En positiv förlossningsberättelse
Hej,
Jag va precis som många andra jätterädd inför min förlossning. Visste ju inte ens hur en värk kändes. Gick dessutom 1,5 v över tiden men så vaknade jag vid 12 på natten och kände min allra första värk någonsin. Det kändes precis som krampen man kan få i samband med mens. Ska tilläggas att jag har väldigt låg smärttröskel.
Sådana här värkar hade jag oftare och oftare fram till vid 5 på eftermiddan. Då började värkarna bli lite intensivare men det fortfarande bara en 5 på en skala från 1 (ingen smärta alls) till 10 (värsta tänkbara smärtan).
Vi åkte ändå in till förlossningen där jag fick akupunktur för att kunna koppla av. Sen åkte vi hem igen. Jag sov som en stock till klockan 8 på kvällen då värkarna blev ännu mer intensivare och tätare. Låg nu mellan 8-9 på smärtskalan. Åkte in till förlossningen och där konstaterade de att jag var öppen 4 cm så jag fick stanna. Fick en morfinspruta vid klockan 9 och gled ner till 7 på smärtskalan.
Framåt 11:30 på kvällen började smärtan tillta och jag var nu nästan helt öppen. Fick en epidural vid 12 på kvällen. Efter det så kändes smärtan som 6-7 på skalan.
Vid klockan 2 gick vattnet, bebisen sjönk ner och samtidigt startade krystvärkarna. Då försvann all smärta!
Jag skämtar INTE, visst det kändes som jag höll på att skita ut en fotboll men det gjorde inte ont!
Jag hade krystvärkar under drygt 1 timme och det va jättejobbigt. Inte smärtsamt men jobbigt. Som att cykla 4 mil, simma 5 km eller orientera på ett berg. Min sambo var ett jättestöd och tillsammans med honom, 1 underbar barnmorska och en undersköterska fick jag en fantastisk upplevelse som jag inte velat vara utan. 20 över 3 föddes min flicka och direkt efter förlossningen var jag lika pigg som om jag sovit 10 h istället för att genomgått en förlossning.
Vid klockan 17 samma dag åkte vi hem och dottern sov från klockan 11-5 den natten.
Det va min berättelse hoppas den inger hopp för någon.