Ansvarsfördelning i styvfamiljen

Oj vilken jobbig sits du har...

Jag lever oxå i en sk ny familj, jag har med mig ett barn från ett tidigare äktenskap och har för 3,5 vecka sedan fått en ny liten bebis med min nya man. Och jag hade en riktigt jobbig graviditet, men en hel del komplikationer och blev igångsatt pga dessa redan i v 36.

MEN under graviditen, under förlossningen och nu efteråt har jag ALDRIG vare sig ringt eller förväntat mig extra hjälp från min fd man, som jag har mitt första barn med. Utan min nya man som fungerar som en fantastiskt bonuspappa axlar sin roll som "ställföreträdande" pappa åt min son.

Så hade jag varit du, hade jag ju helt klart bett min pojkvän/man säga ifrån rejält till sitt ex, ok att de har barn tillsammans, det är givet att han ska ta sin del av ansvaret, men han ska under inga förutsättningar ställa upp dygnet runt. Utan se till att ni får ett fungerande umgänge, när det är han som ska ha dem tar han sitt ansvar och när det är hon som ska ha dem är det hon och hennes nya familj som får ta det ansvaret.

Jag var jättedålig när jag var gravid. Har en son sen innan. Allt min make kunde göra när sonen var hos oss gjorde han, men annars så gjorde förstås hans far det.

Jag valde inte att bli så sjuk när jag var gravid, och det var ju faktiskt inte för min skull vi behövde hjälp, utan för sonens. Om min make skulle jobba en kväll, t.ex och sonen hade fotboll frågade jag ibland mina föräldrar och ibland sonens pappa. Givetvis såg han då till att sonen kunde gå på fotboll, eller vad det nu var. Eller hjälpte hans fru till. Skulle givetvis göra det samma för dom.

Tycker det är synd att det ofta ska bli så att det handlar om dom vuxna, när det faktiskt är barnen det handlar om.

Jag hade föreslagit att barnen är hos er oftare istället. Då blir ju mamman avlastad och din sambo behöver inte "överge" dig under tiden.

På så vis är han ju där för sina barn, och samtidigt för sitt ex, utan att du behöver hamna i kläm. ALLA familjemedlemmar behöver ju känna sig delaktiga i familjen.

jag skulle fundera på vad pappan känner och varför han "ställer upp" så mycket. Vem gör han det för och hur har relationen varit innan?

Många föräldrar vill ju göra allt för sina barn...

Jag skulle nog också tycka att barnen borde vara mer hos er om hon inte orkar/kan. Ni är en familj och de är en familj. Hennes man borde stötta henne när barnen är hos dem och du stöttar säkert upp när barnen är hos er. Jag hade faktiskt aldrig accepterar läget! Sen kanske säkert många anser att jag har fel, det är möjligt. Men nej, jag tycker inte att din man ska avlasta henne hemma hos henne. Antingen är barnen hos henne eller hos er.

Din man tar alltså hand om sina barn?

och problemet är att?

Jag har också en bonus dotter som vi har fått ta hand om lite extra, skulle jag vilja kalla det. Hennes mamma har inte tagit sitt ansvar då hon har haft psykologiska problem (men det verkar bättre nu). Vi bor 40 min med bil ifrån fickan och träffar henne endast på helgerna. Vi hade mycket problem med situationen då hon inte var klädd rätt när hon kom till oss (inga vinterkläder på vintern till exempel), var hungrig när hon kom till oss direkt (vi undrade om hon alls fick någon mat ibland), ringde och grät mycket i telefonen för att mamma är dum!!! Det var mycket jobbigt. Nu är hon 10 år och mamman mår bättre så hennes dotter mår också bättre. Min sambo (hennes pappa) har haft det svår med skuldkänslor eftersom han inte har kunnat gjort få mycket då hon bort för långt bort.

Håller med inlägg nr 3
Varför kan inte ni ha barnen hos er oftare?

