Fy farao! Tittade i en gammal förlossningsbok med hemska bilder idag!
Osmart av mig...men kunde inte låta bli. JAg stod på biblioteket och slog upp en bok från typ 70-talet om förlossning. Det var såna där bilder med allting rakt på sak om man säger. Upplyst kall miljö, tjejen låg i gynställning och värsta närbilderna på skrevet och när barnet kom ut mm. Riktiga slemmiga blod-äckelbilder på när vävnader töjdes och när läkaren drog i den vidriga moderkakan! Trots att jag blev rädd var jag nyfiken o bläddrade.
Men nu känns det som att jag FATTAR INTE hur jag ska klara av det där. Det såg ju bara ut att göra SÅÅ sjukt ont så det finns inte. Alltså efter att ha sett de bilderna kä'nns det som att jag kan bara inte tro på att någon kan säga att det inte är helt galet hemskt. huuu..och jag som precis höll på att bli positiv och var på väg att låna böcker om profylax.:(
Jag vet att folk säger att det går och att man klarar det. Men hur ska man kunna tro på det, när man liksom ser med egna ögon att det ser helt hemskt ut!!??
Blev ju inte bättre av att jag var hos gynekologen och hon med ett instrumet böjde ner slidöppningen nån cm. Det gjorde ju faan ont som att jag skulle gå sönder. Så tänkte jag att hur sjutton ska det kunna töjas ut för ett barns huvud om det knappt kan töjas en cm?
Nä, usch idag e jag deppig.
Och så får man ett hormonpåslag som heter duga. Och så finns å så härliga EDAn 
