väldigt trotsig 2 åring, vad gör man ?

Ta det lungt och sluta skämmas.

Det är ju jättebra att din lilla tjej vill lära sig och göra saker själv och bra att hon har stark vilja och vet vad hon vill. Fantastiska egenskaper!

Det behöver inte vara särskilt jobbigt för dig även om det är vansinnigt frustrerande för henne när hon inte lyckas med det hon föresatt sig.

Om du tar det lungt och fint och talar om för henne att hon kan be dig om hon behöver hjälp med något så kommer hon så småningom också att lära sig ta det lungt och be om hjälp när den egna förmågan inte räcker till

Hej

Har samma fråga...

Det är inte lätt när de beteer sig som ja gud vet vad man ska säga. Vår son fyller 2 i januari och han har också sina utbrott in emellanåt. Inte kul alls. Vi fick en dotter den 27´november så det är ju lite bökigare nu, som idag när sonen fick ett utbrott när vi skulle upp för trappan allihopa. Det var inte kul alls. Huja min värsta mardröm!

Det jag funderar på är vad gör man när de har dessa utbrott och skriker och krånglar?? Har sett på "nanny-tv" att man skulle hålla fast barnet så att de kände att man fanns där oavsett hur de beteede sig, men när jag tänkter på det så skulle jag bli ännu mer vansinnig om någon tvångshöll mig när jag var arg??? Eller vad säger ni?

ja , jag vet inte. är så jättesvårt det där. jag tiillochmed ringde bvc igår för o höra om det var adhd hon kunde ha, för hon får såna utrbrott så man inte får nån kontakt med henne, bara skriker o lyssnar inte på vad man säger om det är något som inte blir som hon vill.  men hon lugnade mig o sa det behövde  jag inte oroa mig för, detta var vanligt i 2-3 års åldern. hmm men vad gör man då. hon fick ett utbrott igår natt oxå nrä hon vaknade vid 23,30 så gick min sambo in o då blev hon arg för att det var han som kom in o inte jag o så satte hon igång världens raseriutbrott o skrek o hade sig o sedan kunde  inte jag sova resten av natten för man blivit väckt så.

Hej, jag är tyvärr ingen hjälp utan har samma fråga. Men, det kanske kan trösta att jag har en "likadan"

Vår son är precis 2 år. Han har sedan han föddes haft en otroligt stark vilja, envis, enveten, energisk och målmedveten.
Tidig i utvecklingen ochså vad gäller både motorik och tal.
Jag är ju jätteglad att han är målmedveten och envis men gudarna skall veta att det inte är lätt.

Smakprov: Han blir lätt gnällig när han inte ätit och just nu vägrar han äta lite titt som tätt. Då blir han supergnällig och det blir olidligt.. men man kan ju inte tvinga i honom mat. Han kastar mat på golvet, kastar besticken.. han svarar att han förstår att han inte skall göra så men bara skrattar när man säger åt honom eller vägrar att titta mig i ögonen och lyssna på mig. Vet precis vad han skall göra.. nonchalerar mig totalt.

Eller som i kväll så vägrade han sova i sin säng. Vi gav oss inte utan min kille satt i rummet med honom men pratade inte med honom. Han grät så han knappt kunde andas så då fick vi lyfta upp honom.. så fick han som han ville (men han hulkade och kunde ju knappt andas så det gjorde så ont i mitt hjärta).

Han hoppar i soffan, kastar kuddar och kastar sina leksaker i sitt rum.. och bara skrattar när man säger åt honom.

Någon annan skulle kanske kalla honom dåligt uppfostrad.. men vi är inte loja och obrydda. Vi säger till honom, pratar och förklarar att det han gör är fel. Lyfter undan honom när han inte lyssnar osv.

Men.. det är jobbigt. Och, det viktigaste tror jag är att vara konsekvent (även om det inte funkar de 10 första gångerna så fortsätt), vara tydlig, prata och förklara.

Lätt att säga.. lever inte upp till det själv jämt men försöker. Och, jag kan lova att det är kämpigare om man har ett envist, starkt barn. Vissa barn lyder direkt och är fogligare- lätt för föräldrarna då att säga att man skall vara konsekvent- får mig att känna att jag är väldigt okonsekvent. Men, jag kanske måste göra en sak 20 ggr med min son som någon annan gör 5 ggr.

Du skall inte skämmas... alla känner så. Jag var på ICA och min som skrek kaka, kaka, kaka så hela butiken stannade upp. Jag suckade högt och då kom en kvinna fram och sade: vi har alla varit i din situation och gav mig en vänskaplig blick. Det värmde!

