• Thalis

    Kan ni ge mig lite hopp?

    Hej!
    Vet inte ens hur jag ska börja detta inlägg men saken är att jag har idag erkänt för mig själv hur rädd jag är att min son föds förtidigt.

    Jag förlorade en son förra året i v.18+ pga försvagad livmoderhals, under denna graviditet fick jag cerklage insatt. Är i dag i v.25+2 och visst känns det skönt att ha kommit så långt men samtidigt är jag livrädd för det som kan komma att hända om bebisen föds nu.
    Jag har legat i flera omgångar inne på sjukhus pga sammandragningar,nu senaste på BB i 2 veckor. I v.24+0 fick jag två kortison sprutor för att bebisens lungor skulle mogna lite snabbare så jag lurade mig själv att känna en viss lättnad. Idag så har sammandragningarna kommit tillbaka och de är onda, är väldig rädd att förlossningen är i gång. Eftersom jag äter bricanyl 3 tabletter/dagen så ringde jag förlossningen som tyckte att jag skulle ta ytterliggare en tablett och se om sammandragningarna går över.

    Nu till mina frågor:
    Ni som fått barn i v.25-29 hur mår era älsklingar idag?
    Är hur små barn har man klarat av här hemma i Sverige? Man gjorde en viktuppskattningen på sonen i v.23+6 och då vägde han 712 gr .
    Tack i förhand!


    Lo tengo todo,porque casi te tengo conmigo.
  • Svar på tråden Kan ni ge mig lite hopp?
  • Thalis
    cloudberry79 skrev 2007-12-06 17:38:24 följande:
    Jag kunde inte skriva i din gästbok, men har också förlorat ett barn förra året och fick den 18 oktober en liten grabb i v28+3 efter tio dagars sängläge. Det har gått jättebra och vi åker imorgon hem till vårt lilla lokala sjukhus där de sista medicinerna ska sättas ut. Vi har legat i Umeå på Barn 4 och nu på Avd 56 i Sunderbyn, otroligt duktig personal på båda ställena! Jag vet att flera barn i Umeå vägde mindre än din son, men det är inte bara vikt och storlek som avgör, utan det är otroligt individuellt hur starka barnen är och vilka komplikationer som tillstöter.
    Beklagar förlusten av ditt barn!
    Men gud vad glad jag blir över att det gått jättebra med sonen Grattis till underverket
    Lo tengo todo,porque casi te tengo conmigo.
  • Thalis
    SvenThorstens skrev 2007-12-06 20:19:42 följande:
    Hej! Usch..förstår till viss del vad du går igenom även att jag inte förlorat ett barn! Förra åter blev jag akut inlagd i v 23+1...med täta sd. Fick som du kortison och sängläge två veckor, sen sägnläge hemma i princip graviditeten ut. Felix kom i v 40+4. Trots ett bra "facit" denna gågn så oroar jag mej o undrar hur det kommer att gå nästa graviditet (om jag vågar). När vi kom in första gågnen gjorde dom viktskattning till 540g och de tyckte att det lät BRA! Föjlande viktskattningar visar hur otroligt mycket några få dagar och veckor betyder storleksmässigt för bebisen!23+1 54025+1 742g27+1 1000g 29+2 1417gSer att du är online...hur går det för dej? Kommer du åka in!*styrkekramar*

    Hoppas så innerligt att Alex vill stanna lika länge som din Felix


    Sd har blivit mindre och gör inte lika ont,men jag måste iväg imorgon för koll eftersom jag har stygn i livmoderhalsen och tappen och just nu har jag så ont att jag vill nästan dö. MEN skulle jag börja blöda så måste jag inte på störten.


