Problem med min vän

Hon kanske tycker att du är för på?
och förklaringen till varför hon inte kan ses har du ju fått:
"får inte någon förklaring till svar, bara jag jobbar mycket nu, har mycket att göra".Ibland kan du vara så att  man faktiskt inte hinner och om nån hela tiden vill ses kan man vara i otakt och känna sig trängd. Gör nåt annat o vänta in henne, rinner det ut i sanden så var det ändå inte din vän. kram o lycka till!

Ja, det kanske är så det är, men tänker väl mest att innan hade vi samma förhållanden i livet med jobb, män, lägenhet osv, då träffades vi mycket, plus att vi frågade lika mycket bägge två. Mest det man tänker på, varför går det INTE ALLS sen.. Åh sen innan den här perioden då vi inte har träffats, berättade vi vad vi skulle göra om vi inte kunde träffas, men nu är svaren så utsvävande.. Men du har kanske rätt, är kanske för på, borde ligga lite lågt!

Även kompisrelationer kan behöva ta det lugnt och inte träffas så intensivt. Dock tycker jag det inte låter så intensivt men ibland kan det bli för mycket, man har annat att koncentrera sig på och vill försöka vårda andra kompisrelationer man har. Det där går i vågor att man umgås mycket i en tid och sedan lite mindre.

Det jag skulle kalla en riktigt bra kompisrelation är att man kan umgås eller höra av sig ofta och sedan låta det svalna, kanske inte ses på ett par månader för att sedan ta upp det med nya krafter och allt är bra. Visst, det kan kännas snopet att man kanske inte får samma gensvar att vilja träffas men har det klaffat så bra hittills låt inte detta förstöra det. Låt det ta den tid det tar. Jag vet, jag har sådana kompisrelationer jag med där man umgås ofta för att sedan ta en "break" från allt. Inget illa om personerna så men man kan behöva lite andrum och så ser nog mina kompisar det oxå som.

har precis likadant som du.. fast ja å min kompis har känt varandra i 8 år å nu när hon har ett barn på snart två å en till på väg så började jag bli trött över att man aldrig kan ses.. 

Anonym ("jag vet): Jo, har väl inte tänkt riktigt på det att man faktiskt kan behöva få lite andrum även i kompisrelationer, har ju mer bara tänkt att vi hade så roligt tillsammans, vad hände, var det inte ömsesidigt.. Men visst, jag kan ju ge det lite tid (Har ju inte mycket val heller :P)

Anonym (samma): Så jag är inte den enda :) Jo, visst känns det tråkigt, ansträngningarna ska ju inte bara behöva komma från ett håll. Men har du försökt höra något mer med din vän, någon bakomliggande orsak? Ni har ju ändå känt varandra i så pass många år att man definitivt inte bara vill ge upp relationen utan vidare?
Började det också bara helt plötsligt för dig? För det är ju det som jag tycker är så knasigt att det bara gick över en natt.. Tänker, vad har jag sagt, vad har jag gjort.. men kanske vill hon bara ha en paus.. Men varför hålla på och lova, nästa helg, nej nästa igen..

Min vän är också gravid, med första, jag är inte, är det något sånt som skapar klyftan kanske? Har någon av er upplevt det i era kompisrelationer?

Jag förstår dig! Jag hade själv förklarat för min nära vän att jag verkligen är stressad och att det inte är att jag inte vill. Det är väl klart om ni umgåtts så mycket att man undrar...
Är man vän med nån så måste man väl vara ärlig och säga att jag kommer inte kunna ses just nu så mycket...jag är gravid osv. Graviditet är ju lite jobbigt med enorm trötthet osv. Men det kan man ju säga i så fall.

Mitt råd är att antingen ringa och fråga rakt ut och sen lämna bollen hos henne. Alltså inte fråga mer eller ringa. Låt henne komma. En vän som undviker en är ingen vän.

Jag umgick mycket med en kompis/arbetskompis vi fick t om barn i samma våg. Jättekul men mycket förändrades och hon tog mer energi än gav. Jag irriterade mig på henne och sen bara sa jag nåt en dag och vi pratade inte mer efter det. Vi som haft så kul, så var det slut sådär. För min del var hon inte den där helgoa vän som man ventilera allt för. Det kom inte längre. Sen efter betedde hon sig som en barnunge på högstadiet. Till slut så var det över, jag gick vidare och vårdade min andra vänskaper som idag är på ett helt annat plan. Tacka vet jag min riktiga vänner.

Anonym inlägg 8, tack för dina ord, dem fick mig faktiskt att må lite bättre. För jag har just också reagerat på det du skrev i början "Jag hade själv förklarat för min nära vän att jag verkligen är stressad och att det inte är att jag inte vill.". Jag tycker också att man gör det, för just nu känner jag mig bara oönskad, dålig, desperat och efterhängsen. Antingen så vill man och anstränger sig, eller så uttrycker man det ordentligt som du skrev, eller så säger man att man inte vill. För visst, den sanningen kommer ju att göra ont, men den får jag ju acceptera och sen gå vidare.. Nu bara är man mittemellan någonstans :(

Och sen att hon kanske har mer att göra just nu, men vadå, det är ju inte så att vi bara måste göra massa roliga saker tillsammans, vi kan ju springa dem nödvändiga ärendena tillsammans som vi gjorde innan, bara träffas under tiden tycker jag. Det är väl det som är riktig vänskap!

Tråkigt att du också hade det så med din vän, men är det någon som bara tar och aldrig ger energi så är det ju mycket bättre utan som du skriver.

Men för mig känns allt detta bara så tokigt för vi har haft en toppenrelation, saknar den!

ts: som du skrev att de kom över en natt. de gjorde det mellan mig å min kompis med. de var hennes förslossning som startade nått inom henne att hon helst skulle vilja träffa andra mammor för att byta erfarenheter.. jag tror att i mitt å hennes problem ligger nog mkt i att jag inte är gravid eller har barn sedan innan.. så hon ser väl inte att vi har nått att prata om när vi ses.. vilket är tråkigt för de tycker inte jag.. 

Nej, blev inget denna helgen heller, jag ligger ju lite lågt, men hon frågade inte denna helgen heller, fast det var det hon hade sagt passade så bra, tidsmæssigt. Kænns så knasigt alltihopa.. Svængde førbi mitt gamla jobb dær hon jobbar (ær i butik, skulle handla, inte bara søka upp henne), då verkar allt vara som vanligt, samma hærliga goa person och kemi, men varfør træffas vi då inte længre? :(

Anonym (samma): Ja, kanske beror på det, de kanske inte tycker vi har något gemensamt længre, eftersom vi inte ær gravida eller har barn. Men jag tycker ændå att jag engagerar mig mycket i hennes graviditet och kommande familjeliv, frågar mycket, resonerar mycket..