Inlägg från: Anonym (Ledsen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Ledsen)

    Problem med min vän

    Hej! Jag funderar mycket över en sak som kanske ni kan hjälpa mig med, då jag inte lyckats få svar av min vän i fråga.

    Vi lärde känna varandra på vår gemensamma arbetsplats för snart ett år sedan. några månader efter det började vi umgås riktigt mycket och hade väldigt roligt tillsammans, vi hade intressanta samtalsämnen, hittade på roliga saker tillsammans, sista gången vi träffades tillsammans, privat, var för cirka 2 månader tillsammans, middag, film, kareoke, massa trevligt tillsamman! Efter det träffades vi också på jobb några gånger.

    Efter det, för cirka 1 1/2 månad sen, bytte jag jobb, vi har bägge två haft mycket att göra, men jag har ändå försökt hålla kontakten med sms, titta förbi på mitt gamla jobb osv. Hon har också skickat sms, så det mesta har verkat som vanligt, i sms:en verkar hon inte sur eller arg eller något. Men under dessa sex veckorna har vi inte träffats en enda gång (innan dess träffades vi privat 1-2 gånger i veckan och på jobb 3-4 gånger i veckan). Jag har försökt föreslå tidpunkter och dagar då vi kan träffas, har berättat när jag är ledig, men får hela tiden svar tillbaka, "jag jobbar, jag är upptagen, jag har mycket att göra, jag är stressad".

    Visst, man kan vara stressad och det kan köra ihop sig, men att kunna träffas så många gånger tidigare, till att aldrig kunna träffas längre, upplever jag som konstigt, i synnerhet när hon aldrig uppger något specifikt hon gör, utan bara "jag har mycket att göra", så känns det som att hon undviker mig, eller hur uppfattar ni det? Vill ha lite tankar utifrån..

    Förra veckan skickade jag sms, där det klart och tydligt står "när kan vi träffas, du har aldrig tid för mig nuförtiden?!" får inte någon förklaring till svar, bara jag jobbar mycket nu, har mycket att göra". Visst, men det har jag med, men anser att om man vill vårda en relation, får man köpa upp lite tid och anstränga sig. eller har jag helt fel?!

    I det sms:et skriver hon även, men nästa vecka jobbar jag inte lika mycket, då kan vi träffas mot helgen. Okej, tänker jag, blir glad för att hon äntligen vill! Dock försöker jag invänta henne, att hon ska komma med ett närmare förslag på tid och dag, visa att hon också vill liksom. Kommer inget sånt sms eller samtal. Nu skickade jag idag, vad gör du imorgon, hur jobbar du, jag är ledig. Går det att misstolka min invit? (Har ju försökt med tydliga förslag och dagar, frågor om varför vi inte träffas och nu en vink, jobbar du-jag är ledig..) Hon svarar tillbaka, "vad skönt du är ledig, nej jag jobbar inte, har fullt upp med allt möjligt, det blir en stressad dag imorgon, vad ska du göra när du är ledig då?!" Det känns ju bara som att hon helt tydligt vet vad jag ville uppnå med mitt sms och ska tydligt klargöra att hon är upptagen, men ändå på samma gång låtsas som att hon inte förstod vad jag ville. Eller?!

    Så då är vi här återigen, nu är det den helgen hon skrev om förra veckan att vi skulle träffas, men min invit struntar hon i och något motförslag kommer hon inte heller med.. Blir bara så ledsen, för jag trodde att när man väl hittar en person som allt bara klaffar med och blir en så nära och go vän, hur kan allt bli så fel? Jag har alltid hållit mig undan nära relationer pga det här, men min make har försökt uppmuntra mig mycket att lära känna fler personer, umgås mer med vänner, för han ser ju hur glad och uttåtriktad jag blir då. Men sen faller man bara ner i gropen igen, tänker att jag måste ha gjort något, vad är det för fel på mig, varför vill ingen vara mn vän?! Känns så tråkigt när ens dåliga självförtroende från bräckliga relationer under skoltid ska behöva komma tillbaka nu i vuxen tid. Just eftersom hon inte vill ge mig svar på varför heller, när jag frågar henne om varför vi aldrig träffas nuförtiden känns jobbigt, hur ska man då veta vad man har gjort för fel?

