hästhov: Det låter ju inte så bra att det står helt fel grejer i jounalen ju! Har ni pratat med dem?

Nog var personalen bra på vårt neo, men jag kände mig väldigt ensam och övergiven för de hade fullt upp med annat hela tiden och jag var ju som sagt hänvisad till en pytteliten vrå i ett litet hörn i utkanten på barnavdelningen...
Med första barnet föll allt så naturligt, men nu kände jag mig så osäker och frågade jag så fick jag konstiga blickar typ "borde du inte veta det".
De frågade MIG hur mycket mat han skulle ha i sonden och så... Hur ska jag veta hur mycket de ska äta? Med första så ammade jag bara och han gick upp i vikt=han fick tillräckligt... Nej de tog för givet att jag skulle veta allt!
Jag hade dessutom nog med mig själv (min sjukdom) och allt som hade hänt under graviditeten och förlossningen. Och så låg min farfar för döden i ett par avdelningar bort...Han dog en vecka efter att Hjalmar föddes
Samtalsterapi hade nog varit rätt skönt då!!