en tråd för oss medberoende!!!
Hej!
Undrar om någon mer har det som jag. Min sambo dricker varje dag, förrutom då han jobbar natt. Dvs han är nykter de ggr han jobbar natt, dvs ca 4 dygn var 5:e vecka. Dricker varje ledig dag whiskey,+ 3-4 öl och varje fredag + lördag, ibland någongång mer i veckan då han även räknar vissa vardagar helger som pga han jobbar skift 1 flaska vin + whiskey samt öl
Han blir aldrig jätte full, men kan aldrig skjutsa barnen någonstans. Jag får göra allt sånt. Han har sista året blivit väldig osocial, vill inte umgås med någon i nyktert tillstånd. Alltid jag som är chaufför. Däremot så blir han aldrig stökig eller bråkig, ev lite mer spydiga kommentarer när det inte blir som han vill, men han drar hellre ifrån en konflikt än att starta eller lösa problemet. Han är faktiskt trevligare onykter, låter konstigt, men sant. Tillomed barnen säger det,som tur är då han dricker för det mesta.
Han sover dessutom sjukligt mycket.
Det som är det jobbiga är att man aldrig kan reda ut saker. Då drar han eller sätter sig vid datorn och tar en flaska vin eller lägger sig och sover. En gång hade vi glömt nyckeln o kom inte in förrän 18:30 på kvällen för han sov och hörde oss inte. barnen fick ringa mig på jobbet o jag fick sluta tidigare för att försöka hjälpa dem komma in???
Nu är vi i det läget.Vi har inte sett varandra på ca 3 veckor. Antingen jobbar han eller så är han hos någon kompis och dricker eller så sover han.........
Anledningen till att han inte varit hemma de sista veckorna överhuvudtaget är mitt fel. Jag påpekade hans väldigt täta sms kontaker med en tjej på jobbet. Han sa att det inte var något, men tyckte att han inte heller orkar med mig mer för att jag är för kontrollerande?!!. Han får inte göra något. Inte dricka när han vill inte sova när han vill, allt han gör är fel. Grejen är att jag nästan aldrig säger till honom längre eftersom jag vet att det slutar med att han flyr från sina problem på ett eller annat sätt.
Jag är nog eller har blivit mer kontrollerande så det stämmer i viss del. men inte utan orsak. För 7 år sedan var otrogen med min dåvarande bästa kompis (vad det nu var för kompis-har INTE kontakt med henne idag). Jag erkänner att jag efter det fått panik de gånger han varit för mycket kompis med en tjej, jag är absolut inte felfri.
Några veckor innan detta så sa han att han mår jättedåligt, för han ville ha tjejkompisar och inte bara umgås med mig. Jag sa att det var okej, men som sagt var jag greps av panik när tjejen ifråga och han sms:ade mer än vad jag och min sambo pratade med varandra under jul och nyår tex.
Försökte prata med honom, men som sagt då drog han. Skrev istället ett mail (det kan han ju iallafall inte fly ifrån) Jag skrev att om vi inte börjar prata med varandra så vill jag flytta isär, har gett tomma hot förrut, men denna gång känns det skönt att han inte är hemma. Jag skrev även att jag vet att jag överreagerar, men att jag åtminstone går hos terapeut för mina problem.
Min sambo vägrar att gå till någon och prata. Hans problem är hans, de har INGEN med att göra inte ens jag, som han uttryckt sig en gång.
Det här med sovandet har dessutom varit ett problem längre tid, även innan han började jobba skift.
När jag försöker berätta hur jag känner så drar han bara, vilket gjort att jag nästan aldrig säger vad jag känner. Det är som att prata med en vägg. Allt är bara mitt fel. Det är jag som är dum i huvudet mm mm. Aldrig hans.
Grejen är att jag nu fått svar på mitt mail. Några ynka ord: Ja ja gör som du vill, du står dig själv närmast.
Inget annat. Inget hur han menar eller hur han ser på det hela. Han bara flyr i vanlig ordning
Visst, jag har fått nog. Känns som om det räcker nu. Det värsta är att när jag äntligen fått den instinkten så har barnen börjat fråga vad som händer. De har väl förstått att allt inte är som det ska. De säger att de INTE vill att vi ska flytta isär de skulle bli jätteledsna då.
Så då får man samvetsskval för det istället. Kanske är det jag som överreagerar trots allt.
Det här är skitjobbigt. Hjälp- Vill ha råd!!!
Vad ska jag göra och hur länge står man ut.
Är det fel på mig eller honom...........