en tråd för oss medberoende!!!

vill bara tillägga att jag skriver som ett arsel på den bärbara datorn...

läkarn vet inte om hans rökande.. han fick xanor utskrivet ca 4 mån innan han börjde röka..

men du har så rätt när du skriver om att jag inte kan stå mittimellan.. men det är så svårt att lämna han speciellt nu när han inte röker :(

Anonym (lillajag) skrev 2007-12-03 23:22:54 följande:

jippi jag har blivit beviljad anhörigprogram :)
vad skönt..
vill bara säga att dom senaste 2 dagarna har vart bra.. jag känner att jag just för stunden litar på han till 100% så det får man vara glad för.. jag vet ju att det kan vara bortblåst om 2 min (förtroendet alltså

idag kommer vi ha barnvakt och så ska vi äta julbord.. mysigt...

massa kramar till alla..

jag hoppas också att den inte dör ut.. just nu har jag massa att göra och tänka på så därför är jag inte så aktiv men förhoppningsvis så blir det bättre snart

Vad mkul med lite nytt folk.. Välkommna!!

Där känner jag igen mej till 110%
Efter snart 8 år tillsammans så lever jag med en främlig, trodde vi förstod varandra och hade någolunda lika åsikter och värderingar. När jag tittar på min sambo så inser jag att jag inte vet hur han funkar överhuvudtaget. Skrämmande!

Anonym (lillajag) skrev 2007-12-18 21:29:36 följande:

God jul till allihopa.. Hoppas alla får en bra helg..

Vad är det som gör att ni år efter år stannar och tar emot skit? Varför skaffar man 1, 2 eller fler barn med en som är beroende? Vad tror ni era barn tänker?

Bra gjort! Lycka till - ingen är värd att leva under sådana här förhållanden.

Anonym (MTG) skrev 2007-12-31 18:52:27 följande:

Hej alla!!

Här är det kaos eller nästintill iallafall.. Vi har haft det bra under jul och sambon har verkligen visat att han vill sluta och han har tagit avstånd från vissa kompisar sagt att han nu har fattat hur han har behandlat oss, detta förstod han när han vart från skiten i ett par dagar.
Vi har inte haft ett enda tjafs sen jul fram tills dan efter nyårsafton då tog hans tabletter slut (xanor) Jag har åkt runt med han som en tok för att försöka få tag på xanor på annat håll än apoteket, fick dock inte tag på några så det slutade med att jag körde ner han till akutpsyk och där fick han iaf tabletterna efter 2,5 dagars jagande.
Idag så har han talat om för mej att jag inte ska lägga mej i vad han gör, tex med pengar. Jag sa att jag inte fattade vad han håller på med eftersom jag tyckte att det jag hade sagt var en bagatell. Jag förslog att vi skulle lägga ut en släpkärra på annons istället för att sälja den till en kompis för att vi har dåligt med pengar just nu och säljer man till en kompis så blir det ju sämre betalt och då skulle jag inte lägga mej i för jag hade inte med det att göra..
Blir snart vansinnig, vi har ju alltid haft gemensam ekonomi men tydligen så har vi inte det längre.

På tisdag ska han iaf på polisförhör, han är misstänkt för grovt skattebrott, grovt bokföringsbrott mm

på ett sätt hoppas jag att han försvinner ett litet tag iaf en månad eller nått så han fattar vad han går miste om..

hoppas någon orkade läsa detta osammanhängande..

Ta hand om er alla massa kramar

känner igen mej så mycket i detdu skriver.. allt det här om att dom vänder allt emot en.. när man känner att man inte orkar längre och säger det till dom så blir det ju näst intill pga oss det har blivit som det blivit..

Var stark och tänk på din bebis och dina barn och självklart dej själv så fixardu det här..

Anonym (lillajag) skrev 2008-01-04 23:44:22 följande:

Medberoende till en fd kille som inte mår psykiskt bra,

bosätter sig ute i skogen skaffar inget jobb, vill inte prata om

vårat gemensamma barn är mkt otrevlig o är till o från.

Han skuldbelägger vårat barn när barnet inte vill vara där och

"straffar" genom att inte ringa o inte träffa barnet.

Jag som mamma prata givetvis med vårt barn om detta att "det är

pappa som skall tänka och ta ansvar det skall inte du behöva göra" det lättar upp mkt för vårat barn.

Jag är mindre medberoende nu när vi bor så pass långt ifrån

varandra men det tar ju enormt på kraftera när nu väl

vårat barn har varit hos sin pappa och jag märker att pappan inte

mått bra (på barnet)han pratar illa om mig inför barn till barn

säger att jag ljuger mm och tjatar om att barnet skall vara

längre hos honom men barnet vill inte säger att det är jobbigt

när pappa pratar om detta.

En mkt lång historia blev kort men medberoendet till sitt barns

pappa som inte mår helt rätt är jobbigt och det kommer ju att

pågå i all oändlighet.

Anonym lilla jag

Det är det jag gör, tar hand om barnet av hela mitt hjärta och

mer därtill.

När du skriver som du gör tror jag inte du riktigt inser vidden

utav detta. men men

Jag förstår att du vill ha lite svar tillbaks jag skall inte besvära denna tråd mera med mina "små" "dilemmor".

