För en månad sedan kände jag att gränsen var nådd vad det gällde min vikt och kost, då vägde jag 72 kg och allt jag tänkte på var mat. Sedan bara bestämmde jag mig, och det var helt annorlunda mot alla tidigare gånger, jag kände mig verkligen motiverad att börja ett sundare liv.
Jag känner en farbror som går morgonpromenad varje dag och jag som aldrig kommer upp ur sängen på morgonen bestämde mig för att hänga på, så sedan dess har jag gått upp kl. 06.15 varje dag utom lördag, söndag. Hela min omgivning hejar på och tycker att det är jättestarkt gjort.
I samma veva startade jag med kromtabletter och äppelcidervinägerkapslar. Jag bestämde mig också för att inte röra vetebröd, godis, chocklad, etc.
Efter första veckan vägde jag 73 kg och hade smått panik för att jag gått upp ytterligare ett kilo men efter andra veckans promenader och inget sött så vägde jag 71 kg och efter ytterligare två veckor 69 kg.
Vid det laget var kromtabletterna slut och det värsta sötsuget var över.
Nu efter fem veckor har jag kraft nog att stå emot vetekransar med vaniljkräm, godis och chocklad men känner att om jag verkligen vill unna mig så är det ok ändå (fast det har jag ännu inte känt, man väger ju för och emot hela tiden) men jag vill inte tillbaka till där jag var innan. Jag äter mer morötter nu än jag någonsin gjort och jag upplever att All Brain flingorna som jag fick tvinga i mig från början pg.a. alla fibrer också smakar sött fastän de skall vara så nyttiga.
Jag menade inte att skriva en hel novell men jag ville bara ge dig lite inspiration. Om jag som haft den sämsta karaktär av alla kunde bryta mönstret så måste du också kunna klara det. Stålsätt dig och låt inte sockret diktera reglerna det handlar ju om ditt liv. Jag tror att du kan klara det, kämpa på.
Lilla Kanin