Tror jag kommer dö snart....

Vad är det som har hänt för att du ska ha blivit såhär? Vad jobbigt att hela ditt liv kommer att gå förbi dig för att du tror att du ska dö närsomhelst. 

Har du sökt hjälp för din depression? Det borde vara första steget.

Jag berättade för min läkare om min ångest och oro när han tog proverna. Jag grät floder och han var så nonchalant.

Frågade vad jag ville ha för piller och sa att han skulle skicka hem mina provsvar. Han skrev ut atarax också men jag har inte råd att hämta ut dom så nu sitter jag och dricker ett glas vin och hoppas ångesten lägger sig snart.

Försöker samla kraft till att ringa till vårdcentralen imorgon igen och be dom skicka en remiss till psyk.
Jag är så nära sammanbrott nu.

ja vinet ska man låta bli det blir inte bättre av alkohol bara för stunden och det vet jag pga att jag började som du med ett glas och sen slutade det nästan mede döden många gr om jag blev alkoholist en sådan man inte ser, en krogenalkoholist.
För det andra så är en bra början att ringa dit=) vårdc.
och sen tycker jag du ska fråga dom om du möjligen kan lida av hypokondi alltså hypokonriker, och berätta om ALLT du känner, tycker annars så kommer inget att hända.

Vill bara säga att jag dricker inte så ofta när jag mår dåligt, jag har haft det såhär länge men ikväll vill jag bara varva ner.

Trivdes inte alls med min läkare. Ville inte ha en manlig och han var inte svensk så han bröt jättemycket. Förstod knappt vad han sa men jag fick en akuttid så jag kunde ju inte direkt byta läkare.

Vet att jag måste ringa men det är svårt. Så sjukt jobbigt

alkohol föds ångest av tänk på det

Det vet jag faktiskt. Men jag äter ju hellre medicin än att ta nått glas. Men nu ser jag ingen annan utväg än att ta nått glas eller åka upp till psyk.

Jag har också en fruktansvärd dödsångest! Tänker på det många ggr om dagen och nu har även börjat känna att panikattackerna börjar komma. Lever ett så lyckligt liv annars med sambo och en underbar dotter. Min rädsla är att jag ska dö ifrån dom. Att inte längre finnas där och stötta min dotter under hennes uppväxt. Funderar på att söka hjälp men ngt hindrar mig. Hoppas vi kommer över det snart för nu försämras ju livet avsevärt pga detta.

TS

mitt råd till dig är att söka dig till kognitiv terapeut! detta är inte ovanligt!! lovar!!

Men får jag fråga... Är ni inte rädda för att sambon eller dottern ska dö?

Jag har ibland likadan ångest som ni, fast raka motsatsen. Inte att jag ska lämna dom. Utan att dom ska lämna mig!

Jag är inte ett dugg orolig för mig själv!

Kram ts, och jag lovar att det finns mkt hjälp att få av kogn. ter.

Jag känner lika som dig TS, men är även orolig för mina barn. Skitjobbigt.

Hej

Jag led av en liknande depression för något år sedan, hade enorm dödsångest, kunde sent på kvällen när jag skulle sova, helt plötsligt bli övertygad om att NU - just i denn sekund kommer jag att dö. Det var hemskt, men jag lyckades, med hjälp av nära och kära komma till en terapuet via kommunen.

Jag fick också rekommendationen att börja med antidepriessiva medel, men vill inte. Så jag började med ett naturläkemedel som heter Espericum, som säljs på apoteket, ville börja lite light. Detta hjälpt mig enormt mycket, kände mig mycket gladare och mer tillfreds bara efter någon vecka.

Men jag rekommenderar dig att kontakta en psykolog av något slag, för endast läkemedel tror jag inte hjälper

Lycka till!

TACK för era svar. Och det är så skönt att höra att det finns flera.

Jag har också en lycklig tillvaro med sambo och en dotter.
Men jag är mest rädd att det är jag som ska försvinna, inte leva mer. Jag är ibland rädd också att min dotter ska försvinna, om hon har ett blåmärke tror jag det är leukemi osv

Idag när jag åkte på bussen hem satt jag och tänkte ifall det skulle vara så att jag är jättesjuk och kommer dö snart så funderade jag på om jag ville dö hemma eller på sjukhus, det spelar ingen roll. Jag ska ju iaf dö.
Jag tänkte på kort jag skulle ge personalen som tar hand om mig.
på alla runtomkring och se mig själv ligga där medvetslös och ta mina sista andetag.

Igår kväll var jag säker på att jag skulle dö. Tänkte bara this is it liksom. Imorgon finns jag inte mer och paniken bröt loss så jag kunde inte somna. men jag gör avslappningsövningar som gör att jag somnar lite lättare.

Har fått tag i en kurator jag ska till nästa vecka.

Anonym(tvärtom): Jag orkar inte ens nudda på tanken att det ska hända sambon eller dottern ngt. Tvärtom är de helt odödliga i min konstiga värld. Det som skrämmer mig mest är tanken på att dottern ska stå utan mamma, få växa upp utan mig som stöd. Har fått mina nära och kära att lova att dom ska finnas där för min familj ifall jag skulle gå bort. Usch vad jobbigt det är att hela tiden oroa sig för sådana saker. Ska helt klart börja med det rekommenderade naturläkemedlet. Tyvärr skrämmer terapi och "riktiga läkemedel mig".

Anonym (död) skrev 2007-11-08 20:19:33 följande: