Rökavvänjning, mår nu dåligt.

Jag har inte rökt en ciggj*vel på jag vet inte hur många timmar nu. Inte tagit en snus heller för den delen. Måste jag må skit för att jag vill göra mitt liv till det bättre? Jag skakar och har jättesvårt med kordinationen, jag spyr som värsta fyllekajan, och om jag försöker att resa mig upp så snurrar hela världen under mina fötter. Jag vill ha en cigg nu!!! Inte en endaste butik finns inom gång eller cykelavstånd, med andra ord så får jag klara mig utan mina älsklingar. Jag vill inte gå över åkern bort till LG och KR och be om skjuts vid den här tiden. Sambon ligger borta och det är ju den där grejen med körkortet. Tanken har tom slagit mig flera gånger, att jag ska ta hundbilen med vintersulorna och bege mig av in till centrum. Hur stor är chansen att just jag skulle bli stoppad av poppo? Men jag gör det inte, jag är så nära nu och jag vill inte riskera att bli av med möjligheterna till ett nytt körkort.
Jag känner mig som en knarkare med AT just nu. Varför ska det vara så svårt?
Jag kan ju tillägga att humöret inte är på topp. Hundarna känner också på sig att det är något vajsning me matte som sluddrar och vinglar när hon pratar, och Nej(!) jag är inte full. Dom vägrar ju komma in i huset.

Någon mer som har haft en riktigt jobbig abstinens efter nikotinet?