Tack för att du startar tråd för oss som är medberoende. Nu måste jag gå och lägga mig för att orka köra 22 mil imorgon bitti kl 6. Jag återkommer senare o kanske delar med mig av mina erfarenheter och ventilerar olika saker.
Medberoende! För 6 månader sen var jag inte medberoende, trodde jag i alla fall. Jag hade ju inga problem, de var ju min makes, det var ju han som söp dygnet runt och ställde till det och jag var ju den som tog hand om allt inklusive han.
Idag vet jag så mycket mer. Gud vad det har hänt mycket på så kort tid. jag har fått möjligheten att vara på anhörigvecka, går i terapi på soc och ska efter jul få gå i en anhöriggrupp med en terapeut från Korpberget. Min man har flyttat och jag har löst ut honom från boendet och delat allt. JAG ÄR FRI från honom!!!
Mitt ex har både diagnos som alkoholist och manodepressiv. Jag stannade för att "han drack pga hans psykiska ohälsa" när bara medicinen blev rätt inställd skulle allt bli bra "igen"!!! Men det blev aldrig bättre utan bara värre o värre. Jag fattar fortfarande inte hur man kan gå från en person som har alkoholproblem till att vara fullfjättrad missbrukare på 6 månader. Att gå från ett dåligt beteende till att supa dygnet runt och att tappa konceptet helt, att köra bil onykter, inte ta ansvar för sitt barn mm mm.Samtidigt så här i backspegeln så var han nog missbrukare tidigare, det var kanske bara jag som inte ville se utan jag försökte intyga mig om annat.
Midsommarveckan skrevs han in på Lindalen för 5 veckors behandling (minesotamodellen). Jag trodde verkligen att han skulle bli nykter och att allt skulle bli normalt. Det höll 1 dag efter han kom hem så var han igång igen och värre än någonsin. Han SÖP jämt, sket i jobbet, sket i familjen sket i allt tills han bestämde sig för att flytta helt plötsligt. Idag kan jag bara tacka gud för att han gjorde det så jag slapp slänga ut han.
Jag börjar sakta att bli bättre och känner att mötena på Al-anon är mycket viktiga för att jag ska må bättre. Jag försöker arbeta med 12 stegen och det ger mig vägledning framåt. Jag har även träffat en ny man. Kanske tajmingen inte är den bästa och jag kanske borde väntat, man han finns verkligen där för mig och jag känner för honom och det är ömsesidigt. Min magkänsla säger att detta är så rätt för mig och jag behöver verkligen lite lycka efter en så lång tid av missär.
Även jag tycker att det borde finnas en chatsida för oss som är medberoende. Al-anon har oftast bara möten en gång i veckan och jag känner ofta att jag skulle vilja gå mer. Möjligheten är ju då att gå på ACOA eller AA.s öppna möten men det är ju inte riktigt samma sak ändå.
Hoppas att detta kan bli ett forum där vi kan dela med oss och prata om saker.
Jag som precis startat en ny relation funderar extra mycket på just mitt medberoende. Jag är ständigt rädd att jag ska fortsätta med mitt beteende gentemot honom. Jag märker hur ofta hur jag gör saker av bara dålig vana som jag gjorde förut fastän min nya inte har några missbruksproblem utan är en helt vanlig Svensson. Jag håller med dig (jag oxå)att vi lider mer än missbrukaren, även vi måste arbeta hårt för att komma förbi vårt medberoende och det är så svårt. Jag försöker prata med min nya om mina dåliga erfarenheter och mitt medberoende man jag tror inte riktigt han förstår.
"Det är ärligt att komma till insikten om att man inte blev den man ville bli. Att man med tiden utvecklade ett kontrollbehov i ett desperat försök att hantera ett liv i kaos"
Jag hittade en riktigt bra websida med en hel del tänkvärda ordspråk o annat som ovan.
www.livsfyren.se/medberoende.html