Dessa nätter - 5 månaders bebis vaknar ofta!

Vår bebis vaknar också flera gånger per natt. Har skrivit om det tidigare. Hno är nu fyra månader. BVC säger att i den åldern ska det sova hela natten utan problem och att de inte ska somna vid bröstet och sedan flyttas till egen säng. När de vaknar blir de rädda eftersom de inte känner igen sig. Det ska va anledningen till att de gnäller. men jag vet inte. I bladn vaknar hon i vangen utan att gnälla och ibland gnäller hon. På natten lyckas jag ibland få henne att somna om men eftersom hon äter väldigt mkt vid flera tillfällen tror jag ändå att hon är hungrig. Ska nu först testa med tillägg och om det inte hjälper testa en "metod".

jag håller med lisen08,

vår son är 6 månader och har under en månads tid vaknat ca 5-10 ggr per natt. han har velat äta eller komma upp. han har sovit mycket oroligt vilekt jag bara kan koppla till drömmar, oro, magen eller tänder. jag har nu börjat mata honom betydligt mer på dagarna för att se om det hjälper, samt bytt ut kvällsamningen mot riktig middag och ersättning efteråt. Han vaknr fortfarande men inte lika ofta.

Vi får hålla ut, det kommer gå över!

Jag menar inte att mina råd är ett facit, jag tror inte på färdiga koncept, just med tanke på att vi är olika som individer.

Vi ha gjort det mesta tvärtemot vad alla "som vet bättre" har sagt.

Vi har blivit varnade hit och dit (vilket jag gissar att de flesta föräldrar varit med om).

Nu har vi sen lillen var 5 månader brutit mot de flesta av dessa regler, vilket har givit en effekt som är helt tvärtemot "så-här-ska-man-göra-listan".

Kanske är detta ett undantag just i vårt fall, men min erfarenhet säger något helt annat.

Kommer aldrig glömma när vi fick höra att "spjälisen ska enbart vara till för att sova i!. Där ska inte lekas eller busas!".

När lillen var drygt 5 månader började vi använda spjälisen som lekhage, te x när jag duschade.

Efter att vi började med det (samt att vi började samsova, vilket också var tabu) så började han uppleva sin säng och sömn som något tryggt.

Säger inte att detta fungerar för alla, men vill iaf berätta min syn på och erfarenhet av dessa sk regler som finns när det gäller spädbarn.

Supermorsa? Ja, till mitt eget barn, givetvis!

Kan tillägga att trots att vi:

- samsovit

- lillen har fått mat nattetid när han har velat

Så sover han självmant vid 17 månaders ålder i sin egen säng.

Slutade självmant att äta nattetid vid 8 månaders ålder.

De råd som ges i inlägg 9 är en kvarleva från 70-talet. Då Dr Spock härskade och man endast skulle amma var 4e timme.
Tror att många som var mammor på 70-talet varit med om att sitta och klocka dessa 4 h medan barnet skrek pga hunger.

Men detta var trots allt 35 år sedan. Det har hänt en del sen dess som tur är.

Jag tror att din son är fullt normal och att det kommer att gå till sej av sej själv med tiden. Mina båda barn har betett sej sådär och dottern som är 2½ sover hur bra som helst på nätterna nu, sonen som är 9 månader snart vaknas visserligen fortfarande nån gång/natt men sover ändå mer sammanhängande än för några månader sen.
Jag tror inte att sömnmetoder behövs till "vanliga" barn med "normala" sömnbeteenden, utan att det är en lösning för extremfall.

jag lyssnar på min son och ger honom det han behöver och det känns helt rätt för mig. det innebär att jag ibland får amma honom ett flertal gånger varje natt och att han sover bredvid mig ibland och att jag vaggar honom till sömns i min famn men det känns så rätt för mig. precis som andra saker känns rätt för andra. som förälder gör man det som känns bäst och den metod man tror på kommer också att fungera.

Tack för alla svar!!

Jag känner i magen att det inte är min grej att köra stenhårt med egen säng, ingen amning, napp/inte napp osv... Det funkar säkert för en del barn och föräldrar men jag är inte en av dem känner jag. Jag väljer att låta tiden ha sin gång, och hoppas och tror precis som Tjohalia skrev att de flesta barn lär sig sova gott om natten på egen hand, med tiden. Tills dess blir det nog fortsatt samsovning och nattamning när lillen vill...

Jätteskönt att höra att flera har det ungefär som vi, och att det är okej att det är så! Att små barn får vara små barn med allt vad det innebär.

Tack Lisen08 för att du delade med dig av dina kloka tankar!