    morotsstavar skrev 2007-12-06 20:23:32 följande:
    Hejsan! Fruktansvärt att höra att du förlorat en son, men någonstans skönt att de kunde förebygga så det inte behöver hända igen. Vår dotter föddes i v.24+1 vägde 615 gram (gick ner till 498 innan hon vände uppåt) och var 29,5 cm lång. Jag hann också få två kortison sprutor innan hon kom. Hon låg i respirator i 7,5 vecka och sedan ca 5 veckor med CPAP (konstant syrgasflöde (tryck?) genom näsan) slutligen "bara" syrgas på slang ytterligare någon vecka. Två veckor gammal opererades hennes ductus aeortus, som är ett kärl i anslutning till hjärtat som i regel stängs per automatik när barnet föds, dock sker inte alltid detta hos prematura barn och då stänger man den antingen via medicinering, eller som i vår dotters fall genom operation. Vi låg 8,5 vecka i Uppsala, sedan fick vi flytta till vårt hemsjukhus som är Västerås och vara där resten av vårdtiden, var sedan tillbaka i Uppsala när hon var 15 veckor gammal för att göra en laseroperation på ögonen. Det har faktiskt gått väldigt bra för oss, hon är ett år nu och väger över 9 kilo (kort och tjock, lik sin mor) Hon fick ingen hjärnblödning eller så och allt verkar väldigt bra idag. Man vet ju inte alltför mycket om framtiden, extremt tidigt födda barn brukar få problem med koncentrationssvårigheter och att tåla stress, men det vi ju om så mina förhoppningar är stora att skolan kommer sätta in resurser i tid. Jag håller mina tummar att den lille åtminstonde får stanna till efter v.30, all lycka!
    Vilken liten kämpe du har!! Tack så mycket för att du berättar om din dotter! Det ger mig hopp
    Tackar för tummarna!
    Lo tengo todo,porque casi te tengo conmigo.
  • Thalis

    Jag blir alldeles tårögd av glädje för att det har gått bra för era barn och för att det också kan gå bra för min lilla gubbe


    Pormoicheia:Vilken pärs lillkillen fick gå igenom,för att inte tala den ångest ni måste ha känt då läkareninte trodde att han skulle klara sig! Det kallar jag för mirakel!!


    Beklagar så mycket förlusten av ert första barn!
    Du förstår nog varför jag är så himla nojjig


    isacochrasmusmamma:Vad härligt att dina pojkar klarat sig så bra!!


    Kommer att hålla tummarn för att din bebis kommer efter v.37


    En till fråga till er alla?


    Under tiden då era barn vårdades på neo, fick ni stanna kvar på BB en tid? Eller var det tack och adjö kom tillbaka imorgon?

    Tack så hemskt mycket för att ni ville och orkade dela med er om era erfarenheter !
    Kram


    Lo tengo todo,porque casi te tengo conmigo.
  • Thalis

    Tack för svaren!!

    Vi får nog inte vara kvar mer än de dagar som jag behöver vård ifall han föds för tidigt

    Bor nämligen 20-30 från sjukhuset och som maken kör är vi där på 15 minuter,sen har vi ju möjlighet att bo hos mina svärpäron som bor nästan runt hörnet från sjukhuset.

    Idag ringde min BM på(hon är min granne också) och frågade hur det var och jag berättade hur orolig jag känner mig. Hennes man var den som bestämde att jag skulle få kortisonsprutorna och han är barnläkare på sjukhuset och min BM sa att han kunde titta förbi imorgon och prata med oss om jag ville!

    Allvarligt vilket tur vi har som är grannar med både vår BM och barnläkare
    Ni har lugnat mig ganska mycket men det ska bli så skönt att få prata med honom om det medicinska också

    Idag fyller jag år och inga sd har kommit så jag verka få en bra födelsedag(hur bra den kan bli).

    Tack för tumhållningarna, ni är toppen!


    Lo tengo todo,porque casi te tengo conmigo.
  • Thalis

    Tack för att ni delar med er!!


    Vi fick komma till neo men jag blev så upprörd att BM rullade ut mig igen Jag blev inte upprörd av att se bebisarna utan av att något hade gick snett och en mamma sprang gråtande ut! Tyckte att det blev för mycket även för mig Kanske vågar jag besöka neo igen,men just nu är jag extra känslig när det handlar om bebisar.


