• Hemliga 72an

    Prematurbarn födda hösten/vintern 2007!

    Har precis kommit hem från neo i Helsingborg. Min lille son är född i vecka 32+2 och är nu 12 dagar gammal. Vikten idag var 1860 och han var 43 cm lång. Undrar om det finns fler som fått premisar nu i slutet på året. Det hade varit kul att följas här och diskutera våra små älsklingar.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-02-14 13:00
    Även ni med normal stora barn som legat på neo är välkomna!

  • Svar på tråden Prematurbarn födda hösten/vintern 2007!
  • Elvelina

    Melusine: jag fårstår till en del hur du kände/känner dig. Vi låg inne i 2 vk, men hade stora lyckan att vi fick hålla i vårt barn och ha honom med osspå vårt rum! Jag är oerhört tacksam att jag hittat denna tråd, för jag märker att när man pratar med andra mammor som inte haft några komplikationer, de förstår inte hur man känner. Under tiden på sjukhuset fick vi komma upp på bb 1 gång, vi kände oss så utanför att vi valde att gå ner till vår älskling på neo igen. Jag är nu mitt uppe i en process men anmälningar och grejer, har först nu insett att min mamma visste/förstod hur nära hon var att mista sitt barnbarn. Hennes hjälp i allt detta är helt otrolig. försök hitta någon att prata med som verkligen förstår! Jag ska om nån vk in till sjukhuset o ska då träffa chefen över förlossningen, hoppas det ska bringa lite mer klarhet i vad som hände! Lycka till hoppas att det ordnar sig för dig!

  • Mammasknodd

    Melusin: Fin berättelse!!!Man blir som tårögd ju

    Jag tycker också att alla föräldrar borde få samtalsterapi... Jag har fortfarande svårt att ta till mig tiden på neo och allt som hände runt i kring. Känner ingen bebislycka direkt, eller jo under ytan...men den bubblar liksom inte fram och lyser igenom, om ni förstår vad jag menar...


    ~My mind not only wonders, somtimes it leaves completely~
  • bobbosmile

    min tid på avd innan snittet och de 10 v jag var på neo är så fruktansvärda att när jag nu försöker tänka tillbaks klarar jag inte av det, tyvärr arbetar en del människor där inne som egentligen hör hemma på en öde ö där dem kan odla majs.

  • Melusine

    Jag håller med. Jag drog mig till minnes en händelse på neo, när vi fortfarande låg på intensiven:

    Jag sitter och koppmatar Lova och Johan gör mig sällskap.
    In kommer en grupp människori vita rockar, läkare och läkarstuderande.
    De kommer fram till oss och förklarar att de gärna skulle vilja visa Lovas huvud för studenterna eftersom det är ett typiskt subgalealhematom. Vi sa okej och de började titta på den stora, blodfylda svulsten på Lovas bakhuvud. Lova rörde inte en min, hon var rätt duktigt bedövad.
    Sedan utspelade sig följande konversation:

    Läkaren: X, kan du berätta vad vi ser här?
    X: Ja... Jag har glömt vad det heter... (Hon fingrar lite på Lova) Jo, det är ett hematom och eftersom det ligger innanför bensutturerna är det den ofarliga sorten, ett godartat alltså.
    Läkaren: Ehm... Känn igen.
    X: Var det fel? (Hon känner efter) Jo, jag är säker men vad heter det?
    Läkaren: Ett godartat hematom kallas kefalhematom men nu är det inte ett sånt, det är ett subgalealhematom.

    Sedan gick de ut.