Jag skulle ALDRIG acceptera att min man åkte hem o "ställde upp" hos sin ex...
Vad nu "ställa upp" innebär.....
Städa? Hämta/lämna på aktiviter? Handla?
Inte en hans att jag gått med på...

Precis som du själv säger så är det ju inte honom hon ska ha barn med, alltså inte hans ansvar..
Hans ansvar liger i sitt eget hem, hos sin egen familj.... samt då hos sina barn sen innan...
Men absolut inget ansvar att fixa så hon har det bra..

Ursäkta men sånt här gör mig lite bitsk.....

Men att fixa där barnen bor innebär att hjälpa BARNEN att må bra

Jo, men isåfall får man ju hämta hem barnen. Jag skulle tycka det kändes underligt om min mans ex passade sina barn i mitt hem (vårt). Vill hon hjälpa oss så är det fint och bra men då kan hon ta med barnen hem till sig.

Biomamman i detta fall är ju gravid. Varför kan inte hennes man hjälpa henne? Han borde stötta henne när hon inte klarar sin vardag. Att ställa upp för sina barn är vi nog alla överense om, självklart! Men varför inte hemma hos sitt eget? 

SaramedM

Men seriöst alltså....??
Skulle du låta din man åka o städa hos sitt ex hellre än att ta hem barnen till er (där det förmodligen är rent o fint)

Jag skulle aldrig kräva, eller ens komma på tanken att försöka få mitt ex o komma hit o fixa för jag inte orkar, jag skulle heller aldrig gå med på att min man åker hem till sina barns mammor o fixar o styr...
Nope, nix, icke, njet...
Då får barnen vara här o bo, där det fixas tillsammans o så kan de få känna sig trygga i en "normal" familj, och inte en tillfällig lösning som de blir tvingade att anpassas till bara för föräldrarna inte inser skillnad på familj o familj....

Skillnad på familj och familj?
Du ger mig som vuxit med skilda föräldrar rysningar.

Har man barn gemensamt kommer man alltid att tillhöra samma familj.

SaramedM
Du liksom jag har vuxit upp med skilda föräldrar o det är just av den anledningen jag anser att man som vuxen har ett ansvar gentemot sina barn o sina ex.
Att visa att just ens egen familj är en familj... inte ge barnen falska förhoppningar genom att fixa, hjälpa till o kanske så ett litet hopp om återförening mellan föräldrarna.
Vet att många barn (inkl mig o mina syskon) önskade hett o intensivt att mamma o pappa skulle bli ihop igen, detta trots att de hade nya partners o nya barn gemensamt.
Kan bara gissa mig till hur förvirrande en sån här situation kan var för ett stackars barn....

Vidare kan jag tala om att jag är en sån som lever mer efter att det är inte dina o mina barn utan det är VÅRA barn- VI är en familj.
Barnen bor här när de är här, de är inte här o hälsar på...
Så alltså skulle vi i liknande situation kräva att barnen bor mer här än att ha det stirrigt omkring sig hos den andre föräldern...

Tack för alla inlägg och synpunkter. Jag skulle gärna se att vi hade barnen lite mer hos oss. Men det går inte biomamman med på. Men jag hoppas att de kommer att välja att vara mer hos oss nu när det blir en till som kräver uppmärksamhet i deras andra familj. Jag håller med 1malle om att det är fel att lura barnen om att föräldrarna skall bli tillsammans igen. Jag tycker att barn skall känna sig trygga med att ha två familjer och anpassa sig till det så snart som möjligt istället för att leva på hoppet om att föräldrarna skall hitta tillbaka till varandra. Jag ser det som föräldrarnas ansvar att vara tydliga på den punkten. Att föräldrarna finns till för barnen men inte för sin föredetta partner. (men så har jag inte skilda föräldrar).