    Allt som jag kan se nu är ju, när vi träffades sist var allt toppen- nu är allt borta..

  • Svar på tråden Problem med min vän
  • Anonym (Ledsen)

    Ja, det kanske är så det är, men tänker väl mest att innan hade vi samma förhållanden i livet med jobb, män, lägenhet osv, då träffades vi mycket, plus att vi frågade lika mycket bägge två. Mest det man tänker på, varför går det INTE ALLS sen.. Åh sen innan den här perioden då vi inte har träffats, berättade vi vad vi skulle göra om vi inte kunde träffas, men nu är svaren så utsvävande.. Men du har kanske rätt, är kanske för på, borde ligga lite lågt!

  • Anonym (Ledsen)

    Anonym ("jag vet): Jo, har väl inte tänkt riktigt på det att man faktiskt kan behöva få lite andrum även i kompisrelationer, har ju mer bara tänkt att vi hade så roligt tillsammans, vad hände, var det inte ömsesidigt.. Men visst, jag kan ju ge det lite tid (Har ju inte mycket val heller :P)

  • Anonym (Ledsen)

    Anonym (samma): Så jag är inte den enda :) Jo, visst känns det tråkigt, ansträngningarna ska ju inte bara behöva komma från ett håll. Men har du försökt höra något mer med din vän, någon bakomliggande orsak? Ni har ju ändå känt varandra i så pass många år att man definitivt inte bara vill ge upp relationen utan vidare?
    Började det också bara helt plötsligt för dig? För det är ju det som jag tycker är så knasigt att det bara gick över en natt.. Tänker, vad har jag sagt, vad har jag gjort.. men kanske vill hon bara ha en paus.. Men varför hålla på och lova, nästa helg, nej nästa igen..

  • Anonym (Ledsen)

    Min vän är också gravid, med första, jag är inte, är det något sånt som skapar klyftan kanske? Har någon av er upplevt det i era kompisrelationer?

  • Anonym (Ledsen)

    Anonym inlägg 8, tack för dina ord, dem fick mig faktiskt att må lite bättre. För jag har just också reagerat på det du skrev i början "Jag hade själv förklarat för min nära vän att jag verkligen är stressad och att det inte är att jag inte vill.". Jag tycker också att man gör det, för just nu känner jag mig bara oönskad, dålig, desperat och efterhängsen. Antingen så vill man och anstränger sig, eller så uttrycker man det ordentligt som du skrev, eller så säger man att man inte vill. För visst, den sanningen kommer ju att göra ont, men den får jag ju acceptera och sen gå vidare.. Nu bara är man mittemellan någonstans :(

    Och sen att hon kanske har mer att göra just nu, men vadå, det är ju inte så att vi bara måste göra massa roliga saker tillsammans, vi kan ju springa dem nödvändiga ärendena tillsammans som vi gjorde innan, bara träffas under tiden tycker jag. Det är väl det som är riktig vänskap!

    Tråkigt att du också hade det så med din vän, men är det någon som bara tar och aldrig ger energi så är det ju mycket bättre utan som du skriver.

    Men för mig känns allt detta bara så tokigt för vi har haft en toppenrelation, saknar den!

  • Anonym (Ledsen)

    Nej, blev inget denna helgen heller, jag ligger ju lite lågt, men hon frågade inte denna helgen heller, fast det var det hon hade sagt passade så bra, tidsmæssigt. Kænns så knasigt alltihopa.. Svængde førbi mitt gamla jobb dær hon jobbar (ær i butik, skulle handla, inte bara søka upp henne), då verkar allt vara som vanligt, samma hærliga goa person och kemi, men varfør træffas vi då inte længre? :(

  • Anonym (Ledsen)

    Anonym (samma): Ja, kanske beror på det, de kanske inte tycker vi har något gemensamt længre, eftersom vi inte ær gravida eller har barn. Men jag tycker ændå att jag engagerar mig mycket i hennes graviditet och kommande familjeliv, frågar mycket, resonerar mycket..

Svar på tråden Problem med min vän