Toplistan på dumma kommentarer 2
Eftersom den gamla tråden stängs nu så skapar jag en ny där vi kan fortsätta att skriva ner och dela med oss av allt trams som männiksor i vår omgivning spyr ur sig om våra änglabarn...
Vill också passa på att säga att alla ni änglaföräldrar är fantastiska!
Den gamla tråden...
www.familjeliv.se/Forum-10-211/m24663644.html
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-12-30 13:45:31:
För att ge lite klarheter angående trådens syfte:
Det har varit många vilda diskussioner här inne om hur knäppa och egoistiska vi änglaföräldrar är kontra hur knäppa och elaka utomstående är... Många verkar vilja skriva här och tala om för oss hur välmenande dessa kommentarer egentligen är och att vi ska ha förståelse för hur svårt det är att möta någon i stor sorg. Vi VET att majoriteten av kommentarerna är välmenande och vi VET att det är svårt att möta människor i sorg. MEN det är lika sårande för det! Tanken med denna tråd är att vi ska kunna spotta ur oss de dumma kommentarerna i en dumbrun så att vi ska kunna "glömma" dem. Ett väldigt bra sätt att avreagera sig på är nämligen att skriva ned sina känslor!
Det blir då väldigt jobbigt att höra hur välmenande kommentarerna egentligen är! Jag ska nu dra ett väldigt konstigt och knepigt exempel: Kajsa 3 år kommer hem från dagis och har med sig en tecknig hon gjort med fingerfärg. Mamma och pappa blir stormförtjusta och berömmer Kajsa för den fina teckningen. De sätter upp den på kylskåpet. Samma kväll när mamma och pappa donar i köket kommer Kajsa att tänka på hur glada mamma och pappa blivit för hennes fingerfärgsteckning. Hon tar fram sin burkar med fingerfärg och målar på vardagsrumsväggen, golvet och hela sig själv. Mamma och pappa blev ju sååå glada för teckningen, vad ska de då inte bli för en väggmålning? När mamma och pappa upptäcker Kajsas "konst" blir de jätte arga! Kajsa kan inte för sitt liv förstå varför, hon gjorde det ju av välmening...
Även om kommentarerna är av välmening så känns det lite som att omgivningen målar på våra vardagsrumsväggar. Att då sedan få höra att vi ska ha förståelse för det (när omgivningen INTE har förståelse för vår sorg) gör att man blir extra sårad! Kajsa målade på väggen för att göra mamma och pappa glada... Men fick skäll i alla fall. Många i min närhet och folk jag inte ens känner "målar på min vägg", men jag får inte vara arg och ledsen för det...?
Hoppas att detta knasiga exempel kan ge en liten bild om hur i alla fall jag känner när dessa diskussioner blommar upp.
