Anhörig till nån med borderline

Får din sambo någon terapi?
DBT är att rekomendera!! (sök på nätet om du vill veta mer)

Jättemånga plus till dig att du försöker söka information om din sambo, det är enda sättet som du kan lära dig hur du ska hantera, möta och förstå din sambo...

(Rekomenderar en bok som heter "Borderline", kommer inte ihåg författaren, men den beskriver väldigt väl hur en borderline-person är, det är ingen hjälpbok, men man inser vad som hör till sjuksommen och kan på så sätt förstå bp-bättre)

Borderline-personer tänker inte alltid på samma sätt som "vanliga" människor gör, så prata mycket med din sambo, förstå varför hon/han tänker som hon gör.
En sak som verkar väldigt förståndigt för dig, kan vara helt obegriplig för BP-individen.
Speciellt när det gäller känslor. Bordisar reagerar ganska ofta väldigt starkt på olika känslor och kan ha väldiga utbrott för något så enkelt som att en papperspåse inte går att vika ihop.
(bara exempel)

Rutiner är viktigt, NEJ är NEJ, och det funkar inte att ibland är det nej och ibland är det okej... det förvirrar väldigt mycket.
BP-läser av andra människor väldigt effektivt, så även om du säger en sak, men inte sänder ut de kroppsignalerna, så skapar det också förvirring... Så var tydlig.

Ekomnomin är också en sak som ofta blir lidnade pga självskadebeteende att köpa saker under maniliknande former, som självtröst.
Om du är bättre med ekonomin, så se till att kanske ta över ekonomin helt, så att ni inte får massa skulder, för det orsakar bara ännu mer negativ stress som gör att man mår ännu sämre...

Om din sambo är helt sjuskriven så kanske ni kan ha barnen på dagis hela dagarna (om ni känner att det är ett alternativ för att sambon ska orka med vardagen, ibland kan det vara väldigt jobbigt att bara vara) så kan läkarna skriva ut sådan intyg... (bara tips)

Hoppad det funkar för er.
Det är jobbigt att ha en sambo med borderline, så kom ihåg att ta hand om dig själv också... *ler*

Boken som jag tror Anonym (bordis) menade (??) heter  "Borderline Personlighetsstörning" och är skriven av Görel Kristina Näslund.

Finns t.ex här:
http://www.bokus.com/b/9789127070592.html?pt=search_result   eller:
http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=912707059X

Det finns väldigt mycket information i den boken och den vänder sig till såväl patienter och anhöriga som till vårdpersonal. Där kan du alltså hitta det mesta om borderline.

Tycker det bordis skrev här var jättebra skrivet.

Kan bara tillägga att en annan mycket bra men ganska ny behandling finns i stockholm och den heter MBT.

Många bps:are har flera diagnoser eller underdiagnoser.

Men som anhörig kan det vara skönt att veta att trots att borderline är en personlighetsstörning vilket kanske låter "illa" så är det något man blir helt frisk ifrån.

Ja, idagsläget går denne i KBT men skall senare börja med DBT.

Behöver få skriva av mig och få feedback från nån som vet, som anhörig känner jag mig oerhört ensam. Och vänner och familj, både på min och partnerns sida verkar inte förstå problematiken. Problematiken som både jag och partnern genomlider och har.

Några saker och punkter jag tänkt på:

Otrohet: Konstant oro för att få höra om dennes otrohetsaffärer som denne rättfärdigar genom att säga att denne inte får nån
sex hemma, kände sig ensam och övergiven, trodde jag hatade denne och inte älskade denne och därför var tvungen att få det
från nån annan. Eller som första gången då sade denne att denne var tvungen att ha sex dagen efter vårt officiella datum som
vi blev ihop, kan säga att jag hade INTE sex med nån dagen efter...även om jag inte visste om vi skulle bli ett par eller
inte. Då jag fick reda på ovan sade jag att jag skulle lämna denne, då

