Svar på #171
Hej igen!
Jag vet det är svårt då man älskar dom så mycket.
fast min sorg har nu börjat gå över i ilska och det är faktiskt
rätt så skönt.
Du gjorde helt rätt som ifrågasatte hans drickande
utan att tappa kontrollen, men det verkar inte som om
han vill inse att det börjar bära iväg utför.
Kom ihåg att så länge han inte kan inse att det är fel
så kommer han att fortsätta, och han kommer säkert att
bara bli mer och mer destruktiv och negativ i sitt beteende.
Även om han inte är full inför er så blir barnen drabbade ialla fall eftersom hans sätt kommer att förändras.
I mitt fall så är det också väldigt jobbigt, jag har också känslor för honnom och vi har en son tillsammans på endast 3 månader så visst känns det för jävligt.
Jag fick ialla fall lov att sätta stopp för det som skedde då både jag och mina barn blev offer för hans beteende. Han blev så rastlös och argsint att jag fick nog.
Detta skedd på Ny årsafton så det är ju nyss.
Han har nu ordnat ett boende via kommunen ett såkallat kollektivt boende för personer med alkoholproblem. Där får han lämna urinprov varje morgon och gå på möten.
Vår kontakt idag är inte mycket jag tror han skäms vet ej, han har sårat och svikit mig och barnen att jag rent ut sagt inte kan
berömma honnom för jag vet att fram tills han fick sitt boende så söp han så mycket han bara kunde för han visste att snart skulle det inte gå. Under den tiden ca 2 veckor så var han inte anträffbar och hörde inte av sig alls, han sket i oss.
Jag har berättat för mina allra närmaste om vad som skett, det var faktiskt skönt för jag ska erkänna att jag kännde mig skamsen. Till min mor har jag dock inte berättat hela sanningen för jag ville bespara henne den oron helt enkelt.
Jag lever nu själv med mina barn 12 9 och 3 mån.
Visst det är tufft jag känner en sorg i mitt hjärta över att livet inte blev som jag tänkt mig men som sagt jag vet att jag gjort det ända rätta för min familj.
Jag har tänkt att kanske ta kontakt med någon Alanon-grupp för att möta andra medberoende.
Håller givetvis tummarna för dig, och hoppas att inte ni behöver gå skilda vägar, men det är ändå det enda rätta om han inte kan sluta med att dricka.
kram.........