Ny tråd för oss som är adopterade och fått barn

Jag mötte en person idag som snarare var tvärtom, väldigt rättfram o frågvis, blev nästan förolämpad på något sätt. Det var en annan mamma o vi började prata lite om barnen o sen frågade hon var jag kom ifrån, om jag hade varit där o sen sa hon helt plötsligt en fras på japanska (enligt henne) o frågade om jag förstod henne. Jag förklarade för henne att jag inte läst japanska o då blev svaret att det var väl snarlikt koreanska, dessutom "är vi ju alla så lika som kommer från Asien, precis som de som kommer från Europa, Canada, USA..." för att citera henne. Började vid det här laget bli smått irriterad... Hon fortsatte o pratade om hur hon ville resa runt i Asien, hade dock ingen aning om var Korea låg men undrade om de hade fina stränder. Jag svarade "pliktskyldigt" o sen gick jag... Ok, hon menade säkert inget illa, hon verkade vara en sådan person som pratar först, tänker sedan. Men jag blev smått putt o ville bara skriva av mig... Mitt första inlägg här o jag är dåligt på humör o skriver dessutom en halv uppsats. Jag lovar att det blir ett mycket gladare o kortare inlägg nästa gång ;)
Häj häj

Hej.
Destined star: Vad bra, ibland behöver man bara få säga vad man tycker o tänker rakt ut, utan att folk höjer på ögonbrynen eller dy l. :)
Dock är jag på mycket bättre humör idag trots att jag har sovit illa inatt. Det blåste så att huset skakade o jag är lite orolig inför flygresan imorgon. Emellertid ska jag bara till Stkhlm vilket är en flygtid på 50min så det går nog bra ;) Emilia ligger i vagnen på gården o sover så jag kan äntligen få lite tid till att röja undan här hemma. Är det någon annan som har ett litet yrväder som är vaken mycket?
Ja ja, lika bra jag sätter fart här innan hon vaknar igen :)

Hej på er!
Jag kom på att jag inte har svarat på frågorna så jag kan börja med det :)

1) Vilket land är du född i?
Sydkorea

2) Vilket land är din partner ifrån?
Sverige

3) Vad sa era föräldrar när ni berättade att ni väntade barn?
Min mamma blev jätteglad o min sambos föräldrar likaså :)

4) Hur blir du bemött av omgivningen (typ sjukhus, myndigheter m m) när du och din partner är ute tillsammans
Har inte upplevt något negativt när jag o min sambo varit ute, däremot har man väl stött på ett par "nötter" under sitt liv :P

Vad kul att se att det pratas lite mer här ;)

Oj, nu vaknade hon här precis när jag skulle börja skriva på allvar, typiskt ;) Men jag återkommer...

Pust, nu fick jag en liten stund över o då passar jag på att skriva ett par rader :) Emilia är mitt första barn så jag har inget att jämföra med, men är det verkligen vanligt att barn sover max 1h på dagen (ibland inte alls) när de är runt 1 års ålder? Jag springer efter henne dagarna i ända känns det som... Andra mammor som jag träffar berättar hur deras barn sover titt som tätt o ett par timmar i stöten. Hmmm...

En annan fråga...
Hur kände ni när ni fick barn? Förutom det där lyckoruset o förälskelsen till det lilla knytet som man får som mamma, hade ni några andra "känslor"/tankar just för att ni är adopterade?

Kanske en konstig fråga att ställa, men jag kände mig otroligt knuten till min dotter just för att hon är det enda blodsbandet jag har/vet om. Att få kunna säga att någon är lik mig o.s.v. vilket är helt naturligt för "alla andra" men något jag aldrig har kunnat säga förut. Någon som känner igen sig eller förstår lite grann vad jag menar?

Oj, trodde inte den frågan skulle ställa till med så stor uppståndelse, det var ju inte riktigt meningen...