    Vi hade inte haft en aning om att det fanns olika typer av hematom eller att det kunde vara någon fara för Lova. Vi trodde att det bara var en avancerad fostersvulst.
    Otroligt klantigt gjort av dem, tycker jag!
    Det var ingen som pratade med oss om hennes tillstånd efter det, mer än att barnläkaren råkade insinuera att ett gäng fullkomligt normala och ofarliga vätskefyllda hålrum i hjärnan var cancer... Eller möjligen ett virus. Det visade sig sedan att det var något som alla kunde ha och som var helt ofarligt och inte påverkade någonting alls.
    De kan få odla majs istället.


    nefertitiii skrev 2008-02-15 16:07:23 följande:
    min tid på avd innan snittet och de 10 v jag var på neo är så fruktansvärda att när jag nu försöker tänka tillbaks klarar jag inte av det, tyvärr arbetar en del människor där inne som egentligen hör hemma på en öde ö där dem kan odla majs.
  • hästhov78

    Fin berättelse och visst känner man igen sig.. Vi hade tyr med bra personal många helt underbara personer. men visst något stöd som föräldrer fick man ju ej och precis som Cloudberry79 säger så borde man få prata med någon efter ett tag. När man var där mitt i allat var alla känslor så undertryckta för man inte skulle bryta ihop fullständigt!!

    En fråga till er här är det någon av er som begärt era barns journaler? Vi gjorde det och det var sååå lite!! OCh vissa saker fattas ex står det att barnen var påpermission hem och datum men då var vår ena som precis tagen ur respiratorn!!!! Vad är mer fel undrar man då!! Och det står ej allt de fick ex blod är inte det viktigt? Jag menar de kanske har en utförligare men känns konstigt..

  • Mammasknodd
    hästhov: Det låter ju inte så bra att det står helt fel grejer i jounalen ju! Har ni pratat med dem?

    FundersamNog var personalen bra på vårt neo, men jag kände mig väldigt ensam och övergiven för de hade fullt upp med annat hela tiden och jag var ju som sagt hänvisad till en pytteliten vrå i ett litet hörn i utkanten på barnavdelningen...
    Med första barnet föll allt så naturligt, men nu kände jag mig så osäker och frågade jag så fick jag konstiga blickar typ "borde du inte veta det".
    De frågade MIG hur mycket mat han skulle ha i sonden och så... Hur ska jag veta hur mycket de ska äta? Med första så ammade jag bara och han gick upp i vikt=han fick tillräckligt... Nej de tog för givet att jag skulle veta allt! 
    Jag hade dessutom nog med mig själv (min sjukdom) och allt som hade hänt under graviditeten och förlossningen. Och så låg min farfar för döden i ett par avdelningar bort...Han dog en vecka efter att Hjalmar föddes
    Samtalsterapi hade nog varit rätt skönt då!!
    ~My mind not only wonders, somtimes it leaves completely~
  • hästhov78

    Mammasknodd. Nej ej pratat med dem fick deras journaler häromdan. Men ska nog ringa och fråga för är det sådana fel är det kanske mer som inte stämmer. Konstigt är det i af.

    Hmm skumt att DU skulle veta hur mycket han skulle ha.. Jag menar, det är väl de som ska veta och har räknat på det. Inser att vi nog hade VÄLDIG tur med personalen där vi var,de vi hade i af.. an är så utsatt. Sin förlossning hade manju inte en chans att bearbeta. Jag hade en väldig rädsla innan och måde piss eftermen tryckte ner det, det kom när man kom hem men då kändes det också fel att ringa o prata men DÅ hade det behövts..Fy vad hemskt med din farfar. Undrar om de på neo får nån info om ex hur modern mått före förlossn. osv..Jag hade inga problem men det är ju ändå rätt vanligt..

  • qlurig

    känner liknande efter neotiden.
    Har inte förrens nu börjat må dåligt då allt varit så undantryckt tidigare.
    Man var ju tvungen att klara det och det var precis man gjorde det.
    Men nu går jag faktiskt i terapi för att bearbeta dels tiden som varit (kan inte ens titta på bilder från neo längre).
    Och dels bearbeta min rädsla för att barnen ska dö.
    Var en barnmorska från bb som ringde upp och frågade om jag ville komma och prata eftersom det blivit snitt och sen remitterade hon mig till bup:s psykolog.


    Mamma till prinsen Oliver och prinsessan Nova 07-10-01
  • mamma på vift

    I dag blir Max 6 månader....vart har tiden tagit vägen??

