Jehovas vittnen-något positivt?

Nä, jag var aldrig döpt.Mina föräldrar är, de har inte gjort något för att bli uteslutna. Men de har ofta kontakt och umgås med de vänner de hade under tiden i församlingen. Ja, vänner. Inte bara bekanta. Vi blir hembjudna, de ringer och hör hur det är med oss, vi tränade tillsammans på brukshundsklubben innan jag flyttade till en annan stad t.ex.. Alla var man ju inte vän med, utan kanske bara bekant med en del, men som sagt, de är alla fortfarande lika trevliga människor. Jag är ledsen att det är så många som har riktigt dåliga erfarenheter. Jag tror er. Idioter finns det inom alla religioner och folkgrupper, och det bidrar starkt till alla dåliga rykten. Det är ju oftast det negativa sakerna man får höra, vad det än gäller.

Svårt att hitta något positivt att skriva om man inte är inne i organisationen.Har till stor del växt upp i denna organisation, har mycket släkt, och även vänner som är med.Men har också släktingar som är uteslutna, och även sk "avfällingar".Så mitt främsta intryck av JV är, (förutom felslagna profetior och ohållbara läror, som tex blodfrågan,) att denna organisation splittrar familjer.Detta har jag själv sett på nära håll, och det är oerhört smärtsamt att se far- och morföräldrar som inte vill ha kontakt med sina barnbarn, för att barnens föräldrar har valt att inte vara med längre!

Tror inte att någon som står utanför denna sekt har något verkligt positivt att säga. Det kan finnas saker som VERKAR positiva, men när man skrapar lite på ytan så är det allt annat än positivt och sunt. Du måste nog fråga ett "riktigt" JV och de kan inte/får inte diskutera så livligt om sin tro så här, så chansen är liten att du får något ordentligt svar på din fråga TS.

Aihpoz:Kanske är det så :)Poängen med mitt inlägg var dock att visa att jag har många positiva erfarenheter av att ha växt upp med dessa människor.Det är ju tyvärr många som inte har det.

aihpoz skrev:"Samtidigt vet man ju om vilka konsekvenser det blir när man väljer att lämna sanningen..Jag visste men valde ändå att lämna..Så det är ju sånt man får ta..man vet ju varför dom gör som dom gör.." Tyvärr tror jag inte att alla som börjar studera med JV, och som senare blir JV, är medvetna om hur hårt det kommer att slå om de en dag väljer att lämna organisationen!Det är inget som JV gärna berättar om.Och, det viktigaste i mitt exempel, direkt ftån verklighetn:BARNEN, de har aldrig gjort något val, ändå förlorar de kontakten med hela JV-släkten.Detta ger i många fall sår för livet.Och detta gäller massor av barn i Sverige.Verkligen dålig frukt.Nej, tyvärr, trots att jag känner många JV som jag tycker mycket om, så har jag svår att säga något positivt om en religion som splittrar familjer på detta sätt.

aihpoz: Att "prata" och "diskutera" kan ju vara två helt olika saker. Vidare skriver du att man vet vilka konsekvenserna blir om man lämnar församlingen. Skulle detta göra sekten med positiv menar du? Detta innebär ju att många stannar av rädsla! Dessutom är det väl inte så lätt att veta vad man ger sig in på om man döper sig när man är, låt oss säga, typ 14 år. (JV tillämpar nämligen barndop) Om man döper sig när man är 14 år för att man kanske inte vet bättre, har föräldrars press på sig o s v och sen går ut när man är vuxen för man inser vad man gett sig in på, så ska man alltså få "sota" för det?? TS, jag ber om ursäkt för att jag inte alls skriver nåt positivt och inte svarar på din fråga. Ska försöka hålla mig borta från att läsa alla vilseledande kommentarer här inne i tråden och på så sätt inte bli uppjagad och skriva en massa repliker.

Oj, kallar du fortfarande sektläran för "sanningen"? Inget illa menat men du har nog en del kvar att lära dig om denna sekt.

Men de som döps som spädbarn i svenska kyrkan kan välja att lämna kyrkan när de vill, utan konsekvenser. Att det är helt valfritt att döpa sig till JV när man vill trots de konsekvenser som det senare kan få är ju en supersmart strategi från ledningen i Brooklyn. Ärligt talat, hur många ungdomar är mogna för ett sådant beslut? Och hur många vuxna, för den delen? När man blir riktigt hängiven eller "insnöad" på ett område så är det så lätt att man gör saker som man senare ångrar. När det gäller det allra mesta så KAN man ångra sig, man kan byta inriktning både en, två och flera gånger i sitt liv. Man provar sig fram. Men döper man sig till JV tar det liksom stopp. Det är hemskt!

Så du kallar sektläran för "sanningen" för att du vill visa färg... sorry.. det låter bara korkat om du frågar mig.