Första förlossningen och börjar bli rädd...

Känner samma sak som du, är i v. 28. Jag har varit nervös hela tiden egentligen men det blir såklart bara värre och värre. Är verkligen livrädd för det ska gå.

*för hur det ska gå* ska det självklart stå.

Till jazmina.
Tack för ditt svar, man vet ju att man måste gå igenom det men hur orkar man egentligen?
Det måste ju vara den värsta smärtan man kan känna!?
Usch nu sitter jag bara och stressar upp mej.
Vi får väl tänka på att många miljoner kvinnor har klarat det innan oss.

fördelen är att smärtan tar slut med detsamma som barnet är ute, nästan såå man glömt bort va ont det gjorde

hm. vet precis hur du känner. jag är i v33 och hysterin börjar så smått att visa sig.

ska prata om förl med bm nästa gång. det blir helt plötsligt väldigt verkligt.

jag kan inte påstå att jag är rädd för smärtan, jag vet att det kommer göra sjukt ont. jag är mer rädd för t.ex att jag ska spricka, hur ont gör det efter och hur länge osv.

jag har fått med gubben på min sk terapitimme. då tvingar jag honom att sitta och kolla på riskförlossningar på tv4fakta. (hihi)
det hjälper faktiskt mig lite.

jag va skit rätt å försökte få kejsarnsitt flera ggr. Men när det väl hände så ja det gjorde ont i början hemma, jag blev rädd och spännde mig å börja gråta i onödan men när vi väl kom in så blev jag lugn fanns sjukpersonal. Fick sitta i ett varmt bad så värkarna skulle komma igång. JÄTTE rädd för sprutor men tog Epidural å det kändes inte när narkosläkaren satte den han va riktigt duktig sen slappan jag av ingen smärta alls, Bara trycket neråt. Känns som man måste bajsa när krystvärkarna kommer igång. Det svider/bränner i slidmynningen när huvudet krönas det är det värsta man får inte krysta på kanske en minut så man inte ska spricka. sen så kommer bebisen oftast ut bara plopp sådär. Hur det kändes för mig va det i början som mensvärk molnade å hade sig. blev värre å värre. det satte sig i ljumskarna och svanken. som riktigt rygg ont och kramper.

Det viktigaste för att klara av smärtan är att inte vara rädd. För att inte vara rädd behöver man först och främst kunskap. Läs böcker och MVC:s broschyrer! Det som är mest skrämmande är när man inte förstår vad som händer i kroppen och inte förstår vad barnmorskan sysslar med. Har du bra kunskaper vet du också varför det t ex är viktigt att inte krysta förrän du fått klartecken av barnmorskan.

När du skaffat dig mycket kunskap, så lär dig gärna psykoprofylax - perfekt för den som inte gillar sprutor. Den metoden innehåller bara andning och avslappning, och den har hjälpt många på ett fantastiskt sätt!

Ja, absolut kommer du klara smärtan! Har du haft mensvärk någon gång? Värkarna känns i precis samma område, som där du har haft mensvärk. Kan även stråla bak mot ryggen och kanske ibland ner mot ljumskarna. I början när värkarna inte är så starka så är det som lite molande mensvärk o sen intensifieras den och blir starkare o starkare. När du är i slutet av värkarna är det smärta, men du vet ju varför det gör ont och att det SKA göra ont, för att bebisen ska komma ut. detta är ju den mycket stora och väsentliga skillnaden mot annarns när man har stark smärta.
Krystvärkarna är av en annan karaktär. Där handlar det mera om tryck och press inne i ditt underliv, eller hur man ska säga. Det blir ju även en töjningskänsla när huvudet ska ut. Det man kan fokusera på här, är återigen det positiva med smärtan--> detta är ju det sista skedet i förlossningen- snart är vår bebis här!!!!

Jag tror jättemycket på det, att fokusera på varför det gör ont och försöka vända det onda till det goda, så gott det bara går.
Å när bebisen väl kommit ut så fösvinner verkligen ALL smärta MED EN GÅNG. Det blir som ett stilla hav. Helt magiskt.

Du fixar detta, det är jag säker på. Vill du läsa min förlossningsberättelse? Lägget till dig så du kan se den...
kram!

Huu...Jag håller med om att det är mycket efteråt som man måste tänka på också, det här med att spricka verkar ju inte så kul. Kommer man bli inkontinent sen?
Tänk vad vi kvinnor ska gå igenom...

jag hade svårt att hålla tätt direkt efter förlossningen men man har ju binda på sig. musklerna i udnerlivet blir försvagade men repar sig så suksesivt så blir man bättre därför man ska göra knipövningar.