Ekonomi: Det finns inte pengar att betala räkningarna, men att köpa ny soffa eller tv kan man ha råd med. Till saken hör
dock att partnern inte vet hur man ska spara till att kunna köpa utan man köper först och betalar sen. Själv är oerhört
ekonomisk, tänker långsiktigt, investerar hellre än spenderar och jag känner att min ekonomi har blivit sämre sen jag
träffade partnern. Detta då jag känner att det är svårare att hålla i pengarna nu, detta då trots att denne vuxit upp
i ensamstående förälders sällskap så ser denne inte 500 eller 1000 sek som nån summa. Och kräver hög standard i allt, jag
å andra sidan som vuxit upp i villa med två föräldrar ser 500 som mat för en vecka. Detta gör att jag känner mig snål och
anal och kontrollerande, trots att jag förstår att mitt tankesätt är bättre än partnerns.

Mognad:Ibland känns det som att vara ihop med en 13åring, detta då impulser, känslor inte kan kontrolleras eller
pratas om. Samt att ansvar för sina egna handlingar och sitt liv och levnadssätt läggs på utomstående, eller på mig.
Bättre med bidrag än jobb, bättre se flaskan halvtom än halvfull, bättre att dricka en hel flaska vin än bara ett glas,
bättre umgås med kompisarna och dricka än säga nej och ändå ha skoj.

Tro på horoskop: Partnern tror mer på horoskop och följer det än att skapa sin egen personlighet och egen väg.
Klart att om jag har kaos i mitt liv och är rädd att bli besviken att jag kommer drömma om ormar på natten, samt
att om jag läser i ett horoskop att en Våg och en Kräfta inte går ihop som personer så kommer jag söka mig från
det förhållandet. Istället för att ändra sig som person och bli mindre impulsiv som Våg och mindre känslosam som Kräfta.

Passivitet: Partnern väntar på att jag och andra ska komma med en lösning på dennes problem och situation,
istället för att aktivt jobba på en lösning själv. Och med det växa med uppgiften och inombords.

Styra och kontrollera sitt eget liv: Har sagt miljontals ggr att partnern måste visa och agera som att denne styr och
kontrollerar sitt eget liv, både för sig själv och andra. Och med det växa och få bort att känna sig styrd och kontrollerad.
Samt få bort en fd partner och barn som denne tycker har kontrollerat och kontrollerar dennes liv.

Logisk och ologiskt tänkande: "Har du snattat?" kan bli nej som svar trots att sekunden innan VET jag att denne inte hade
några pengar, men för att sekunden senare replikeras med "nej, men däremot betalade jag inget för den då jag inte hade
några pengar så jag tog den bara istället". Samma sak gäller i många fall, just detta att jag VET att denne gjort nåt
men ändå kan denne blåneka eller i sin värld säga att det som denne säger är sant och att jag anklagar denne för
nåt den är oskyldig till. Som t.ex hur kan en person som varit blockad helt plötsligt vara icke blockad på msn, och dessa
är gamla knullkompisar till partnern som helt plötsligt blev icke blockad då jag var på annan ort och hade en kris i samma
sväng. Partnern blånekar och säger sig inte veta, och tycker i samma sväng att jag ifrågasätter denne och inte litar på denne
och att denne inte kan vara tillsammans med mig om jag inte litar på denne. Just detta att projicera och skjuta över
skuld och samvete är denne expert på, i början gick jag på det men nu vänder jag och säger: "stämmer jag kan inte
vara tillsammans med dig om jag inte kan lita på dig". Sen varför skaffa kondomer om jag är på annan ort, och i samma
ssväng ta bort blocken från gamla knullkontakter på msn, och säga att kondomerna skaffades till lillesyster som
partnern inte tycker om att hon ens har sex även om partnern fattat att hon har det, och att kondomerna likaså
skaffades för oss att ha då vi ska ha analsex fast vi båda vet att vi aldrig har analsex.
Lögner och logik går inte ihop bara.

 
Lögner: Hur kan man avslöja en mytoman?, och varför ljuger partnern om allt och inget.

Tillit: Hur ska partnern få tillit till mig, och jag till partnern?. Att partnern skall förstå att jag vill leva med denne,
men inte med alla bieffekter och biverkningar som dennes dåliga sida har. Och att partnern skall våga öppna sig
både muntligt och känslomässigt för mig och våga släppa mig nära och våga bli avstött sårad och allt annat. Men ändå
veta att jag finns kvar.