    Kan knappt fatta att för 6 månader sedan låg jag på förlossningen ny snittad och min lille groda en våning upp på neo. Satt o tittade igenom alla bilder och var bara tvungen att göra ett fotoontage på hans 6 första månader i livet....det var en tuff start men gud så underbar han är!!

    http://www.onetruemedia.com/shared?p=508944f164bc91e70cca74&skin_id=701&utm_source=otm&utm_medium=text_url


    Mamma till busungen Jacob + grodan Max född 16/8 v.30+6
  • Soffiloppi

    Jag tyckte också det var väldigt jobbigt på neo.
    Hade i och för sig en normal, snabb och enkel förlossning i v.34+1 och vår dotter har varit frisk och stark sedan födseln, så vi var egentligen inte så oroliga för henne. Men vi var på neo i 3 veckor för att hon skulle ligga på värmemadrass plus få hjälp att växa till sig (sonmatas) fortare. Solade en natt också.

    Det jobbigaste som jag upplevde var att inte ha sin säng bredvid henne. Det blev oftast att jag var kvar inne på neo fram på tidig morgon innan tröttheten tog över helt och jag fick knalla iväg långa korridorer därifrån för att kunna sova i en säng ! Det kändes helt onaturligt att inte få sova med mitt barn. Jag förstår att de var tvugna att ha massa rutinkontroller i början och kolla syresättning m.m., fast med facit i hand hade hon inte behövt det, för det var inget som helst fel på hennes hjärta eller andning, men sånt vet man ju inte innan, de har ju sina rutiner med alla apparater...
    Sen den där tystnaden, den varma torra sjukhusluften och det kalla vita ljuset och vita väggarna, spritlukten, pipande och blinkande apparater och sköterskor som sa olika saker.
    Hon är mitt första barn. Skulle jag få ett till skulle jag lita på mig själv mer och inte gå med på allt som de sa.
    En sköterska fick mig att tro att min mjölk höll på att sina fast det inte var så. Jag fick nästan en utskällning för att Lovisa inte ätit så bra från mig ena dan !
    Idag vägrar hon ta flaskan så jag helammar sedan hon var 2 månader och hon går upp jättebra i vikt. De är jättenöjda med henne på BVC. Den sköterskan skulle bara veta detta !

    Ja, det var lite från min synvinkel.
    Skönt att man inte är ensam om dessa upplevelser, även om man inte önskar nån annan hamna i samma situation.
    Det har ju satt sina spår. Jag är mycket mer orolig av mig än innan. På neo-avdelningen blev jag påmind om hur skört livet kan vara. Satt med en klump i halsen samtidigt som ett barn blev hastigt opererad bakom en skärm i samma rum, bara ett par meter ifrån mig. Jag satt där med mitt barn i min famn och gjorde allt för att svälja min gråt....

  • Soffiloppi

    Vill bara tillägga att det inte bara var dåligt på neo. Många bra sköterskor fanns där också och bra vård, så det kändes som man var i trygga händer, MEN det är så lite som behövs för att det ska bli jobbigt. För det är jobbigt nog som det är med alla hormoner och att man nyss blivit mamma. Man är så känslig och då är det SÅ viktigt att bli bemött på rätt sätt från alla. Då räcker det med att EN sköterska är otrevlig så känns allt skitjobbigt.

  • bobbosmile

    denna EN  sköterska var verkligen inte lämplig att arbeta på NEO dessutom var hon på sal 1 dvs intensiv neo där vi låg, hon knäckte mig fullständigt var otrevlig och dessutom ordentligt nedlåtande mot min mamma som just kört i panik 700km när det blev akutsnitt. När jag kom gråtandes upp på avd frågade en BM mig vad som skett och närjag berättade om situationen med sköterskan nere på neo blev hon helt vansinnig inte första gången som det kommer fram hur olämplig denna sköterska på neo är sa hon, flertalet mammor har kommit upp gråtandes därifrån. Därefetr vet jag att hon gick ner till neo och hade samtal med avd läkaren som i sin tur sökte upp oss för ett samtal.men det är trisst att hin förmodligen är kvar och förskönar sin version, vet faktis inte hur det slutade men det var väldigt allvarligt hur hon hade betett sig mot oss. satte sina spår flera veckor därefter.