Lycka till till oss!!!

Någon annan som kan hjälpa oss?

Kram

Min tös (2år o 1mån) har skaffat sig ovanan att spotta när nåt inte passsar henne. Jättemysigt när man sitter o äter o hon blir missnöjd me något. Ha förklarat otaliga gånger o "tvingar" henne alltid att säga förlåt... funkar sådär. häromdan tog d en halvtimme innan hon bad om ursäkt. Hon bråkar oxå vid påklädning (i morse tog ja på henne kragen 4 ggr innan ja hann få på overallen) Hon är väldigt noga me vem som ska sitta vart. Grannen satt o läste min tidning igåg och det passade inte damen - försökte ta den från grannen o gapade på om att "mamma läsa" i 20 min fick vi höra enbart den frasen... Visst är dom goa dom små, men man känner dom gråa håren börjar växa *ler*

elo

vid raseriutbrott hos små gör jag på tre sätt

1. om man har bråttom tex ska till dagis eller med bussen- då lyfter jag upp barnet och går, säger åt det att vi tyvärr inte har tid att prata nu utan får ta det senare.

2. om man har gott om tid, försöker hålla i barnet men om man känner att det inte vill så tångshåller jag inte utan väntar nära barnet, läser en tidning, plockar lite disk, ser på tv, beror ju lite på vart jag är men lämnar inte barnet ensam och frågar då och då om barnet vill prata, kramas eller sitta i knäet.

3. om jag måste göra något annat, tex hjälpa syskon, rädda maten eller inte har tålamod längre. säger att "jag går och xxxx nu", du kan väl komma när/om du vill prata/ha kram, sedan går jag och gör det jag har tänkt. när jag har tid går jag tillbaks och kollar barnet.

försök ta det lungt är mitt tips och lägg gärna en tidning i handväskan så du har nåt att göra när ungen kastar sig ner på marken och vrålar att den vill bli buren

appelsinen

några förslag till dig också då

kastar han tallriken på golvet så säg åt honom att plocka upp den. då kommer han att säga att han inte vill. då säger du ok, det var synd, men då vill jag inte heller hjälpa dig med något förrän du tagit upp den. förr eller senare så vill nog barnet ha hjälp med något och tar upp tallriken. tar det väldigt lång tid och barnet är väldigt ledset så brukar det hjälpa om man är tillmötesgående och föreslår att man kan hjälpas åt att ta upp tallriken tillsammans. I längden tycker barnet inte det är kul att kasta tallrikar mer.

ang sova i sin säng så har jag inga tips, jag tror på närhet och ger alltid barnen den närhet de vill ha om jag har möjlighet till det. mina barn får gärna sova med mig om de vill och jag ligger gärna brevid dem och gosar tills de somnar om de vill det.

hoppa i soffan får mina gärna göra, kasta leksaker också så länge de inte skadar någon/något men jag talar noga om för dem att det är dumt att kasta leksamer för att de kan gå sönder då och att de inte kommer att få något nytt ist för det som de gjort sönder.

skriker de kaka i afferen fast man förklarat att de inte får någon och varför får de väl skrika på då, de slutar så småningom och de flesta i affären har ju varit med om det själva eller har det att se fram emot

jobbigt, ja det är det med barn, fast roligt och underbart också!

LML

ja, ibland önskar man att man hade nedsatt hörsel. varför vill barn så gärna bestämma vem som ska sitta var i en viss ålder???

jäklar vilket liv det blir när de inser att andra sitter där de vill och inte där barnet vill *suckar*

kläder & mat bråkar jag inte om, vill de vara utan får de sannerligen skylla sig själva, de borde vara tacksamma för att de har mat och kläder tycker jag.

spotta är jobbigt, jag tvingar inte att säga förlåt men däremot att torka upp, kan också bli ett himla liv och ta oändligt med tid. tur de grå håren går färga

Har det likadant med min 2-åring. Precis som Jen Travel skrev några inlägg upp så får min son även utbrott på nätterna och är det inte jag som kommer in så får min kille ta emot slag och att han rivs jättehårt. Vissa dagar vill jag bara lägga mig ner och gråta...det jobbigaste är att han slåss när han blir arg och ledsen, men det gör han nästan aldrig på tex dagis.
Får en del kommetarer om att jag borde gå och kolla upp så att han är frisk!!! vilket jag inte alls tvivlar på!

tack för alla svar.
skönt o höra att det finns fler  här ute som har liknande problem