Hur länge ska jag stå ut: Hur mycket ska man stå ut med, och hur länge ska man stå ut med lögner och allt annat?. För
jag tycker lögnerna både till mig och mot partnern själv som lever i en självförnekelse är jobbigast.

Sjukdom vs Person: Det är som att leva med en alkis, men hur ska jag lära mig se den "nyktra" partnern och avskilja denne
från "alkisen"?

Känslor: Hur kan jag få partnern att prata om och förstå sina och andras känslor?, och våga bli sårad m.m. m.m. Och att
vissa känslor skall man förhöja och andra ska man hålla i schakt. Som t.ex positiva skall man förhöja, men ändå våga
ta tag i dem negativa och inte trycka ner dem. Men t.ex aggressivitet kan vara svår för partnern att hålla i schakt,
sista gången åkte 2 mobiltelefoner i backen och en handsfree klipptes sönder för att jag skulle lämna denne. Och sen
om partnern känner lycka kan den komma som en blixt från klar himmel för att sen övergå i sorg stunden senare.

Impulsivitet: Om partnern inte får vara impulsiv så styr jag denne, och kontrollerar. Och partnern känner sig ifrågasätt och
får inte vara fri och vara som denne "alltid varit". Hur kan man få partnern att förstå att

Samtala om känslor: Hur får jag partnern att självmant prata om sina och andras känslor.

Kontrollera känslor: Hur får jag partnern att kontrollera och styra sina känslor.

Ansvar: Hur får jag partnern att vilja ta och känna ansvar inför handlingar, ord och annat i livet.

Nå mål: Hur kan jag få partnern att nå och vilja nå mål. Själv är jag oerhört målmedveten och fokuserad på att nå ett uppsatt
mål. Men inte kliva över lik för att nå det dock. Fysiska mål är lättare att nå, som t.ex i somras så åkte jag inlines
från södra delen av sthlm till norra delen av sthlm, en sträcka på ca 4mil. Dem fysiska målen har lärt mig att även kunna
sätta upp andra mål, såsom psykiska, ekonomiska och mentala mål. Hur kan jag få partnern att tänka likadant,
och KÄNNA likadant då man nått ett mål.

Sätta upp mål: Hur motiverar jag partnern att sätta upp mål som verkar ha en tomhetskänsla som är kronisk, och
som hela tiden söker nya spänningar och upplevelser för att fylla det tomrum som denne har inombords.

Flyktbeteende: Så fort det blir en motgång, kan vara en känslomässig, fysisk eller ekonomisk så flyr partnern. Antingen
rent fysiskt, psykiskt eller in i droger och få vänners tröst och medhåll. Vänner som bara håller med i allt, och som
rider på partnerns godtrogenhet och lojalitet att ställa upp så att dem får känna sig omvårdande och överlägsna partnern
som alltid setts som ett offer, och som nu även ser sig som ett offer och inte en vinnare och ledare.

Distanserad Distanstagande: Detta går hand i hand med ovan, just detta att då tar partnern distans från allt och alla
och går in i sitt skal. Om jag stöter på patrull bekämpar och skjuter jag salvor mot fienden och sen söker skydd, partnern
blundar och hoppas allt ska vara borta då ögonen öppnas igen och till dess flyr partnern in i en drömvärld. I en
drömvärld där partnern träffat en partner som inte säger emot, har en perfekt kropp, förstående, oändligt med pengar
och som gör allt för partnern och dem har ett perfekt förhållande med ett perfekt hus, barn och allt annat kring.
Förut så skickades det alltid 30 sms per dag, men när det är kris eller partnern har nån ny på gång så blir
det helt tyst. Likaså om nån är i närheten. Partnern klarar inte av ensamhet.

Strutsbeteendet: Självförnekelse och verklighetsflykt. Blundar och vägrar inse sin eller andras problematik och problem
som måste lösas.

Projicering: "Jag fick inget sex från dig och jag visste inte när jag skulle få det så jag var tvungen att vara otrogen
mot dig för den skull", dvs lägger över skulden för nåt på mig eller nån annan. Och inte känner skuld eller samvete för
att ha gjort en felaktig handling.