  • Hemliga 72an

    Ja nu har man tillgång till datorn igen. Sportlov och barnen placerat sig här direkt men nu får jag låna den ett tag!

    Snart dags att öppna en ny tråd. Om ni fortfarande hänger med vill säga. Lite dött på sistone.

    Hur är det med era små? Lillebror har börjat få problem med magen så vi ska börja med Minifom nu. Han har oändligt mycket gaser!

  • supergrl

    Hur normalt är det med mkt gaser egentligen? Max är som en liten pruttmaskin...när ska man börja göra nåt åt saken? Har redan slutat äta allt som kan ge honom gaser, men han pruttar hela tiden ändå.

  • Hemliga 72an
    supergrl skrev 2008-02-22 09:27:22 följande:
    Hur normalt är det med mkt gaser egentligen? Max är som en liten pruttmaskin...när ska man börja göra nåt åt saken? Har redan slutat äta allt som kan ge honom gaser, men han pruttar hela tiden ändå.
    Om dom inte har ont i magen så är det ingen fara. Jag ammar inte utan ger bara Nan2. Om han får ont kan du prova med Minifom annars bara låta honom "gasa" på!
  • supergrl

    Han börjar gråta ibland vid nån jättefis, men jag vet inte om det gör ont eller om han bara blir rädd. Minifom? Finns det på apoteket?

    Jag delammar och ger Nan1 än så länge.

  • Hemliga 72an

    Minifom köper du på Apoteket. En liten flaska kostar 89,50. Det hjälpte med en gång på lillebror. Värt att prova ju.

  • hästhov78

    linda med 5 har du provat sempers magdroppar.. våra hade också ont när vi började ge NAN hade miniform först men tycker sempers fungerar jättebra med och det är bra för det ges bara en gång per dag.. värt att prova!

    Klart vi hänger på på en ny tråd!! Jag tycker det är super med den här att kunna prata med andra som faktiskt varit med om liknande saker sen reagerar vi alla olika och allt men vi behöver varandra.. Och mycket frågor kommer i efterhand!!

    Nån som begärt era barns journaler?? De hade glömt skriva flera viktiga saker i våra barns så jag ska få ett samtal med ansvarig läkare vill veta om det finns i deras papper, även om det ej står i mina här hemma!!

    Barnen växer så det knakar och har börjat le ordentligt nu så underbart!! Men jag har börjat bli så nojjig för nåt ska hända när de äntligen i bland sover lite längre på nätterna.. nån mer?

  • camillarockstar

    jag vaknar flera gånger varje natt å kollar till honom.....även fast Wille sover hela natten (mellan 20-8) är skitnojjig hela tiden.... helt sjukt... börjar väl lugna mig lite men kan inte riktigt slappna av. Det är i stor sätt först nu (efter 5 månader) jag verkligen börjar fatta att vi fick honom för tidigt å att det var himla kämpigt i början... först gled jag liksom bara med.... konstigt det där.... lycka till!!!!


    hästhov78 skrev 2008-02-22 20:48:03 följande:
    linda med 5 har du provat sempers magdroppar.. våra hade också ont när vi började ge NAN hade miniform först men tycker sempers fungerar jättebra med och det är bra för det ges bara en gång per dag.. värt att prova!Klart vi hänger på på en ny tråd!! Jag tycker det är super med den här att kunna prata med andra som faktiskt varit med om liknande saker sen reagerar vi alla olika och allt men vi behöver varandra.. Och mycket frågor kommer i efterhand!!Nån som begärt era barns journaler?? De hade glömt skriva flera viktiga saker i våra barns så jag ska få ett samtal med ansvarig läkare vill veta om det finns i deras papper, även om det ej står i mina här hemma!!Barnen växer så det knakar och har börjat le ordentligt nu så underbart!! Men jag har börjat bli så nojjig för nåt ska hända när de äntligen i bland sover lite längre på nätterna.. nån mer?
Svar på tråden Prematurbarn födda hösten/vintern 2007!