Ska jag börja med antidepressiva igen?!!

Svårt att säga vad du ska göra, jag vet ju inte hur pass dåligt du mår.

Jag själv har precis blivit fri från mina antidepressiva som jag ätit i flera år. Det har varit en pina eftersom jag mår dåligt då jag slutar med dom. Nu har jag varit fri i 3 månader och mår ganska bra faktiskt..

Om jag själv skulle bli dålig så skulle jag försöka med terapi och utan medecin först...men faller man så djupt så man verkligen mår piss...då finns ju inget val, utan att börja igen. Så känner iallafall jag.

Om du mår så dåligt så tycker jag du ska börja med medicinen igen.

Du får fundera på vad som är viktigast.

Att du inte äter medicinen nu när du är medicinfri eller att du kanske måste ta medicinen igen för att orka jobba på ert förhållande...

Jag mår nog rätt dåligt, sämre än jag vågat erkännna för att jag så gärna velat klara mig som "normala" människor utan medicin. Jag gick ju som sagt i KBT som hjälpte till viss del, men det kom fram djupare problem som jag behöver jobba på, så jag har blivit beviljad vidare psykoterapi men det kommer att dröja och jobbet och vårat förhållande behöver att jag mår bättre snart...

Men "normala" människor lider inte brist på seratonin i hjärnan.
De behöver alltså inte sådan medicin.

Men vad gör dom mer "normala" än tex du och jag som kan behöva medicin?

Sen tror jag iaf att jag är mer "normal" med medicin än utan för då slipper jag ligga och gråta eller ha ångest dagarna i ända och det kan nog inte räknas som "normalt" att genomlida.

FH Mamma skrev 2007-10-30 15:39:41 följande:

Du har absolut rätt, när jag äter medicin så känner jag mig som alla andra, som folk helt enkelt, men det känns som en skamlig hemlighet att jag ska behöva ta till kemikalier för att fungera. Jag har ju försökt sluta förut och det känns så tragiskt att tänka på att jag kanske måste gå på medicin resten av livet!

hej ts!

låter så tråkigt att du ska behöva må så dåligt!
du ska inte alls skämmas för att du behöver medicin!!
en del människor behöver ju det helt enkelt..
precis som diabetiker behöver sitt insulin..
inget konstigt egentligen men jag förstår hur du känner eftersom du kämpat med KBT..
min mamma är en av dem som troligtvis kommer behöva antidepp resten av livet..
men hellre det än att gå och må dåligt resten av livet!
det handlar jag ju faktiskt om kvalité inte kvantitet..
jag skulle testa medicin om jag vore du!!
och sträck på dig! inget att skämmas för alls!

lycka till med allting! du kommer fixa det!

Jag tycker också att du ska börja med medicinen igen så fort som möjligt. Sedan när du börjar din nya terapi kan du kanske (om läkaren anser detta)efter ett tag börja trappa ner LÅNGSAMT igen. Jag trappade ner mina zoloft under cirka ett år och mådde ändå dåligt då jag slutat med dem. Idag mår jag bra efter att ha gått i terapi i cirka ett år. De symtomen du beskriver tycker jag tyder på att du har en depression igen. Min läkare sa att det är jättevanligt att folk får börja igen i perioder, speciellt under de mörka månaderna, för att sedan sluta igen och må bra i månader, flera år eller för alltid. Men många halkar tillbaks och behöver som sagt stå på mediciner ett tag till. Enligt min läkare finns det också de som inte kan sluta på grund av att de har kroniskt låg seratoninhalt. Jag har dock hört att även dessa med hjälp av terapi kan komma upp till normala nivåer igen.

Jag är något äldre än dig ts då jag fyller 30 i år.
Jag tror jag kommer få äta medicin hela livet men jag gör hellre det än mår dåligt.
Ingen behöver se mig stoppa i mig medicinen så ingen behöver veta det.

Tack för alla svar! jag har funderat under veckan och har nästan bestämt mig för att börja igen. Ska ringa min läkare imorgon och prata om det.

Har pratat med min sambo och han tycker inte jag behöver medicin, att jag skulle må lika bra av att träna etc. att det är en lätt lösning att bara trycka undan problemen. Jag förklarade att jag tror ingen ser på mig eller kan tro att jag mår så dåligt som jag gör och att det skulle hjälpa mig att orka ta tag i problemen.

Han tycker förstås att jag gör som jag vill och att jag vet bäst själv men det känns också jobbigt att han känner så då jag egentligen vill klara mig utan medicin men har mått så dåligt så länge nu att jag behöver annan hjälp att vända det, och det gör man inte så lätt med lite träning och att tänka positivt, jag har prövat, som det är nu har jag för mycket ångest för att ta mig till gymmet.

Jag tycker faktiskt att första steget mot att må bättre är att börja med medicin just för att orka ta itu med saker.

Jag tycker det är jobbigt när någon säger att du gör som du vill. Mitt ex sa ofta det när man bad om råd. Men eg tror jag det betyder nej annars borde han ju sagt att ja det tycker jag.

Du kan ju fråga läkaren om det finns någon "lättare" medicin som man lättare kan sluta med. Om du har panik ångest kan atarax vid behov kanske funka. Det är inte beroendeframkallande.