Efterlysning

Hej!
Känner igen mej...
Får alltför ofta frågan om jag är gravid! Nygift sedan i våras och det har ju inte gjort saken bättre, nu förväntar sig folk att man ska bli gravid när som helst... Men det är ju inte så himla lätt!
Har haft 3 missfall, och hoppas på bäbis snart!!! Har fått nog av denna väntan!!!
Är just nu nere i en riktig svacka... så det är skönt att skriva av sig lite. Men... nu siktar vi på ett riktigt bäbisår 2008, eller hur!!!

Pajama: Tackar! Jag har fått tagit en massa blodprover som de har analyserat, men inget har visat på något fel. Och jag har blivit grundligt undersökt! Så alltså borde det ju funka fullt ut nån gång. Hoppas det blir snart!!! För jag är så himla trött på det här!
Tufft för dej att gå igenom den här pärsen med ett jobb som kräver sånt fokus. Bra att du har förstående kollegor i allafall.

Jag har berättat för min chef och mina närmsta kollegor om att vi går på utredning pga missfallen, men jag har inte direkt uttalat att det är IVF-behandling. Eftersom det blir en hel del läkarbesök tycker jag det är lika bra att de vet vad det gäller så de slipper undra, men jag har ingen lust att dra det för dem i detalj.

Det är ju liksom lite balansgång det där med hur mycke man ska tala om för andra. Det är skönt att slippa hålla masken när man är lessen, men jag vill inte heller ha de där "tycka synd om-blickarna" och folk som frågar "hur det går" hela tiden. Sedan tycker jag också att det är skillnad på olika folk, hur de frågar. Om de frågar för att de verkligen bryr sig eller om det är av ren nyfikenhet.

Mitt i all deppighet är det skönt att veta att man inte är ensam om problemet! Det bästa vore väl i och för sig om vi alla blev gravida så vi slapp deppa!

Kom igen tjejer! Vi ska fixa det här!!!

Hej!
Jag är ganska ny här på FL, som medlem i allafall... Har gluttat runt lite här tidigare, men (varit lite feg) inte loggat in mej förrän för några dagar sen. Tycker det är himla skönt att ha några att dela tankarna med. Jag är 31 och önskar mest av allt en bäbis!!! Nu spelar verkligen inget annat någon roll i livet! Vi har försökt i över 2 år nu. Visst hade jag i bakhuvet att det kan ta tid och inte funkar på en gång, men eftersom det verkar gå så lätt för andra i omgivningen hoppades jag ju att det skulle lösa sig inom ett halvår eller så. Men inte... Tänk om man i allafall visste att inom 5 år kommer man få barn. Då skulle det kännas bättre. Som det är nu så vet man ju faktiskt inte om det nånsin kommer att lyckas. Det är ju det som är så jobbigt. Men, inte tappa hoppet! Vi ska fixa det allihop!!!

Hej igen! Upptäckte att jag hade ju bara läst sista sidan när jag skrev mitt inlägg. Ser ju nu att ni har hållit på o skrivit ett tag o presenterat er tidigare, också poppar jag bara in som ett litet popcorn! Klart du funderade på vem jag var, Ninni! Men jag får väl skylla på att jag är nybörjare här : )

Å va skönt Pajama! Nu kan ni ta nya tag!
Vi tänker ta ett uppehåll nu o ha ett "vanligt liv" några månader. Känns som en lättnad att slippa fokusera, samtidigt som man kan känna att man "förlorar tid". Men vi behöver släppa ett tag. Kommer nog inte att kunna hålla mej från FL under tiden... Har man väl börjat så är det svårt att hålla sig härifrån... : )

Hoppas du mår bättre nu Ninni! Det kan ju vara skönt att vara hemma från jobbet, så kan man får vara lessen ifred och inte behöver hålla god min för någon.
Jag vet inte om det är någon tröst för dej, men för ett par veckor sedan var jag på vippen att börja grina hela tiden kändes det som, men nu känner jag mej stabilare. Ja, man är ju inte på topp direkt, men livet känns inte helt hopplöst i allafall! Alltid nåt!
Kram på er alla!