Tycker det är jätte kul att det kommit så många nya hit, eller helst av allt så vill jag inte att nån ska behöva kalla sej medberoende, men verkligenheten ser ju dock inte ut så..

Jag är inte så aktiv här av olika anledningar, jobbigt hemma, mycket att göra både i skolan och hemma. Men ni ska veta att jag tänker på er och är inne här så ofta jag bara kan och läser vad ni skriver..

Massa kramar till alla underbara människor här.. Ta hand om er

Hej alla!!

har läst vad ni andra skrivit.. Till återfall, självklart så ska du ställa han mot väggen, även om det är lättare sagt än gjort..

När det gäller mej själv så börjar jag återfå kontrollen, eller iaf kontrollen på mej själv, jag mår mycket bättre nu när jag "skiter" i sambon, jag planerar helgerna och sen får han göra som han vill om han heller vill stanna hemma så är det upp till han..

sen har jag själv börjat träna och sola och bara det gör att jag mår bättre, när jag tänker på mej själv några minuter om dagen.

Jag står fortfarande i valet och kvalet om att prata med han om att vi ska vara ifrån varandra ett tag, men jag vet intew det kanske bara blir värre då

nu väntar sängen och en bebis som har öroninflammation :/

Jag är medberoende!!har gått på ACOA men det var ett tag sen.Nu e det så att jag o min syster inte har kontakt med våra föräldrar men jag tassar på tå inför henne som inte har kemiskt beroende ändå! i julas skulle hon fira med mig o med min fam men hon bomma o best. tåg biljetter.så jag erbjuder mig o hämta henne 20 mil bort.jag har tre barn som måste följa mig på den resan så mitt "krav" är att vi avreser i tid innan mörkret senast 15.då hon inte kan ge mig besked om när hon tänker sluta jobba så talar jag om att jag i så fall inte är villig att hämta henne!då tar det hus i helvete o hon avbokar sig hos oss o jag blir boven i dramat för att jag tydligen uttryckt mig opassande.har ingen kontakt på ett tag.igår ringer hon o talat som om inget hänt.jag sms ar henne o talar om att jag inte ställer upp på detta, det minsta hon kan göra e att be om ursäkt!förutom situationen som uppstod på julafton så hade hon lovat barnen julklappar och köpt jultidningar av dom som hon inte bet.Naturligtvis så bet jag dessa för att barnen inte ska komma i kläm av min skruvade familjs beteende.Logiken säger att jag gjort rätt som satte en gräns men samvetet gnager o skuld känslorna likaså.

nån som förstått nåt??
Nu säger hon att jag placerar barnen emellan att det e lågt o att hon bryr sig om dom!gör hondet?gör jag rätt?hur kan jag agera annorlunda?

glömde skriva att jag bryr mig om henne o inte vill ha det så här men att fortsätta som förut är inget alternativ.likn grejer har hänt förut.vill förstå henne men kan inte.

Nillajoh: Jag flyttade för snart två år sedan och kände en sån otrolig lättnad. När jag satt mig i bilen med lillan och mamma körde flyttlasset bakom mig så blev jag fysiskt sjuk, trött något så otroligt och illamående och diarré - kändes magsjuk. Bara för att jag första gången på 3 år kunde slappna av.
Märkte ju snabbt att jag var beroende av den smärta han gav mig, kunde inte låta bli att svara i telefonen fast jag visste jag skulle må dåligt av det han skulle berätta m.m. Nu med ny FRISK karl, bytt nummer och adress som exet inte fått, ställt krav på exet som lett till att han gett upp oss helt, så lever jag ett ganska bra liv. Men fick sjukskriva mig en månad och börja prata m kurator för det tar tid att komma över allt man varit med om och kunna börja lita på någon igen.

MTG: Jag hade tur och fick exet att skriva på om ensam vårdnad. Skulle bli enklare eftersom jag bodde så långt bort och vissa dagis/skol-papper skulle behöva skrivas på ibland osv... Men antingen kan du kontakta soc direkt eller så lämnar du in papper till tingsrätten att du vill ha ensam vårdnad, då kommer soc bli inkopplade direkt. Skriv ner allt du vet/varit med om och allt som händer framöver så du är säker på dina uppgifter när det är dax. Här har oxå soc en plats där tex pappan får träffa barnet tillsammans med personal, känns tryggt att veta att barnet är bevakat och så behöver man inte vara med själv.
Och lås, speciellt sånt, kostar nog lite mer än 500 är jag rädd. Men din säkerhet och ro i själen är värd hur mycket som helst -BYT LÅS!!!
Lycka till allihop!!

MTG: det jag fick reda på kanske inte fungerar lika i alla kommuner. Men till mig sa dom att jag antingen kunde gå genom tingsrätt eller genom soc för vårdnaden (innan jag fick exet att skriva på). Om du nu har kontakt med soc redan så prata med dom, de kan absolut hjälpa dig i rätt riktning. När jag hade mer "juridiska" frågor ringde jag direkt till familjerätten, var noga med att göra allt rätt från början så jag inte riskerade att förlora något i slutändan. Skriv ner allt du undrar och sätt dig och ring. Risken är ändå att ni hamnar i tingsrätt till slut och då är det bra att vara påläst och ha full koll på både ditt och hans liv .
Kommer ordna sig!!!!