Inskolningen går inge bra, behöver peppas..

Själv gick inskolningen bra för oss men jag undrar om du inte får någon feedback från personalen? Säger de ingenting om det och hur ni skall lägga upp det hela framöver?

Har tyvärr inga tips men ville skicka en hälsning och hoppas det kommer gå bra för er.

Vi drog ut på första lämningen tills det kändes bra (dottern var i värsta separationsångestfasen just när hon började på dagis) så det var först på sjätte dagen som vi gick ut 15 minuter och efter det så har det gått jättebra. Totalt tog inskolningen 3 veckor men det var det ju värt!

Du är en helt normal mamma som reagerar precis som alla andra mammor. Visst tycker jag också att de väntar länge innan de kommer till dig. Det kommer att gå bra, men det kanske tar lite extra tid. Hon är kanske inne i en separationsfas i utveckligen också (kan komma kring den åldern till 1,5 år.)
Stor lugnande kram från mig.

Båda våra inskolningar har vi varit kvar på dagis men hållt oss i bakgrunden i sju dagar innan vi har gått därifrån. I mina öron låter det som att ni fick gå ifrån för tidigt. Sen är det klart att tjejn kommer ihåg att ni gick och är rädd för att det ska upprepas. Tycker inte att du är nojig, det är jättejobbigt att skola in barn på dagis även om barnen stormtrivs så det är inte konstigt att du inte tycker om det nu. Prata med personalen och säg ifrån att du tycker att det går för fort och låt inskolningen ta lite längre tid tycker jag!

För oss gick det bra!
Men vår inskolning såg ut så här
*en hel vecka,var jag med barnen!! (har två pojkar,som skolades in samtidigt) vi var tillsammans där bara ca 2 timmar! O jag var med de......De "behövde" inte mig så mycket så jag försökte att vara i ett annat rum mm,så de inte såg mig hela tiden.
* nästa vecka var jag m de ett par timmar både måndagen o tisdagen...Men vi alla kände o såg ju att de "klarade sig bra utan mig".
Först onsdagen gick jag ifrån i personalens fikarum en stund.......
Så vår förskola tog det ju väldigt varsamt!!
DE anser att om barnen först bara får vara där då det är kul med mamma,osv så känner de sig sen trygga.
Min ena son hade tex aldrig sovit på förskolan under inskolningen!! Trots att han skulle komma att göra det sen,då jag jobbade.
Men återigen så ansåg personalen att det bästa var att inte lämna barnen till att börja med.......

nu hade vi då inskolning 2 veckor,sen började jag jobba o lämnade de så klart-har gått bra för oss.....
men hur som-FRÅGA personalen,var m barnen där! O låt det ta lite tid.

det kommer ju att lösa sig!
nu hade jag ju två barn,så de har ju lite trygghet av varann.
Plus att en var över 3år,o den andra 1år o 9 mån!!

Vi (alltså en i taget, men jag var där de första dagarna och sen min man) satt så att hon såg oss men vi försökte att bara sitta och vara "tråkiga". När vi skulle resa oss upp från stolen fick vi ta det jättelugnt och "förvarna" henne om att vi bara skulle gå och hämta något t.ex annars blev hon helt hysterisk (hon var likadan hemma mellan ca 13-16 månaders ålder och hon började på dagis vid 15 månader).

När min man skulle gå därifrån första gången (och vara borta i 15 minuter) var hon ledsen precis när han gick men det gick över så fort han stängt dörren.

Jag tycker det låter som det gått väldigt fort vid din dotters inskolning. Tycker du ska prata med pedagogerna och säga att det inte känns bra.

Min dotter var 14 mån när vi skolade in henne förra hösten. Eftersom hon var väldigt blyg och mammig var jag väldigt orolig över hur det skulle gå men eftersom allt gick i hennes takt så var inskolningen inga problem. Nu tog den 1 mån totalt men dotter blev sjuk i 2 veckor så själva inskolningen tog 2 veckor. Första veckan satt jag och andra "inskolningsföräldrar" i ett hörn och var "tråkiga". Barnen gick till respektive förälder så mycket som dom behövde men pedagogerna försökte hela tiden locka tillbaka dom. Det var inte förrän efter 1 vecka som jag lämnade dotter första gången och då var det nog bara 15 min jag var borta. Sen ökades min frånvaro allt eftersom och till slut var dottern inskolad.

Oftast bruka man ju vara med barnet en vecka innan man börja "släppa taget" och försvinner några korta stunder, tycker dom gjorde det lite väl snabbt, sen är ju allt beroende på hur barnet släpper taget själv.
Det kommer gå jättebra , men det känns jobbigt i början!

HEj
åh det knyter sig i min mage när jag läser detta.
Been there...
Vi började hos en dagmamma i tron om att det skulle vara kanon o det gick verkligen allt annat än bra.
Har du och din man förtroende o känner er trygga med pesonalen?varför frågar jag det; jo för känner ni er osäkra i sitsen så känner absolut ditt barn detta också o det "smittar".

Vi kämpade ett tag med mkt gråt o samtal då vi fick släppa allt o äka o hämta vår dotter.
De allra flesta barn brukar ju bli ledsna i början vid inskolning men kanke inte alla blir otröstliga som inte går över.
Till slut beslutade vi oss för att byta till dagis,hade tur att få en plats omgående och från första dagen trivdes hon som fisken i vattnet och inskolningen gick som en dans.

Våga lite på er magkänsla eller vad man nu kallar den,kräv en ny "handlingsplan" tillsammans med chefen för förskolan/personalen. Ni måste själva känna att det är OK,kunna vinka glatt med glad attityd visa ert barn att allt är som det ska och Ok o smitta över den tryggheten till barnet också.
Ni behöver uppenbarligen absolut mer tid.
Kräv att få vara kvar tills hon är tryggare med personal o dagis.
Kankse inskolningsfröken kan komma hem till er på beök så de får ses i hennes egna trygga miljö-bygga förtoroende..

Lita på er själva o stå upp för det ni tycker ni vill ha för ert barn..
Stor kram o håller tummar att allt löser sig så snabbt som möjligt.

TACK för era svar och synpunkter

När jag läser det ni skrivit och det jag hört från andra så förstår jag att det har gått för fort och jag kommer ta upp detta med personalen (får bli den där "jobbiga mamman"), vill att vi i stort börjar om inskolningen så att det blir kul att gå till dagis för vår lilla tjej