Jag är så j-vla rädd för Kejsarsnitt :(

Varför är du så rädd för kejsarsnitt? Jag kände ju innan att jag inte ville att det skulle bli kejsarsnitt men det blev det båda gångerna. Det är ju bara så det blir ibland. Jag kände bara att det var tur att de tog ut barnen så innan de skadades allvarligt. Är det operationen i sig du är rädd för?

Jag är rädd för hela grejen. För det första VÄGRAR jag spinalbedövning (en släkting sitter i rullstol sedan en narkosläkare klantat sig, så jag vägrar)
Då återstår bara narkos, och jag VILL INTE missa mitt barns födelse!
Jag är rädd för att inte få vara vaken och inte ha kontroll, är rädd för att vakna upp med tom mage, och sedan kommer man med ett barn till mig som jag inte ens vet om det är mitt. Jag kanske inte kan knyta an om jag inte känner att det är mitt barn.
Är rädd för att ha ett stort sår, ett ärr. Behöva ligga kvar på sjukhuset i flera dagar.

Usch. Min värsta mardröm.

Jag var nästan lika rädd som du för ks. Min förlossning gick inte alls som jag hoppades, utan det blev akut snitt. Men det var faktiskt inte ens i närheten av så hemskt som jag föreställde mig! Det gick snabbt och det var typ 200 personal där (upplevde jag det som, men det var i alla fall måååånga) som höll koll på allt, berättade, förklarade och pysslade om mig. Nu är jag gravid igen och funderar på om jag inte trots allt helst skulle vilja ha ett planerat snitt.

Zucchini: Tack för ditt inlägg! Tyvärr ser jag nog ändå KS på samma sätt
Kan inte alls se ljuset i tunneln..

Nu har jag bara gjort snitt (2 stycken) och jag tyckte det var helt underbart hâftigt, men jag tycker du ska lâsa pa sa mycket du kan och kanske prata med en aurora-bm?

De alra flesta förlossningar gar utan komplikationer sa det mesta talar ju för att det INTE ska bi snitt

Just aurora har jag ju inte tänkt på ens. Men jag har läst massor! Och det framstår fortfarande bara som den allra värsta av mardrömmar!

Som jag skrev i inlägg 12 skulle jag vara sövd under Ks, och sedan vakna upp med tom mage. Sedan kommer man med ett barn till mig som jag inte ens vet är mitt. Är dels livrädd för att jag inte ska känna någon tillhörighet till barnet, och dels skulle det kännas för jävligt att missa sitt barns födelse.. Hemska tanke

Im Fabulous skrev 2007-12-05 13:47:11 följande:

Ja, det kan jag ju förstå. Skulle jag nog inte heller gillat.

Skulle du våga ta EDA istället för spinal? Vid mitt första snitt hade jag EDA.

Jag var livrädd att få göra KS... Jag som trodde att det behöver jag inte tänka på.. För jag skulle födda normalt..
Men dock det blev urakut kejsarsnitt.. Något man ju inte kan säga imot.. Blev ner sövd..
Kan säga att det var det bästa..  så jag är inte längre rädd för KS.
Jag hoppas allt löser sig för dig..
Lycka till..

Nej, det innebär samma risker. Så tyvärr är det narkos som gäller. Buhu

TS: Jag är också rädd för ks, inte så att jag är livrädd för det, men jag vill absolut inte att nån ska skära i min mage, riskera att förlora känseln i magen, ha ont i flera dagar, inte kunna bära min stora son mm.
Jag har en sjukdom som gör att jag kanske måste snittas, men vi gör vårt bästa för att undvika det.
Mitt första barn föddes vaginalt och utan komplikationer. Hade värkar i tolv timmar, mellanrum mellan varje värk, sprack väldigt lite. Hela förlossningen var underbar.
Så jag håller tummarna för att få föda vaginalt igen.