    Jag vet att jag är full med hormoner och är ganska rädd MEN det ni berättar om hur era barn kämpat och kämpar på berör mig så djupt! Jag blir så glad för ert skull samtidigt som man känner att det kanske kan gå bra för oss också!


    Ni hjälper mig enormt mycket och det tackar jag er för


    Har flera vänner som är gravida och vi har BF samma månad MEN jag känner inte att jag kan prata med dom om mina rädslor. Först för att jag vill inte att de känner samma panik som jag gör och sedan för att vi har ju helt olika graviditeter. Deras största rädslor är smärtan vid förlossningen medans min är att min pojken inte ska klara sig,nu menar jag inte att min rädsla är mer verklig än deras! Absolut inte utan bara att  de är annorlunda.


    Tack återigen


    P.s Tack för gratulationerna D.s


    Lo tengo todo,porque casi te tengo conmigo.
  • Thalis

    Hej!
    Tänkte uppdatera lite!
    För en stund sedan så var jag på toa och upptäckte en liiiten blodklump och flytningen var lite blodig. Så nu har jag ringt förlossningen och BM skulle konsultera med deras jour och återkomma till mig.
    Jag har haft onda sammandragningar men inte tänkt så mycket på det utan tagit mina bricanyl och det har lugnat ner sig men nu är det lite annorlunda då det faktiskt kom en blodklum även om det var litet så måste den kollas eftersom jag har cerklage,det måste kollas

    Nu ringde BM och läkaren vill att vi kommer bums!
    Syns sen!
    Kram
    P.s snälla håll tummarna D.s


    Lo tengo todo,porque casi te tengo conmigo.
  • Thalis

    Hej alla!
    Nu är jag hemma igen!
    Tyvärr åkte vi på den läkaren som vi försökt undvika sedan vi förloade vår son förra året
    Vi avskyr honom för att han verkligen är hårdhänt och lite inkompentent(enkigt oss och några andra).
    Nåja han undersökte mig med sprektum och såg att stygnen satt där de skulle,men helt plötsligt så stoppar han in ett finger och börjar rota inne i mitt underliv och rör tappen hela tiden,trots att det står i mina papper att man inte ska göra detta!!
    Får nästan omgående kraftiga sammandragningar och han ordinerar dropp värkhämnande dropp. Det gjordes inget VUL för att se om jag öppnat mig mer .

    Nu imorse kom min underbara läkare med en rullstol för att jag skulle kollas och jag berättade om gårdagens undersökning och hon blev ilsk(ångrade nästan att jag berättade) så hon kolla att allt stod rätt till och gjorde VUl som visade att jag är nu öppen 0.9 cm mot förra veckans 1.6 Hon tyckte att jag kunde åka hem och ta det lugnt och jag höll med henne
    Så allt är bra och vi mår bara bra
    Tack för tummarna


    Lo tengo todo,porque casi te tengo conmigo.
  • Thalis
    SvenThorstens skrev 2007-12-10 14:37:37 följande:
    Å va skönt att du är hemma o med bebisen i magen! Å vad ARG jag blir på läkare som inte kan förmå sej att göra som det står i journalen o visa lite respekt!!! men vad glad jag blir att du fick träfgfa en bra läkare sen som såg att det såg ok ut...för visst menade du att du var mindre öppen nu än sist! VILA på o låt någon pyssla om dej i eftermiddag!Stor kram!
    Jepp jag är mindre öppen nu än vad jag var förra veckan ,men min livmoderhals leker jojjo med mig hela tiden
    Pormoicheia skrev 2007-12-10 14:38:03 följande:
    eh...den där första läkaren lät ju inget vidare...om man säger så.Bra att det gick bra iaf
    Gick jättebra och det gjorde ett EKG på Alex och han verkar det kanon därinne så vi hoppas att han trivs i några veckor till
    Lo tengo todo,porque casi te tengo conmigo.
  • Thalis

    Bengalan: Tack så mycket för ditt inlägg


    Lo tengo todo,porque casi te tengo conmigo.
Svar på tråden Kan ni ge mig lite hopp?