Förstföderskor i Sthlm med BF Augusti 2006

Milimina - Kommer du på en lösning så säg till Börjar bli trött på att vakna mellan en och miljarder gånger.

M sover mellan 1-2 gånger, lite beroende på när han vaknar på morgonen. Helst (en bra dag) sover han efter lunch och då ca 2 timmar för då sover han längre och bättre, sover han före lunch vaknar han oftast tidigare och det är inte alltid han VILL sova på eftermiddagarna. De dagarna får man se till att aktivera honom till tusen för att att inte tappa öronen av gnället (för inte kan man somna tidigare på kvällen... Nänä, då ska man vara vaken!). De dagar han faktiskt sover två gånger så brukar det vara ett kortare pass på fm och ett längre på eftermiddagen så att det nästan totalt blir mer än om han bara sover ett pass. Men det är oftast om vi är ute och åker bil, då kan han somna lätt.

Marfa - Jo, det är ju lite oundvikligt att du kommer vara på förlossningen inom snar framtid Hoppas det startar förr än senare. Gick du över mycket med K?

Var väl några som var missnöjda med servicen. Var där på lunch för ett par veckor sedan men jag o A hade planerat gå dit på deras söndagsbuffé snart... Men men, det satte några puckon stopp för...

Mollan -Stackars liten som inte vill skita. Konstigt hur de får för sig saker. Finns tydligen typ fiberkakor på hälsokost affärer som man kan ge till de små, då blir de mjukare i magen och behöver inte krysta lika mycket. Vet inte vad det är i men det är tydligen dunderkakor, tänkte om hon "lyckas" bajsa utan att det är läskigt kanske det går över efter ett tag.

Ni som jobbar och har barn på dagis, hur funkar det med samvetet? Får dåligt samvete varje dag jag går till jobbet, då är ändå M fortfarande hemma med pappa! Dåligt samvete över att jag lämnar min lilla son så länge. Det handlar absolut inte om att A gör ett sämre jobb än mig utan mer om att jag vill vara hemma också. Hur ska det här sluta i vår när han ska gå på dagis också? Det är det bästa för honom för då får han den stimulans han behöver men mammahjärtat, kan man lämna det på dagis också? Varför får man dessutom dåligt samvete över något man faktiskt tycker är bra. Handlar nog mest om min saknad efter M på dagarna (+ försköning av hur det var att vara hemma...) och minst om hans ev. saknad efter mig . Grav.hormoner som kryper fram kanske? Hm, får skylla på dem, det funkar alltid

Ja, visst är det skönt att gå till jobbet de flesta dagar. Svårt iofs för han är som mest gossig då jag ska gå och vill kramas . De dagar jag måste ha M så kommer jag tillbaka till hur det var att vara hemma vilket inte är den gröna skog jag målat upp. Äh, är väl bara känslosam just nu. Det är som sagt inte så att jag vill byta plats med Anders utan mer vara hemma Tillsammans med Anders Helgerna är så korta... Dagis tror jag kommer bli kanon för M, är verkligen i behov av det. Vi kan inte stimulera honom så mycket som han kräver och då tröttnar han på oss och blir grinig och då får vi kortare tålamod. Kände det redan när jag var hemma med honom att jag längtade till han skulle börja på dagis Tror också att det är mycket att vi har haft skrutt hos barnvakt mycket på sista tiden så jag har inte fått träffa honom och att vi inte gjort så mycket för honom på sista tiden (iom att vi sprungit på visningar varje söndag, hela dagaran nästan så lördag har gått åt till praktiska saker). Sedan har jag en bild i huvudet av att få gossa med honom när man kommer hem... Tyvärr delar han sällan den bilden av att få gossa med mamma

Tror M är precis lika trött på de fyra väggarna i vår lägenhet som jag var/A är. Han är i sitt esse på ÖF bland de andra barnen och blir nästan sur när man kommer och tittar till honom (= stör honom verkar han tycka ).

Smuggel - Hur långa dagar går Milton på dagis nu?

Marfa - Jag gick över 2 veckor med Melvin, så jag räknar med att gå över denna gången också. Gör jag inte det blir det bara bra Tycker fortfarande att det är lite dumt att man får EN dag som bebisen skall komma på. Varför inte ge en period, inom 31/10 till 6/11 är BF. Sedan att de har en dag i deras system gör inget men de kan ju vara lite snälla mot oss Usch, för ryggen. Skönt att det inte verkar vara något allvarligt men ont i ryggen blir man ju verkligen mindre rörlig av. Hoppas förlossningen din sätter igång snart så att du får bort ryggvärken och får bebis

Anke - Hur är det med Nora idag? Just huvudet blir man ju lite rädd när de slår i.

Har tack o lov varit förskonad från några större huvudbankningar då sonen iofs klättrar på det mesta men han kommer inte så högt upp. Han började först i heglen förstå att man kan ta pallen och ställa framför så kommer man upp lättare. Eftersom vi bor i lgh på bottenvåningen så har vi inga trappor att oroa oss för. Men som han envisas med att klättra upp på/i (torktumlarn är rolig att klättra in i!) så kommer vi säkert få vår beskärda del av huvudslag...

Undrar hur man kommer att uppfatta nästa barn? Innan jag fick barn hade jag massor med idéer hur man "ska" göra. Nu har jag fått omvärdera det mesta . Jag är också beredd på att få en bärfis nästa gång för det är det enda jag är van vid samt klätterapa. Om man hade haft ett "snällt" barn den här gången (alltså som älskar vagnen, ligga på golvet och inte klättrar på allt som står mer än 1 cm ovan golvet) och man fått en Melvin andra gången om man upplevt honom då som mer vild för att man då har någon att jämföra med. Att man kanske inte kommer tänka så mycket på att nästa också är en "vildis" för man är ändå så inne i det? (*Bara konstiga gravid tankar igen*). Jag kommer nog vara lugnare med vissa saker vad gäller nästa barn för man vet att det mesta löser sig med tiden. Samtidigt som jag säkert kommer vara undrande om nästa barn inte går förrän efter ett år (barnet är likt mig). Vilket är helt normalt och inget konstigt men jag kommer nog ändå jämföra med M som gick vid 9 mån...

Anke - Skönt att hon verkade vara som vanligt! Jobbigt att hon vaknade tidigt bara

Ja, jag är inställd på att få en Melvin igen (aldrig ligga på golvet eller i vagnen, bara vara i famnen, vara med hela tiden). Får jag en som är lugn så kommer jag nog gå och titta till och undra vad som är "fel" i början Men håller med om att det känns lugnare inför den här än med M. Jag vet att jag inte kommer kunna amma helt ut så då slipper jag förhoppningsvis det jobbiga som det var med M första veckorna. Börjar med ersättning tidigare. Kommer nog heller inte vara lika nojjig för allt. Tror heller inte att jag kommer vara lika "stressad" över utvecklingen. Med M längtade jag hela tiden efter nästa steg, första leende, första vändningen, första sitta själv etc. Hoppas jag mer kan njuta av stunden med nästa (även om allt kommer gå fortare för jag kommer nog inte ha tid att sitta ned på samma sätt ). Återkommer om ett år ca och ser om det stämmer