Ny tråd för oss som är adopterade och fått barn

1) Vilket land är du född i?
Korea

2) Vilket land är din partner från?
Korea

3) Vad sa era föräldrar när ni berättade att ni väntade barn?
Ingenting för jag har inte sett dom på 15 år.

Min mans föräldrar berättade vi inte för förrän vår son var född. Svärmor verkade lite besviken över att vi fått barn. Nu är jag gravid igen o svärfar bryr inte sig alls o svärmor verkar mest bitter över att hon aldrig fött barn själv.... Så vi pratar sällan

4) Hur blir du bemött av omgivningen (typ sjukhus, myndigheter m m) när du och din partner är ute tillsammans

Oftast har vi inte några problem. Många ggr kan jag tycka att vi får mkt positiv behandling. Folk brukar le emot oss. Ibland händer det att pensionärer mest kvinnor försöker säga rasistiska kommentarer till oss men det är sällan.

Min man får för mkt uppmärksamhet av kvinnor med adopterade barn. Jag får mkt uppmärksamhet generellt av män. Jag tror inte det beror på att vi är asiatiska, jag vet att det inte beror på att vi adopterade. Vi är generellt iakttagna o påpassade av folk men jag kan uppleva att det är i positiv bemärkelse många ggr. Även om både jag o maken betackar oss denna form av uppmärksamhet o kan bli lite trötta på det. (det är ju också en form av rasism ibland)

Ja men sånt händer ju att folk hasplar ur sig en massa korkade kommentarer ang asiater etc. Jag har funderat mkt över det. Ibland blir jag riktigt arg och ibland struntar jag i om ngn säger ngt obetänksamt eller korkat.

Jag tror de flesta inte fattar i situationen hur insiktslösa de är. Jag funderade över tjocka människor o hur folk frågar dom om de är gravida etc o hur illa de tjocka tar vid sig. Jag har stått bredvid o hört sånt och tyckt det var komiskt o börjat skratta. O det ära ju lätt när man är smal o drar xxs själv....Distansen hjälper. Kan det vara samma sak, att ibland säger folk dumheter men det handlar om hur man bemöter dom? O framförallt, hur mkt tar man "åt sig" av det som sägs. Tänk om man bara skulle skrocka lite o säga: hohoho nä nu tycker jag att vi pratar om ngt annat!

Var o en gör ju som den vill o oavsett är den som utför dumheten inte mindre dum. Jag funderade över att man kanske kan må bättre själv. Vad sägs?

Hej alla,

Ja, jag har skrivit en tråd om det. Tyvärr så mottages inte sådana trådar väl eftersom "vissa" blir arga.

Jag talar mkt med "vanliga" mammor o det är så givet att ALLA vill ha sina egna biologiska band. Det ifrågasätts inte. Men när vi adopterade uttrycker vår innerliga glädje att ha en familj av samma kött o blod då anses det kränkande emot "andra" grupper.

Det är en naturlig drift att söka fortplanta sig själv o föra sina egna gener vidare men för oss adopterade är det så tabu (kolla på min tråd o se reaktionerna). Det finns många undersökningar som visar att människan har mkt högre tolerans för våra biologiska släktingar än andra just när det gäller barn. Uppenbarligen upphör denna vetenskap att gälla när det gäller den grupp jag tillhör o de som ansvarar för en när man var underårig.

När jag är gravid blir jag väldigt känslig och tänker mycket på min uppväxt, mycket på adoption o adopterades villkor. Jag kan säga att jag är rent av heligt förbannad många gånger.

Jag har levt i snart 40 år o anser att nu har jag förtjänat min rätt att säga ifrån. Jag är trött på att sitta o hyckla.

Jag är så otroligt glad över att ha en egen biologiska familj över att mina barn är mina. Jag kan se på mina barn o känna att vi hör ihop, hur det än är o hur vi än är. Blod är tjockare än vatten. Kärlek o blod hänger ihop.

Ju äldre jag blir desto mer ledsen kan jag känna mig över att vara adopterad o över att jag inte har någon historia bak i tiden. Jag känner även en större längtan till Asien. Jag känner även att banden med adoptivföräldrarna inte finns där öht. De relationerna är helt byggda på lögner o ideal som de inte kan stå för vare sig nu eller då men det är som att jag är likgiltig inför dom.

Jag är helt säker på att de adopterade som är vuxna o fått biologiska barn känner en otrolig glädje och lycka över att ha en alldeles egen biologisk familj. Det spelar roll otroligt stor roll.