Bromsa / Gasa: Om jag tar ett steg närmare så tar partnern ett steg bort. Vill jag ha närhet så tar partnern avstånd. Och
vice versa.

Suicide by cop: Kan genom en handling driva mig till att genomdriva en sak, oftast känslomässig som att göra slut
för att själv slippa göra det, och för att på så sätt kunna säga att jag var ansvarig för det och inte partnern.
Som t.ex vara otrogen för att jag ska göra slut.

Fullmåne beteende: Antingen är det överkänslighet eller odödlighet i sitt beteende. Och sen vad jag menar med detta är att¨
partnern kan bokstavligt talat agera galet och vara galen.

Sexualitet: Antingen i överdos eller så ingen alls. Kan hålla på att anspela på sex och kåta upp mig, och sen då jag väl vill
så blir det blankt nej. Kan sen säga att partnern gör sig fin för mig, trots att jag är på annan ort. Kan vara superkåt
då vi pratar i telefon, för att fem minuter senare inte ens vilja ge eller få en puss. Kan tycka om att "knulla" för att sen
bara vilja ha "mys, kramar och närhet". Vet aldrig var jag har partnern, och då sexdriften är stor pga bekräftelsebehov och
tomhetskänsla är jag rädd att bli bedragen, för att inte prata om könssjukdomar.

Överkänslighet vs Odödlighet: Partnern ska ha hund, fast stunden senare säga sig inte tåla päls eller annat. Och flertalet
ggr har jag fått höra om hur denne skulle jobba som strippare, för att stunden senare höra hur ful kropp och tjock och
överviktig partnern är. Har sagt det lika många ggr att jag älskar partnern som person, inte kropp eller nåt annat.
Och så länge jag ser att denne vill göra nåt av livet, och älskar sig själv för vem och vad partnern är både som person
och i värde för sig själv och andra.

Skuld: Partnern känner aldrig nån skuld, och om sån finns så läggs den hellre på nån annan eller nåt annat.

Skam: Kan känna skam för sånt man inte ska känna skam för, men inte för annat.

Självmordsförsök: Har sedan tidiga tonåren försökt begå självmord och ta livet av sig, oftast vid uppbrott eller
"mörka stunder".

Känslokyla: Kan vara så totalt känslokall och distanstagande ibland

Verklighet: Vägrar inse verkligheten och det partnern lever i.

Realistiskt tankesätt: Man kan inte köpa plasma tv före hyran är betald t.ex

Svartsjuka: Är svartsjuk om jag träffar nån av motsatta könet, tror jag knullar på allt och alla. Men själv så
flörtar partnern vilt med allt och alla.

Känner sig kontrollerad: Känner sig ofta kontrollerad, detta då jag törs säga nej och ställa krav på att partnern inte
kan leva som förut utan barn, utan partner, utan jobb och bara vara som en tonåring.

Känner sig underlägsen: Partnern tycker jag är så mycket större och bättre, fast jag sagt flertalet ggr att jag inte
känner eller är det. Vi är bara olika som person och kan lära oss av varandra.

Får ingen frihet: Känner att denne inte får nån frihet att vara spontan. Säger sig behöva få vara spontan,
känner sig annars kvävd och instängd. Detta gör att jag lämnas med barn, tvätt och andra saker att ta
ansvar för i hemmet och kring hemmet.

Saknar sina vänner: Säger sig sakna sina vänner, vänner som aldrig kommer och hälsar på då jag är hemma. Vänner
som lever ett fritt liv säger partnern trots barn och partner. Men det jag sett och hört ställs aldrig några krav
på dem.

Destruktiva vänner: Vännerna utnyttjar det motsatta könet för att få sina behov uppfyllda, dem festar ofta, är otrogna,
byter partners ofta, har kvar sin partner för att denne betalar hyran och kan användas i andra syften förutom ekonomiska
som t.ex att vara barnvakt då partnern går ut och festar.

Hur ska jag kunna hålla balansen utan att trilla dit själv: Det är en fråga som ofta jag tänker på, och försöker tänka på.
Just detta att inte börja uppträda som partnern gör, utan att hålla mig ovanför vattenytan och nykter trots partnerns
djupdykningar och kallsupar och onyktra beteende till och från.

