Fler med tonårsbarn och skilda föräldrar??

Usch.. jag ser tillbaka på hur jag va mot min pappa och hans nya fru när jag skulle flytta dit.
Va 13 år då och så fort jag inte fick som jag ville ringde jag till mamma.
Vi satte oss ner alla i familjen Mamma,hennes nya man, pappa,hans fru och jag. Fick berätta hur jag tyckte det va och de vuxna berättade hur dom tyckte att det va. (för att jag inte skulle skrika rätt ut och springa där ifrån på en gång så hade vi "sten systemet" Bara den som höll i stenen fick prata.
Slutade med att jag skämdes så hemskt över vad jag gjort och jag lärde mig verkligen att man inte kan elelr ska behandla någon så.

Hoppas det löser sig!

Till Theresé och Mini;
Ni måste vara ett mycket bra exempel på hur en familj ska fungera vid skilsmässa. Jag häpnar över vilken mogenhet och styrka dina föräldrar och deras respektive äger.
Men alla är ju inte såhär -oftast är människor konflikträdda som du skriver Diana om ditt ex.
Det är synd att han behandlar sin dotter såhär och låter henne få övertaget. Han gjorde verkligen fel som kom och hämtade henne direkt.

Hon är tonåring och vill bli älskad och sedd. Troligtvis har hon inget alls emot din nya man men det är tacksamt att använda det som argument.
Var inte arg på henne.
Visa var ni står, vilka regler som ska gälla i huset och försök prata med varandra. Om hon inte vill flytta till er så låt det vara.
Hon kanske bara vill sura lite granna och känna att hon har bestämt själv.
Lycka till!

Hej!
Har tre barn, den äldsta en tjej på 16. Jag är skild från pappan och har en sambo (som inte har egna barn). Jag känner igen det du skriver! Att barnen "testar" och spelar ut föräldrarna mot varandra. Det är ju otroligt olika hur "styvföräldrar" är och vilken ribba man lägger för tolerans, både när det gäller barnet och styvföräldern. Min föredettas sambo säger aldrig till mina barn när de är där, utan tycker att pappan ska ta det själv. Eftersom de bara är där varannan helg kanske det funkar. Men jag och min sambo är helt överens att vi båda hjälps åt att sätta gränser för barnen. Bor man under samma tak och bidrar till hushållet kan man inte behöva känna att man ska "tassa "på tå hela tiden. Vi har haft våra turer med 16-åringen, men har varit mycket bestämd med vad som gäller hemma. Hon hotade också att åka till pappa när hon kände sig orättvist behandlad av någon som "inte är min pappa". Det gick över kan jag säga men jag tror att det är viktigt att vara konsekvent. Blir man osäker eller får dåligt samvete märker de det direkt! Barn behöver trygga och konsekventa vuxna som står stadigt när det blåser! Prata med din föredetta om hur han ser på det.

Lycka till!

Kram

Jag har 3 söner, när jag flyttade. ville den stora bo kvar hos sin pappa o det är nog ca 2 år sen o han är 13 i maj o kommer att flytta hem till oss när sommarlovet börjar.

Han klarar av att sambon säger till, men ringde mig en gång när hans pappas sambo hade sagt till honom något. Jag frågade vad, o han blev himla paff, när jag höll med hans pappas sambo. Hade jag inte gjort det hade jag inte sagt något till sonen,utan hade pratat me personen i fråga.

Nu har vi en himla bra relation mellan våra familjer, men det har inte alltid varit så...vi har jobbat hårt att komma dit!!
Men det gäller att försöka respektera sitt ex nya, låta den personen vara en i familjen.
Jag behöver inte prata med barnens pappa när jag ringer utan tar det lika gärna med hans sambo!!

Trådstartaren: Tycker du gör rätt i att lägga flytten på is, jag hade gjort samma. Hon måste ju respektera när din sambo säger till.

Lycka till o hoppas att allt löser sig!!