Vill inte gå till skolan

jobbigt fall...ni har ju verkligen gjort allt möjligt.
och om inte BUP funkar så är det nog faktiskt bra dags att snacka med soc tror jag.
ni behöver inte lämna bort henne, absolut inte!
men be dom åtminstone om råd. om hon kanske kan få vara borta från er ett tag för att sedan komma tillbaka? ibland kan det vara skönt att bara försvinna från allt, hämta ny energi, lära sig ansvar för att sedan hämta upp allt man lämnade. I detta fall, skolan.

Har ni pratat med lärarna i skolan? Har det hänt något i skolan som hon mår dåligt över?

Min 14 åriga pojke ville inte heller gå till skolan.Hur mycket jag en provade på alla sätt och vis så gick han inte dit.Innan de var sommarlov så var han borta i 1 månad så han hade ett långt sommarlov.Sen efter sommarlovet så var han där ca 3 dagar.Sen gav han upp.Han trivs inte alls där ville inte gå dit.Och alla på skolan hjälpte oss jätte mycket.Han trivdes inte där på grund av att han blev mobbad.och de är ju alltid den mobbande som ska byta skola.Varför är det så alltid.Och de gjorde han.Han bytte skola och nu funkar de hur bra som helst.Vi alla i familjen tycker att de är jätte kul att de går bra nu.Och man märker de på han också att han har blivit en helt annan kille.Mycket gladare och piggare nu.Skämtar på ett annat sätt en vad han gjort innan.Och vi hoppas av hela vårt hjärta att de kommer att gå bra nu hela tiden ända tills han slutar i 9.Detta var bara mina tankar om allt som hänt i vår familj.

Beverly >>
Tack för inlägget! Ja det var en bra idé att höra om dom har några förslag. Det blev faktiskt mycket bättre i höstas i ett par veckor efter att hon varit på segling i två veckor utan nån från familjen =) Vi ska försöka få tag i någon som kan hjälpa oss vidare.

tonårsmamma >>
Lärarna är medvetna om problemet men än så länge sköter hon sig ganska bra när hon väl är där. Jag vet inte om det kan ha hänt något i skolan men jag ska fråga henne någon gång på tu man hand när det är rätt stämning så kanske jag kan få ett svar. Tack för inlägget! Frågor är väldigt bra för att sätta igång tankeverksamheten åt nya håll!

sallybuse >>
Åh va skönt att han mår bättre! Tack för inlägget!

Jag tycker att det låter konstigt att ni inte tagit reda på varför hon inte vill gå till skolan? Eller har jag missat det? Det går ju inte att hitta en lösning när man inte vet vad problemet är. Ni verkar bara veta symptomet (att hon inte vill gå till skolan) men tar man itu med det verkliga problemet så kanske det löser sig.

Sadie - tänk på att det kanske inte är så lätt att få ur henne varför.

Jag vet inte vad du ska göra för jag har aldrig själv varit i någon liknande sits, har alltid älskat att gå i skolan, men det låter som att något är väldigt fel. Hon mår väldigt dåligt över något. Hon kanske själv inte vet vad.

Något som gör det hela ännu svårare är att det är ju HON som måste ta tag i det. Ni kan inte göra det åt henne, hon måste vilja förändra sin situation och må bättre.

Nej, jag har inget konkret svar men jag tror att Beverly kan ha en poäng ?

Jag reagerade på det där med belöning:
"Belöning (om du tex får bra på matteprovet får du den där snygga blusen du velat ha)"

Är det inte bättre att "bara" kräva av henne att hon ska vara i skolan, inte inte dessutom kräva bra betyg? Bättre att hon är där och precis klara godkänt än att inte vara där alls... Sen tror jag förståelse är bästa sättet. Förklara att även du (för det var du nog, även om du inte gjorde på samma sätt) var skoltrött i den åldern, men att man helt enkelt får visa att man är vuxen (för det känner hon sig som) och därmed gör saker som är mindre roliga ibland.

Sadie >>> Tack för inlägget! Både bup och vi i familjen har naturligvis nystat i problemen till ända, min syster kräver min mors totala uppmärksamhet från det att hon vaknar till att hon lämnas av vid skolporten. Vilket betyder att min mor inte har tid eller ork att gå ut med hunden eller ta hand om sig själv. Det känns inte ok att ge efter på det kravet, men problemet grundar sig förmodligen i någonslags känsla av försumning. Vi har ingen aning ifall det går att göra något annat åt det än att vänta, för upp växer hon ju mer och mer.

SigridA >>> Tack för ditt inlägg! Jag håller med om att hon själv måste ta tag i saker och komma till sina egna insikter, men det är synd att det går ut över oss andra i familjen före dess. Vi gör så mycket vi kan för att hjälpa, men tyvärr blir det ofta stjälpa både oss själva och henne genom att gå med på orimliga krav.

Lillisen >>> Det var inget som vi direkt sa så utan det var mer för att illustrera vad jag menade med belöning. Det konkreta har varit att OM hon gjort sina läxor och gått till skolan (oavsett resultat) så har hon fått saker hon önskat sig. Tack för inlägget!

Hon hade inga IG'n på senaste betyget så det var väldigt glada nyheter tycker vi! Även om grälen fortfarande fortsätter och det tär och tröttar ut så går hon i skolan tillräckligt mycket för att få G.
Tyvärr innebär detta att vi andra i familjen måste lägga om våra dagar och ständigt planera för att hämta o lämna henne med bilen.
Det blir både dyrt och omständigt ofta då båda föräldrarna jobbar och jag pluggar. Hon säger att hon får ångest av att åka buss och tycker det är långt o jobbigt att cykla, dessutom har hon en klädstil som innebär mkt långa kjolar. Jag tror att om vi bara slutar köra henne så kommer hon ta sig dit själv till slut, hon har visat intresse för gymnasievalet och så, gymnasieskolan ligger dessutom närmare hemmet.
Jag hoppas att hon slutar vara så arg och ledsen inombords så hon slipper hitta på ofog i stil med det här för att känna sig omtyckt.

God Jul!

//Qapla med familj.

Inte kul med barn som skolvägrar. Har inte något direkt tips, men skolplikten innebär att föräldrarna ska se till att barnen går i skolan. Om inte, ja då är det soc nästa. Ofta är det skolan som gör en anmälan (hos oss iaf - är lärare själv)

tack för inlägget! Mamma är lärare men det hjälper tydligen inte :/
Hur långt är man tillåten att gå som förälder för att uppfylla skolpliktens krav? Vad gör soc när man kontaktar dem?

- Q