Tingen: Ja hon är ett litet yrväder som är igång mest hela tiden. Även när hon är märkbart trött så är det jättesvårt att få henne att sova. Men med tanke på din yngsta dotter så kanske det finns hopp ;)

Har heller eg aldrig saknat blodsband o detta var en stark känsla som kom över mig precis dagarna efter förlossningen. Men ibland när jag tittar på henne så känner jag som dig, rungirl, att hon o jag "hör ihop".

Emellertid kan jag inte hålla med om att "kärlek o blod hör ihop", det behöver ju inte alls vara så. Har stött på syskon som fullkomligen hatar varandra o som brutit kontakten, även föräldrar o barn som under olyckliga omständigheter inte har kontakt längre. Och sen de familjer som inte har biologisk anknytning på något sätt och ingen älskar den andra mindre för det.

Det här visste jag inte om...
Har aldrig hört något liknande, men du verkar helt klart insatt i ämnet. Du har uppenbart dåliga erfarenheter gällande det här vilket du baserar dina åsikter på så klart. Kan emellertid inte låta bli att tycka det är synd att du verkar ha tråkiga upplevelser som har med adoption att göra. Likväl verkar du vara så otroligt lycklig ändå vilket glädjer mig :)

Kan inte låta bli att säga ett par ord ang rungirls inlägg (med tanke på att det var min fråga som startade hela debatten på denna tråden)

Rungirl: Till att börja med ber jag om ursäkt för att jag antog att dina åsikter baserades på själupplevda händelser, vilket det uppenbarligen inte gör.

Kanske även ska poängtera att detta inte på något sett är kritik mot vad du skriver, bara en personlig tanke från min sida.

Det är ju jättebra att du uppmärksammar problematiken som tydligen finns bland vissa adopterade, därmed vill inte det säga att det omfattar alla adopterade.

Om jag talar för mig själv så har jag haft ett enormt lyckligt liv o inget har fattas mig, varken emotionellt eller materiellt. Under rådande omständigheter som gjorde att mina biologiska föräldrar inte kunde ta hand om mig så hamnade jag hos mina nuvarande föräldrar, hett efterlängatad o älskad. Jag hade inte kunnat få det bättre.

Vet inte hur det är i dagsläget gällande adoption, men, 1976 var det i alla fall som så att det krävdes stora utredningar o godkännanden innan man beviljades att adoptera. Vilka föräldrar som får biologiska barn går igenom en sådan genomgående undersökning innan de godkänns som föräldrar?

Adoption är ett gammalt "fenomen" o i Sverige har inhemsk adoption funnits ett bra tag. Emellertid började internationell adoption runt 60-talet så det är ju inte så länge om man tänker efter... Nya studier görs hela tiden o nya rön dyker upp. Tobias Hübinette, som du nämner, är en av dem som brinner för att uppmärksamma adopterades situation. Dock tycker jag att han drar det mot sin spets. Men återigen som jag sagt tidigare, visst är det bra att ämnet beaktas.

Det här blev på tok för långt o jag ska inte skriva sådana här inlägg mer :P Ville bara understryka att alla är vi olika, alla uppfattar samt uppfattas inte på samma sätt...

Ha en trevlig helg, allihopa!

Hej hej!

Precis som du, Filips mamma81, så har jag inte här inne på jättelänge känns det som. Tiden bara rullar på o ibland hinner man knappt med det man ska...
Andra hinner flytta, feja och dona ;)

Destined Star: Vad roligt att ni ska flytta, grattis till huset!

Filips mamma81: Och ni ska ju också flytta? Vart? (hus, lägenhet, stan, ut på landet..?)

Idag är det jättefint väder här i Karlskrona. Vi var ute hela familjen o pysslade på gården o det kändes nästan som vår i luften. Ser fram emot våren o att det blir varmare, slippa alla tjocka vinterkläder o så att man kan gå ut o gå i skogen o grilla korv :)

Det är full fart på Emilia, hon lärde sig gå strax innan nyår så nu vill hon inget annat ;)

Nähä, nu ska jag passa på att skriva lite i min dagbok. Någon annan som för dagbok?

Må så gott!