Jag vill inte svartmåla deras biomamma helt men jag måste även få säga detta då det känns som att det hör till saken. Jag är rätt säker på att hon inte kommer att känna igen sig då hon aldrig vad jag förstått skulle visa sig på en sån här sida annat än som expert. Då det är det hon tycker att hon är. När hon blev gravid blev vår yngste väldigt upprörd då han hade sagt att han ej ville ha något syskon. Då säger biomamman att hon skall inte få något barn utan hon skall bara föda det till sin pojkvän sen skall den bo där hos dem men det är inte hennes. Jag blev så upprörd när jag hörde detta. Jag krävde då att min partner skulle ringa upp och kolla om det var så hon sagt eller om han som min partner sa kunde ha missuppfattat något hon sagt. Hon erkände direkt att hon ordagrant sagt så och att hon tyckte att det var lite roligt sagt.
Man blir rädd för vissas inverkan på sina barn. Sen vill jag säga att visst finns det saker hon gör bra. Men ibland förstår jag verkligen inte hennes filosofi.
Hon gjorde även likadant när hon träffade sin kille att hon sa att de inte var ihop men att han bodde där. Så när jag kom in i bilden ett år senare blev det ändå mig barnen tog ut sin ilska på att deras föräldrar inte skulle bli ett par för att jag fanns. För han hade aldrig varit något hot då han bara var en kompis som bodde där. Då tycker jag att det är ärligare att berätta och att barnen får reagera. För visst är det jobbigt att de varit arga på mig för att deras föräldrar inte kommer att bli tillsammans igen. Men hellre reaktion än ingen reaktion.

Jag tycker inte att din man ska hjälpa om det enbart handlar om biomammans önskemål. Om hon behöver hjälp av er, fine! Men då hämtar ni barnen, PUNKT! Går hon inte med på det så behöver hon väl ingen hjälp heller. För då hade hon väl tacksamt tagit emot den! Om det inte passar med det ni har att erbjuda så kan hon ju lösa det med sin "egen" man. Det är de bådas ansvar att deras familj fungerar trots hennes graviditet!!! 

Biomamman verkar väldigt konflikträdd inför sina barn eftersom hon väljer att ljuga och hålla dem bakom ryggen. Det var ju inte bra.

Jag hade inte tålt att min sambo hjälpte sitt ex så pass.

Men sedan har de fixat och donat lite med tider, ifall de ska bort eller det är nått speciellt, samma för oss. Men blir oftast plus minus noll eftersom vi alla vill spendera tid med pojken.

Som när vi skulle sättas igång med våran gemensamma barn så tog de honom en dag innan vi ingentligen brukar byta. För att vi tyckte det var onödigt att han sov någon annanstanns- men det är oftast så små saker.

Men skulle hon bli gravid och överdrivet ringa om hjälp. Som inte riktigt innefattar deras barn. Så får hon fixa det själv, hon skaffar väll barn med sin nya? vad tillkommer han med? hjälper inte han till med hennes tidigare son? för de är en ny familj, och då får man väll bete sig som en familj.
Din sambo och du är en ny familj och ni lever ju erat liv, och ni har säkert att göra under vardagen med mer än att han ska köra pass upp på sitt ex. Big No NO!

Och om hon ändå ringer stup i kvarten, så kanske det är bättre för en stund fram att pojken är mer hos er.? eftersom hon ändå inte verkar klara av det "själv" ... förstår ändå inte var hennes sambo kommer in?

Jag begär inte att min bonus mamma ska ställa upp till 100% när det är våra veckor och det kommer upp något. Då försöker VI här hemma fixa det på något sätt. Och hon ringer heller inte oss så fort det blir något. (tex dagis har stängt). om inte jag kan så försöker vi med farmor eller kanske mina föräldrar!

Det har hänt EN gång att min bonus mamma har ringt mig och bett om hjälp. För hon skulle någonstanns och det var KRIS just då, och jag stallde upp för jag vet att det var inte ofta hon gjorde det.

Tror att vi alla känner att när det är våra veckor, så får man fixa det själv. Om det inte gäller små grejer förstås.