en tråd för oss medberoende!!!

En tråd för mig. Har kommit på min sambo med droger. Han har betett sig konstigt väldigt länge, seg, borta och trögfattad. Har hela tiden fått höra att han bara är trött. Vi har två små barn, en 2-åring och en 7 veckor gammal bebis.

I onsdags kom jag på honom med hasch och undan för undan började sanningen sippra fram. Han har missbrukat sömntabletter, lugnande och opiater i nästan två år. En rätt tung missbrukare alltså. Jag visste att något var fel och någonstans misstänkte jag droger men inte så tunga. Jag har haft en stark självförnekelse.

Jag har skrikit, gråtit och snokat, hittat inloggningen till hans olika mailadresser och vissa webbsidor där han beställt sina droger. Tack och lov har han ingen kontakt här i stan. Hans mamma jobbar inom psykvården och fick tid snabbt till beroendeenheten i stan via kontakter och idag fick vi komma på studiebesök på ett öppet behandlingshem. Han har inte drogat nu sedan torsdags och säger att han vill sluta. Jag har ställt ultimatum, bli ren eller bli ensam. Nu är han abstinent och väldigt rastlös. Jobbigt att se honom så och är orolig för hur det kommer att gå...Försöker vara ett stöd men vet inte riktigt hur jag ska göra det på bästa sätt.

Lilla jag: Tack för ditt svar och dina råd. Han har försökt sluta i somras och har även tagit kontakt med kognetiv psykolog för att få hjälp att bli fri, det lyckades inte då. Vi får se hur det går, men jag håller med om att det känns lite oroligt att han kommit till insikt så fort.

Vi har pratat en del idag jag och han och det gick ganska bra. Han fick läsa min tråd på flashback som jag skrivit sedan detta uppdagades om hur jag känner det och upplevt det och hur jag försöker förstå. Han sa att det hjälpte när han läste hur dåligt jag mår av detta. Han sa också att det känns otroligt jobbigt för han börjar inse hur svårt det kommer att bli och hur mycket han måste jobba för att bli ren.

Flickvän: Jag vill höra sanningen, det är bra för ju mer förberedd jag är på vad som kan hända detsto bättre känner jag. Inser ju att allt inte kommer att ordna sig bara för att han fått plats på öppevård. Det är lätt attlura sig själv med att nu är det över nu ska allt bli bra, men det ärju tvärt om. Det är nu det börjar och det är nu det är dags att börja jobba.

Ledsem: låter som om våra historier är lite lika, nyblivna mammor och vi lever i kaos just nu. Vi ska till beroendeenheten idag på möte trots att sambo börjr på ett öppet behandligshem på måndag. Vill ha den kontakten kvar, dessutom vill även jag höra vilka behandlingsmetoder som finns och så.

Thina: Tack för ditt stöd, hoppas det löser sig för er också. Ibörjan av veckan som gått var han väldigt sluten. Han har blivit mycket bättre och pratar. Det kanske även din karl börjar göra.

Flickvän: Hur mår du idag? Har du någon du kan prata med?

Nykter: Min sambo har varit ren nu i 16 dagar så det går ju inte att jämföra riktigt men han blir också rastlös ofta, han mår fortfarande väldigt dåligt psykiskt av sitt missbruk. Det börjar så smått gå upp för honom vad han gjort mot mig och våra barn.  Han pratar dock om det oftast och han är under behandling så de pratar en hel del där också.

Har du försökt prata med honom om detta? Att det kan vara bra för honom att berätta för dig eller någon annan när han mår dåligt och känner sug? Går han på några möten?

(MTG) Vad kul att det går bra för er, håller tummarna för att det ska fortsätta så

Åh ge inte upp snälla, gå igen på möten och igen och igen. Jag var på mitt första i onsdags och det var en uppenbarelse måste jag säga, fasiken vad stark jag kände mig efter det trots att jag grät mig igenom hela mötet.

Min sambo fick ett återfall i förra veckan, testa positivt på benzo men de på behandlingshemmet  trodde det kunde bero på hans antidep medecin så han fick gå kvar tills labproverna kom tillbaka. Nu visade de på att han tagit sobril. Han vart utskriven direkt från behandlingshemmet och han fick inte komma hem för mig utan ny behandling så han fick direkt komma in på ett nytt. Får se hur det går.

jag har mått och mår enormt dåligt över detta och oroar  mig för hur jag ska orka med mina två små barn. Men jag kämpar på och längtar till nästa onsdag för nytt möte. Så jag ber dig snälla, ge inte upp dig själv.

Kram