Jag får nästan INGENTING gjort de dagar sonen är hemma. Han är 2,5 och han är på allting hela tiden. Han kan/vill inte leka ensam, jag måste vara med och om jag försöker få något gjort härhemma så är han med och "hjälper till", dvs är i vägen. Det är så jobbigt och jag känner mig som värsta häxan till slut för att jag måste säga ifrån hela tiden. Vad gör man?
känner igen mig,har en 3åring och en 15-månaders,de dagar då 3åringen är ledig från dagis får man ingen gjort...men så är det just nu..tids nog kommer en tid då vi inte får leka alls med dom..
Så är det här också (har en 2,5 åring)
Jag brukar dock utnyttja hans vilja att hjälpa till tex när vi städar så får han slänga skräp,damma med dammtrasa på tv eller bordet...diska brukar vara väldigt poppis så när jag gör saker han inte får hjälpa till med får han diska lite leksaker,han kan stå i flera timmar om man inte hejdar honom och hällsa vatten från en mugg till en annan och disk med diskborsten och ställa i diskstället.
På det viset funkar det hos oss,han känner att han får vara med och är "stor och duktig" och jag får gjort det jag behöver.
Sonen är inte alls likadan med sin pappa, han får vara ifred, men mig är han på _hela_ tiden, jag får inte ens gå på toa ensam! *suck* Jag vet att jag låter väldigt otacksam och gnällig nu, jag älskar min son, men det blir så himla intensivt hela tiden! Dessutom testar han mig mycket nu, det hjälper inte att säga "nej".
Ja, ibland kan sådant fungera här också, men han tröttnar så fort.
förstår dig...här sitter två små knattar med när man är på toa..kul...och att få dem att leka tillsammans är inte lönt,3åringen (tjej) bara tar allt från den minsta (kille)...som då skriker och kommer till mig,och då börjar även den stora att skrika av svartsjuka...suck...
Oj! 
Jag har i alla fall bara ett "plåster". 
När han väl hittar något att pyssla med, så är det oftast något han inte får göra! *suck* Ibland är jag frestad att låta honom fortsätta, bara för att få göra färdigt det jag håller på med!
"Jaha, nu står han och häller saft på golvet/häller ut blomjord/river sönder en bok...jaja, det torkar jag upp/fixar senare!"typ... 
Så där har vi också haft det, när våra döttrar var yngre. Nu när de är 2½ och 4 år gamla så leker de (oftast) jättebra tillsammans och jag kan äntligen städa, hänga tvätt och framförallt gå på toaletten ensam Dessutom är tjejerna väldigt bra på att hjälpa till, även om det bara blir i 10-15 minuter.
Det hjälpte visst lite att skriva här, för i dag har jag fått dammsuga hela övervåningen och städa undan alla leksaker. Lilleman hjälpte till och lekte lite också, så det gick jättebra!
Åh nej! Jag trodde att det skulle gå lättere ju äldre barnen blev! Min 1½-åring vill hela tiden ha uppmärksamhet och alla säger att; det går över. De blir mer och mer självständiga och snart kommer han sitta själv och leka jättelänge!
Det finns det alltså inga garantier för... 
Trodde också att det det där skulle bli bättre 
Min 20-månaders tös är alldeles tokig i att hänga på mamma. Pappa får vara lite mer ifred när vi är hemma alla 3 för det är mig hon är efter HELA TIDEN. Jösses! älskar min lilla busa över allt ändå brukar det sluta i bråk när mitt tålamod rinner över Hur får "alla andra" så mycket gjort..?!? Hinner shoppa, fixa hemmet, bjudningar, jobbba, ha hobbys... Känns som andra fixar så mycket men det kanske är just bara en känsla..? Jösses bara att pynta till advent och få handlat stjärnor o gardíner för att de gamla inte passade i nya hemmet var en utmaning Putsa fönster..? Vad är det Thea är alltid hemma när jag är hemma är hon på dagis så jobbar ju jag och får inget annat gjort liksom.. Nåväl man ska väl njuta ändå som någon skrev, tids nog vill de inte alls ha med oss att göra
Känner också igen mig. Min 2-årige son är också som ett plåster på mig. Kan väldigt sällan roa sig själv.
Men igår skaffade vi rutschkana att ha inne (o sen ute på tomten i sommar), och den var mycket populär. Dock måste man ju vara i samma rum så att han inte åker helt oövervakad, men man kan åtminstone sitta o surfa/ bläddra i en tidning i några minuter
Sen har han alltmer börjat gilla barnprogrammen på tv = skönt
Men just, leka, rita, lägga pussel eller bygga m klossar - då måste mamma alltid vara med.. Han kan börja själv i nån minut, sen hör man "mamma rita"
Låt honom vara med o hjälpa till då.
Visa honom hur han ska göra, ge honom specifika uppgifter att utföra o så jobbar ni tillsammans utan att du behöver bli arg o han slipper känna att han är i vägen.
Ibland när de är så där extra kläniga och "jobbiga" brukar jag lägga ned alla "måsten" som ska göras och så sitter jag mitt i rummet och bara kramar och kramar och kramar och bara ÄR och kramas lite till. Efter 2 dagar så tycker mina barn att jag är urjobbig och börjar "söka sig bort" från mig och tar för sig och leker själva.
En tips som kanske kan fungera
TS: känner igen mig. sonen vill dessutom bara göra exakt det jag gör. dvs det duger inte längre att säga "vad bra att du vill vara med och städa, kan du hjälpa mig att lägga dom här leksakerna på rummet". utan han ska dammsuga om jag dammsuger eller bestämmer sig för att han vill moppa och det ska göras bums, inte efter dammsugningen osv osv. önskar jag hade dubbel uppsättning diskho så han kunde vara med när man diskade. blir ett väldigt projekt att plocka bort allt omtåligt och vasst så fort han vill vara med.
barbaskön: åh, där har vi en strategi jag inte testat! få lite "för mycket av mamma" så kommer det här med att vilja leka själv naturligt..ska bannemej testa lite. hehe
Fast vår pojke är inte kramig alls! Han ska bara vara med överallt och göra allt som jag gör, så det funkar nog inte här.
Precis! Det går inte att delegera här heller, han vill bara göra det jag gör, samtidigt!
hehe, men han är i en väldigt "bestämd"ålder också. väldigt tydlig med vad han vill och inte vill. som nyss då vi satt och käkade lunch sa han med alvarlig röst "om jag vill ha en pannkaka, då VILL jag ha en pannkaka mamma".