig för då kan du kanske få vänta länge., Bjud hem de sedan på kaffe efter att ha pratat med de någon gång eller nått.

Ja, sök reda på en församling på den ort där du bor... gå på några gudstjänster, kanske är det kaffe efter någon ibland, där man du säkert sätta dig och prata med någon. Fråga om du kan få bli kyrkvärd kanske? Eller engagera dig på annat sätt... om du har tid med det såklart :)

det är enkelt det är bara å skaffa dig rätt frisyr
det gjorde jag och är numera medlem i popbandet
THE kristet utseende

I Svenska Kyrkan är det nog lite svårare, enligt min egen erfarenhet iaf.
Mitt tips är att kontakta nån frikyrkoförsamling/pingstkyrka, nått liknande.
Där får du vänner med EN GÅNG, det vågar jag t.o.m lova. =)
Folk är så himla öppna i såna församlingar och man möts bara av värme, kärlek och omtanke. =)

Ska det vara reklam passar jag på att lovorda Svenska Missionskyrkan. Tillhör jag själv och trivs superbra!

vad är skillnad på missons och pingst och baptistkyrkan föresten?

Anonym (VIINie) skrev 2007-10-27 02:25:53 följande:

Svenska Missionskyrkan, Pingstkyrkan och Baptistkyrkan är ju alla olika frikyrkor, det är svårt att säga "bara sådär" tycker jag vad som skiljer dem åt. Men jag hittade lite på deras hemsidor som jag kopierar in här, som kan va intressant:

Varför grundades Svenska Missionskyrkan?
Svar:
Missionskyrkan grundades av ombud för ett antal missionsföreningar i Sverige. Föreningarnas syfte var att samordna mission i andra länder, evangelisation i Sverige samt utbildning av predikanter och missionsarbetare. Det skedde delvis i polemik mot Svenska kyrkan. Att vara medlem i Svenska kyrkan hade alltmer blivit en medborgerlig plikt, ansåg missionsföreningarnas medlemmar. Istället borde kyrkan vara de troendes gemenskap. Många inom Svenska Missionsförbundet, som Missionskyrkan då hette, såg i början den egna rörelsen som en del av Svenska kyrkan. Men av olika skäl kom Missionskyrkan att utvecklas till en självständig kyrka.

Framför allt på tre punkter profilerade sig det nya samfundet:
· Församlingen skulle vara de troendes gemenskap.
· Nattvarden skulle firas med de troende.
· Man värnade rätten för den enskilde att själv läsa i Skriften och söka klarhet i trosfrågor.

Pingströrelsen
Under 1900-talets början uppstod en andlig väckelse i USA, pingstväckelsen. Denna kom till Sverige omkring år 1907 och många frikyrkoförsamlingar tog till sig denna. En del hamnade i konflikt med modersamfundet och ställde sig fria ? man benämnde sig som ?fria församlingar?. Pastor Lewi Pethrus och hans församling Filadelfia, Stockholms sjunde baptistförsamling, uteslöts ur Baptistsamfundet år 1913. Lewi Pethrus och Filadelfia Stockholm fick en samlande funktion bland de ?fria församlingarna? och pingströrelsen växte fram som en egen friförsamlingsrörelse med en egen identitet.
Det uppstod snabbt flera pingstförsamlingar runtom i landet. Många av församlingarna tog bibliska namn ? ?Filadelfia? var vanligast. I dag används många skiftande namn, men ?Pingstförsamlingen? är vid sidan av Filadelfia det vanligaste.

Pingströrelsen har starka rötter i de äldre väckelserörelserna och betonar nödvändigheten av en personlig tro på Jesus Kristus som sin frälsare. Man praktiserar troendedop, inte spädbarnsdop. Utmärkande är också att man betonar andliga erfarenheter som ?dopet i den helige Ande?, tungotal, profetiska budskap och helande. Pingströrelsen menar att Bibeln är Guds ord och ser denna som yttersta norm för ett kristet liv. Även om Pingströrelsen inte haft någon formell samfundsorganisation har pingstförsamlingarna alltid haft gemensamma engagemang. Idag samverkar församlingarna genom en rad föreningar, stiftelser och företag där bl.a. utbildning, socialt arbete, mission och massmedia är centrala verksamheter. År 2002 bildade man samverkansorganisationen Riksföreningen Pingst - fria församlingar i samverkan. Rörelsen har bl.a. startat den kristna dagstidningen Dagen.

Pingströrelsen har minst 95 miljoner medlemmar i nästan hela världen.

Baptistkyrkan
Tro
Det finns ingen baptistisk troslära, däremot vissa principer som historiskt sett är gemensamma för den baptistiska rörelsen. De två viktigaste är skriftprincipen och frihetsprincipen, som på flera sätt går in i varandra. Skriftprincipen innebär att vägledning för livet söks i bibeln, framför allt i nya testamentet. Det betyder i sin tur frihet från andra auktoriteter, utöver bibelordet. Frihetsprincipen gäller i första hand den enskildes tro och för­sam­ling­ens förhållande till staten. Baptister har alltid betonat att varje människa måste ha frihet att välja sin tro; en ståndpunkt som bland annat leder fram till övertygelsen om troendedop och re­li­gions­frihet.

En av de mänskliga rättigheterna är att själv få välja om man ska tro på något eller inte. På samma sätt menar baptister att den kristna tron inte kan övertas eller ärvas genom att man finns med i ett troende sammanhang. Man måste göra ett medvetet val, om man vill tro eller inte, utifrån den kunskap och de erfarenheter man har av Gud och den kristna tron.

Bibeln är Guds ord och källan till en personlig tro, när vi läser den kan vi förstå vad Gud vill och vad han kan ge oss. Varje människa är betrodd att själv läsa och förstå den kristna tron som den framställs i nya testamentet. Tron formas av en egen läsning och tolkning av bibelordet, men också att man gör andliga erfarenheter och delar dem med andra kristna, i samtalsgrupper eller bibelstudiegrupper.

Jesus Kristus är den kristna trons centrum. Han gav sitt liv för människans skull och ur trons perspektiv har den händelsen avgörande betydelse, inte bara för oss personligen utan för hela världen. Att tro på Jesus är att följa i hans fotspår genom att handla som han och genom att tillämpa hans ord i sitt liv. En sådan efterföljelse kan ta sig många uttryck. Den kristna tron erbjuder inte någon färdig regelbok för hur man ska handla i alla situationer. Jesus ger oss principer och konkreta exempel, men vi måste själva, i dialog med honom och andra kristna, komma fram till hur vi ska leva våra kristna liv.

Hur olika samfund startade (för hundratals år sedan) är naturligtvis intressant på sitt sätt, men...

ALLA lokala församlingar är olika, även inom samfunden. De olika protestantiska kyrkorna (vare sig det är Svenska krkan eller frikyrkor som Missionskyrkan - som idag inte är särskilt inriktad på mission utan snarare har blivit en mjukare och mer barnvänlig/familjeinriktad frikyrka - eller baptistkyrkan, Pingstkyrkan, EFK, EFS osv) är inte särskilt olika teologiskt. Man tror på i stort sett samma sak.

Gå därför runt i de olika församlingarna i den stad där du bor, och känn in. Hurdan är stämningen här? Känner jag mig välkommen? Trivs jag med förkunnelsen? Ta tid på dig att hitta den plats där du känner att du kan trivas.

Det är mitt råd.

Självklart är det olika i olika församlingar, jag menade mer de grundläggande skillnaderna, som kommer fram i den där texten... bla om barndop eller troendedop mm...