Jag talade m en väninna igår o hon sa så här ang en annan kompis som åxå är adopterad o ang. mig:

"Man ser på er att ni gör allt för era barn. Ni kämpar för att vara närvarande med era barn. Ni prioriterar era barn. Hon (den andra adopterade) jobbar så hårt ändå tar hon sig tid med sina tre pojkar, åker på museum, leker med dom, bär dom på sin axlar, hur trött hon än är, är hon så tålmodig med dom. Och man ser hur trygga era barn är. Så säkra på er kärlek. Man ser hur tacksamma ni är för era barn, verkligen"

Det värmer i hjärtat. Nu ska jag hämta min gosiga underbara fantastiska kille!!!

Vem hånar detta (kolla länken) egentligen o är det inte ganska rolig humor eller tar du som adopterad åt dig det minsta. (Jag tycker att det är roligt o hånar det inte mest föräldrarna?)

www.adoptionscentrum.se/portal/page/portal/Adoptionscentrum/10_Aktuellt/1_Nyheter

Så här känner jag.

Det är oerhört lite kritik emot adoption o adoptivföräldrar generellt, läs de utredningar som finns ang. adopterade o hur det går för oss som grupp, kolla sen var man riktar uppmärksamheten, emot adoptionen, ursprungsländeran samt våra genetiska förutsättningar.

Detta anser jag vara en reglerätt kränkning. VI är många adopterade som gjort otroligt bra ifrån oss, trots att vi haft vedervärdiga uppväxtförhållanden, med undermåliga a-föräldrar. Jag är tacksam emot sådana som Tobias Hübinette som vågar gå ut o kritisera adoption öht. De flesta adopterade är allt för väluppfostrade.

Jag har tillhört den kategorin men nu anser jag mig vara för gammal för det.

Mina inlägg handlar inte om mina personliga omständigheter utan helt enkelt om att jag reklamerar en intelligent o konstruktiv dialog där barnen verkligen är i centrum. Dialogen som finns nu är enkelriktad. Censuren ligger hela tiden som en tjock dimma o vi adopterade är för väluppfostrade för att säga hur vi egentligen upplever att vara adopterade.

Lizel, jag är 40år gammal. Jag är väletablerad i samhället o har hög status. Ju äldre jag blir desto mer ser jag o desto mindre rädd är jag för att säga vad jag tycket.

Som jag säger tystas debatten ner pga adoptivföräldrar som inte tål kritik. Utredningarna räcker inte till det finns mer att titta på o studera.

Jag är utled på personangrepp när ngn vågar höja rösten emot det som anses politiskt inkorrekt att säga. En sak är klar, jag kommer att kritisera adoptivföräldrar mer i framtiden fast från en mer potent position. I forum som dessa är det nästintill omöjligt att få fram vettiga dialoger där konstruktiva argument når framgång över huvudtaget. Här är det känslor som styr. Folk har tidigare i historien blivit avrättade för att de vågat höja rösten o talat om saker som anses politiskt inkorrekt, lite av den andran råder ang. adoptionsdebatten o kritiken emot adoptivföräldrar.

Att kritisera Tobias Hubinette är enkelt o i mina ögon lågt. Jag håller inte med om allt han säger men han säger ngt, han vågar och han har definitivt bidragit till tolerans av asiater i samhället, han vågar tala om rasisim emot oss asiater ngt som ingen av oss andra adopterade överhuvudtaget vågar andas om. Jag är mycket tacksam emot honom.

Jag anses se mycket bra ut i Sverige o drabbas mkt av positiv diskriminering pga mitt "attraktiva" utseende men jag vore ointelligent om jag inte såg o förstod rasismen som hela tiden finns i samhället emot oss asiater, detta tystas ned, varför, jo för vi vågar inte kritisera vårt adoptivsamhälle. Jag är less på sån skit! O jag tar inte det längre.

Vi adopterade bör se vad vi kan göra för att påverka samhället till högre tolerans, där vi verkar för förståelse för olika etniciteter. Det är vi långt ifrån att ha uppnått i detta land.

Märkligt att du aldrig blivit utsatt för ngn rasism överhuvudtaget när man ser på fråga 4 som du ställer. Som sagt jag är utless på allt trams.

Destined star skrev 2007-11-07 19:56:22 följande:

Det är mycket relevant att tala om status, ålder etc i dessa avseenden för att eliminera personangrepp. Adoptionsdebatten är oerhört viktig för våra barns framtid o det samhälle vi vill se i framtiden.

Destined star skrev 2007-11-24 21:35:42 följande: