• msh

    en tråd för oss medberoende!!!

    Min mamma dog i våras, då hade jag inte träffat henne på 10 år (eget beslut) Jag bjöd henne dock på min sons dop, men hon behaga ej ens att svara. JAg var gravid då hon dog, hon visste inget om det... polisen kom till min bror, så isolerad var hon, å berättade att hon dött i sömnen. Det visade sig att det inte var spriten som dödatr henne utan rökningen, lungcancer som spridit sig.
    Nå, jag har läst lite om er alla här och jag vill ge en tapperhetsmedalj till alla medberoende (inklusive jag) för det tappra jobb vi gör.
    JAg är nu sjäv reparerad sen 3 veckor, dock ej från en alkoholist men då vår relation startade för 6 ½ år sedan levde han ungkarlsliv och det livet väckte en demon i mig som till slut tig livet av denna relation. Han röck upp sig, började dricka normalt, men "flickan från förr" oroade sig alltid för alkoholen. jag har sagt att alkoholen ska ej förstöra mitt liv men indirekt han denm gjort det. Jag har härjat, skrikit, bråkat gråtigt på en människa som ej var missbrukare, han hatade mig nästan till slut. Nu har den oron/rädslan fått oss att gå isär. Skadan var för stor. Jag har utvecklat en fyllefobi (diagniósiserad)generaliserad oro, deppresinon, ångest, panikångest...listan kan göras lång. Nu planerar jag att leva ensam, läka mig själv, lära mig umgås men alkohol (jag dricker själv, med måtta)
    Min dåvarande sambo fick oskyldig ta över min mammas roll. JAg lyckades inte få henne nykter, jag lyckades inte få henne att välja MIG, därför kanske jag kunde få min sabo att göra det. Han gjorde mycket mig jag blev aldrig lugn.
    Jag lever nu med ett stort hat miot mig själv, jag har förstört mitt liv med min drömkarl, jag har skadat honom mina barn och mig själv! Jag har gått i KBT men går nu i terapi. (funkar bättre)
    Jag har en ångest som ibland lever sitt eget liv. Jag jobbar med att släppa taget om min exsambo men har så j-vla svårt att kapa de sista trådarna. Jag får fullkomlig panik bara jag tänker på det. Min självkänsla är fullständigt i botten, tycker inte jag duger till ett j-vla dugg,och nu är jag ensam.
    Jag hatar ibland min mamma för vad hon gjorde mot mig och mina bröder och mot min pappa (inte bara drickandet)Nu är hon död och jag kommer aldrig få svar på mina frågor. "Va jag så usel, ful och oduglig att du inte kunde välja mig före spriten. Jag måste vara totalt värdelös som dotter... inget kunde få henne att välja mig! varför?"
    Värdelöskänslan sitter kvar och nu när jag lyckats krascha en relation med en underbar man känner jag mig ännumer värdelös.
    Mamma var periodare, det gjorde saken ännuvärre! MIna föräldrar var skilda, jag bodde hos min pappa, och nästan varje gång som jag och mamma skulle ses började hon sin drickperiod. Hon har svikit mig så många gånger!!!

    Jag är en typisk medberoende, men jag planerar att sluta med det!
    Mitt liv blir till ett helvete annars och jag ska minsann visa min morsa i himlen att jag kan bli frisk och nån gång senare i livet skapa mig en SUND relation!!!
    Längtar dit!

    Kram på er alla i denna tråd, kämpa för era män/kvinor men kämpa ännu mer för er själva och era barn. Ibland kan efekten bli starkare om man lämnar, det är först då man ser om de verkligen VILL bli nyktra! Ljug inte för dem, låt de ta eget ansvar och låt de få plocka upp sin egen skit, det kan få dem att fatta. Man gör dem ingen tjänst genom att sopa undan efter dem!
    Jag har aldrig ljugit om min mamma, trots unga år, och DET har alltid känts bra. Då slipper man "hemligheten" och "skammen"!!!

  • msh

    Jag läste ett tidigare inlägg från dig och då var du tuff."inge mer skit, då är det slut" ungefär... JAg tycker det verkar som att det är dags nu... Skulle du verkligen vilja ha "avlastning" av en kille du inte kan lita på? HAn ljuger, mannipulerar och du slösar sån energi på honom istället på nån som verkligen förtjänar din uppmärksamhet: DITT BARN! Det är tufft men tänk på dig själv och ditt barn och att ni faktiskt har utredarna i hälarna. Är det värt det? Är HAN värd det? Förtjänar du och ditt barn att få livet ikullkastat för honom? Dii barn har inte bett om detta, rädda det från en destruktiv miljö!! JAg vet själv hur det är att vara totalt uppslukad av en annan människa (är där nu) så jag vet att det är skittufft att avsluta men du har ju funderat på det? Det är bara han själv som kan få honom nykter, nån annan kan inte få det. det är bara falskt hopp att tro nått annat. Jag har skrivit ett inlägg tidigare, läs det så kanske du får lite styrka. JAg hoppas du fixar detta! Bättre att dra lasset själv är att ha en bromskloss med sig hela tiden! Kram
    Anonym (MTG) skrev 2008-02-09 13:13:33 följande:


    Vet inte vad jag ska tro?Vad gör man när det är såhär?Min sambo var till en kompis i går (som jag verkligen ogillar) nästan varje gång han vart med honom har han vart påverkad av nåt eller haft nåt med droger att göra eller så är det nå annat.. Så jag mår piss när han ska till honom..Dom har känt varandra i många år och svåra att sära.Igår drog min sambo till honom.. Jag höll god min (vilket jag inte brukar) knorrade inte..Messade lite och fråga vad dom gjorde, om dom hade trevligt och så.. inge knorr eller klagomål.. Kl 20 slutade jag få svar, viste att han kollade på fotboll då svarar han ofta inte.. Väntade ett tag, skickade ett till mess... Inge svar.. Väntade ett tag till Ringde sedan, inge svar, ringde igen, samma där.. Det kom fram signaler men han svarade aldrig, varken på mess eller samtal... Han messade runt 3 då han var påväg hem.. Jag frågade varför han inte svarat, han sa att telen vart avstängd, inge batteri.. skitsnack! Det kom ju fram signaler.. Jag frågade vilka som var där.. då sa han att det bara hade vart han och hans polare som bodde där.. Det trode jag inte på.. skrev till hans kompis och frågade varför han inte hade svarat när jag ringde både hem och till hans mobil.. han sa att han var upptagen, frågade med vad och han satt då tydligen och snackade med sina polare som var där.. Vart galen att min sambo ljugit.. Frågade vilka fan det var som hade vart där som jag inte fick veta... Då sa han "maria" sen kom det fram att "simon" vart där också (en riktig pundare) efter etttag fick jag reda på att "maria" är i thiland.. så hon var ju självklart inte där.. VARFÖR LJUGA? vad kan han ha hållt på med den kvällen? Sen sa han att han hade haft telen på ljudlös.. men knappast att han inte kollade på telen på så pass många timmar.. han har sett att jag messat och ringt. Varför svarar han inte?? Vi har en jättesjuk dotter hemma dessutom på 5 månader.. Tänk om det hade hänt nåt hemma och han bara skitit i att svara.Hans kompis som han var hos har vart vaken HELA natten.. så han har ju garanterat vart påverkad av nåt mer än alkohol.Bråkade en hel del nu på morgonen, som vanligt mer lögner och korkade meningar och påståenden. Hotade med att klappa till mig.. Han tappade 500 igår.. om han nu tappade dom.. säkert inte.. Han skulle ut och leta efter dom i morse.. ringde och hörde hur det gick.. kl var 10.20... då var han hos den där polaren och hade precis hällt upp sin första grogg... VAFAN!vad håller människan på med? och sen det att jag sovit 2 timmar per dygn hela denna vecka för att dottern vart så gnällig eftersom hon är sjuk, har sovit och ätit dåligt.. Så skulle vara snällt om han var hemma och böt av lite.. men nej då..Han kom hem igen iaf.. bråkade lite mer, han fick ånger och så men beslutade att dra till honom iaf.. så nu är han där och super.. Vet inte vad jag ska ta mig till. Har sagt att han får välja mellan oss och hans kompis.. då vart han sur och allt sånt.. tycker jag är dum i huvet..Vad fan ska man göra? Vill bara lämna honom men samtidigt inte.. orkar inte det här längre, han tar för mycket energi.. vi har socutredning på oss också och så håller han på såhär. hotade med att ringa dom så att dom fixar att han försvinner.. men det tar han som tomma hot.. vet själv att jag säkert inte skulle göra det.. älskar den saten för mycket.. man hoppas ju hela tiden att det ska bli bättre..Han verkade iaf inte påverkad av droger.. men väääldigt påverkad, men han luktade inte så myclet alkohol.. så jag vet inte vad jag ska tro... så jävla jobbigt det här!
  • msh
    Svar på #209
    Åh!!! Vad duktig du är!!! Så tufft av dig!! Så starkt! Du har det i dig, jag vet!
    Skaffa en ny lägenhet! Börja om! Köp barngrejor och andra möbler på blocket eller loppis. VAd är prylar gämfört med att leva ett liv i ro? Låna pengar av en god vän eller mamma eller gå till soc. Det behöver man inte skämmas för. HAr du inga betalningsanmärkningar borde du få en lägenhet.
    Bygg upp ett nytt självständigt liv. JAG är nyseparerad och har tack och lov haft god hjälp av mitt ex men jag målade hela min 3:a själv, möblerade själv, borrade i betång själv mm Låter kanske banalt men jag känner mig så duktig. Jag har byggt upp ett nytt hem har gjort årsbudget på datan, tar hand om min 8 månaders och min 10:åring alldeles själv!
    Sen känslomässigt, att jag lever i ångest över att inte ha kontoll på mitt ex(medberoende "vuxet barn" -problematik(sen kärlek givetvis))är en annan fråga... Fy fan vad pissigt jag kan må (har t om haft panikatack) MEN det är ca 5%av tiden jag mår riktigt piss, annars grubblar jag mest nu eller är helt avkopplad. Jag tränar i att bryta alla band förutom gällande min dotter för att så snabbt som möjligt få karln ur mitt system. JAg kämpar med min självkänsla och jag vet att till sommaren kommer jag må bättre. Det är ljust varmt och jag har förhoppningsvis gått vidare med mig själv och livet.
    JAg här även gjoret detta tidigare en gång men då var jag som du, helt barskrapad, men jag började jobba direkt, fick hjälp första månaden av soc, hade banankartonger som v-rumsbord men det gick. JAg hade frid och det var underbart att bara rå sig själv!!

