Jag tror att det var där vi hade fördelen att veta om det, just att vi var förberedda på att bli kvar på sjukhuset, om än inte så länge som vi blev. Efter dessa tre månader rände vi ju fortfarande på sjukhuset , till & börja med flera gånger i veckan för provtagningar. Så fram tills dess han gjorde sin sista op var vi där 1-2 ggr/vecka. Sen helt plötsligt blev det väldigt glest mellan besöken, kändes nästan konstigt då, tyckte jag, det hade liksom blivit en del av vår vardag! Dock sååå skönt...
Det jag upplevde som värst, var nog det dåliga samvetet med tanke på de äldre barnen, tack & lov var de ändå såpass stora att de förstod, men ändock 
Vi har inte haft samma b.kirurger, ser jag. Vi har haft E.Gustavsson & H.Lilja, men under tiden vi låg inne, så var nog de flesta involverade i honom, dock såg jag inte till era, lustigt ändå, med tanke på att barnkirurgen ändå är en relativt liten enhet på ett så stort sjukhus
De har iaf varit helt fantastiska, vilka människor, önskar att jag på ngt sätt kunde förmedla den tacksamhet jag känner till dem....