Normal FSH men ÄD ändå?

Hej igen,

tänkte puffa lite på min tråd. Har sett att det finns många här med stor kunskap inom området och jag vore mycket tacksam om någon kunde dela med sig med lite info som kunde vara till hjälp.

MVH,
Klossen

Hej Sleepingbeuty!

Tack så mycket för ditt svar!

Det har gjorts en utredning på mig 2005 när vi började med IVF. Mitt FSH var då 6 om jag inte minns fel. Allt annat som t.ex tyroidea fanns normalt. En sak som var lite i överkant var prolaktinet men det kunda ha orsaktas av stress sade läkarna då. Utredningen visade också på normal ägglossning då progesteronet var högt och bra.
Men av 5 st IVF/ICSI så har i princip alla visat på en mer eller mindre långsam embryoutveckling.
Vad jag är rädd för nu är att det kan vara så att det är fel på det genetiska materialet i äggen, pga ålder (är 37) eller av yttre påverkan som gifter och dylikt. Eller så är det fel ifrån början. Kromosomtester har ej gjorts vare sig på mig eller min man. Vi kanske borde börja där?

Hur yttrade det sig i ditt fall att äggens skal var för hårt? Var det dålig befruktningsgrad eller gick befruktningen bra men att embryot inte ville fästa?

Fick du också många ägg av stimuleringen? Jag har hört att det skulle kunna finnas ett motsatsförhållande mellan mängd och kvalitet. Dvs för många folliklar och ärr blir ofte sämre kvalitet. Medans lagom antal (runt 10) blir oftare bra kvalitet.
Men ingen läkare har direkt bekräftat det.

Tack än en gång för svar!

Hej igen!

tack för ytterligare bra information. Fann mycket intressant i den långa texten du skickade. Visste t.ex inte att PCO kan ha inverkan på embryokvaliteten också! Det är precis det jag har.
Intressant också att läsa om kromosomala anomalier.

Ska läsa vidare under länkarna också!
MVH,
Klossen

Hej Future,

tack för ditt inlägg. Så låg FSH behöver alltså inte automatiskt innebära stor äggreserv? Det var verklige tråkigt att höra att era IVF'er hittills inte gett resultat.

Allt detta med fertilitet är så oerhört komplext. Jag tänker mycket på att de behandlingsmetoder som finns inom landstinget och på de privatklinker som finns här i Sverige är anpassade efter den stora massan där man vet att det funkar för si- och så många procent. Dvs de som är "normalt infertila". Och det är ju bra, man ska ju hjälpa så många som möjligt.
Men då jag själv tillhör den svårbehandlade kategorin så känner jag vanmakt över att inte veta vart jag ska vända mig. Av Sleepingbeuty's inlägg inser jag att det fimms så oerhört många saker som kan spela in. Kanske är vi inte ordentligt utredda? Man kanske förbiser något och klassar oss som hopplöst fall för att man inte tänkt igenom det hela ordentligt? Osv.

Vill också tillägga att jag önskar er lycka till med ÄD.
Hoppas att er kamp ger utdelning snart.
Många lyckönskningar,
Klossen