    Skit egentligen i hans löften om att sluta... gå på din egen självbevarelsedrift och känsla över hur du vill leva DITT LIV! Bestäm därefter! Skriv gärna igen om hur det går!!
  • msh

    HAn flyr inte bara från dig/er, han flyr mest från sig själv. Vad är det som gör att han mår så dåligt att han måste dricka.? JAg tycker du verkar j-vligt redig (om jag får svära.) Du är förnuftig och resonerar helt rätt och DU HAR INTE FEL och jag tycker heller inte du överreagerar angående tjejen. Du är en typisk bedragen tjej som inte har glömt hans tidigare svek. Och ibland kan jag känna att de (Våra partners) gånger de muttrar "du är så kontrollerande" så kanske de rent av har nått att dölja men de lägger över det på oss. Det är alltid lättare att skylla på andra än att se sin egen del i saker.
    Barnen... vet ej hur gamla de är men ALLA människor avskyr separationer men i detta läge är det nog nödvändigt för din och deras skull. Det verkar som att du är på god väg!!!
    HA inte dåligt samvete för det du troligvis kommer att göra. Det ör INTE DITT FEL! DU har inte satt en pistol mot huvet på han och sagt år han å dricka, eller hur? JAg har hört samma beskyllningar och lite till och då har jag svarat just detta om pistolen och det är ju faktiskt så att ingen kan skylla på nån annan för att de dricker eller att de blev för fulla (mitt ex problem) Det är dom som tar glaset, fyller det och sätter det mot munnen och sväljer, helt av egen fri vilja, eller hur?!!! Lik väl kan jag inte skylla på någon då jag gör tokiga saker (om det nu inte är våld och hot förståss)
    Nä du verkar klar över vad du ska göra, gör det!!!!

  • msh

    Jag har läst en jättebra bok ... VAd hette den nu, "att leva med elkler utan alkohol" tror jag. Där beskrev dem olika stadier
    1, missbruk: du super dig stupfull flera gånger under en kort period
    2.riskbruk: du överkonsumerar under en längre period så att du riskerar att utveckla beroende
    3.beroende:du är nu kemiskt och prykiskt beroende

    Jag tror det var så, rätta mig någon om jag har fel.
    Man kan ju också vara "helgalkis" Då fetar du hårt från fredagkväll till söndagkväll, men du sköter ändå ditt jobb.

    Den viktigaste fråga man ska ställa sig i alla fall är ju :VARFÖR JAG DRICKER? och va brutalt ärlig!

Svar på tråden en tråd för oss medberoende!!!