Oj...

Det första som du ska fråga dig själv är: Vill du fortsätta förhållandet med din sambo, är du berädd att kämpa, det kan ta flera år innan hon får terapi, och sedan är det inte säkert att terapin hjälper, och om den gör det så brukar det inte märkas förrens efter 1-1½ år...

Vill du leva i det destruktiva förhållandet i kanske säg 3-4 år till, innan saker och ting börjar förändras?

Och du ska inte vilja stanna i förhållandet för att hon har hållhakar på dig.

OTROHET:
Du måste nog sätta upp väldigt tydliga regler, är hon otrogen, så går du!!!
Att ha sex med andra KAN vara ett självdetruktivt sätt att plåga sig själv, men det kan också vara så att hon vet att du är kvar hemma även om hon är ute på äventyr...
Ta kontakt med din manlighet, och känn efter om du vill sitta hemma och vänta på nästa gång hon är otrogen...

Det kanskse inte har med borderlinen att göra alls, hon kanske bara är otrogen...

EKONOMI:
När deras egna ekonomi är körd i bott, så går de gärna över på andras ekonomier och lyckas "få" andra att köpa saker till dem. Och till slut har man så dåligt samvete för att man själv har saker men att hon har knappt mat att äta (för att hon shoppat upp allt) att man ger henne mer pengar för annars går ju henns värld under, man hoppas att man ska kunna ge henne lite framtidshopp, kunna hjälpa, men det går inte, pengarna tar slut lika fort dem och nästa gång behöver de låna mer....

Här sa jag STOPP!!!!
inte en krona till fick hon låna,
och hon klarade sig ändå, gick till någon annan och snurrade den runt fingret...

Just det att din sambo köper dyra saker är för att hon säkert befinner sig uppe i en manitillstånd då allt går, allt sjunger och allt är bara underbart. Och kastar man kvittot så finns de inte... de tänker inte på morgondagen när det ska betalas...
bara de får NU!!!

Att hon gör sig illa om du går, eller att hon inte kommer klara det osv, tänk på ditt liv, vad vill DU med livet...

Kanske är det att dela livet med den underbara kvinna som finns bakom sjukdommen, du har ett jättejobb framför dig, men din prinsessa finns där inne....

Borderline-personer har en väldigt kraftig tendens till att få människor runtomkring dem att göra som de vill.

Jag har en kompis med borderline, så detta är ett exempel från mig.

Det började med att jag hade bil, och det gjorde det lättare för oss att åka dit vi ville när vi skulle fika, och sedan så åkte vi och handlade tillsammans för det var lättare att stohandla och köra hem varorna... så långt var det helt okej.

Men sedan så ville hon att jag skulle komma in tidigt på morgonen och hämta hennes dotter och köra upp till sjukhuset för hon hade öronifektion, jag bor flera mil utanför stan, och hon bor i stan där sjukhuset finns, men att jag körde var enda sättet i hela världen, annars skulle ju dottern inte komma till sjukhuset.

En dag hade vi bestämt att handla ihop, men hon ville avboka det och så skulle hon handla lite grejer först så kunde jag komma och hämta henne, så skulle hon bara slänga av det hemma hos sitt ex, så skulle jag få handla senare när allt folk trängs i affären, men jag tänkte att en fika är roligare än att handla så jag får ta det.
Bara att det blev aldrig någon fika, anledningen till att hon ringt och bett att jag inte skulle handla var att hon själv handlat så mycket så det fanns inte plats i bilen för mer, och sedan så tog det 1,5 timme att lasta in allt i hennes EX:s lägneht, så vi hann aldrig med någon fika...

Finns massor av exempel, men just det här med att hela hennes liv kommer att störta om man inte hjälper till med just denna saken, och sedna håller livet på att ströta igen när nästa sak kommer och till slut så kändes det som MITT fel att hon inte kunde åka och handla om jag inte hade tid.
Då fick jag skitdåligt samvete... Det är de experter på.

Det är därför som så många drar sig undan från borderline-personer, för att de bränner ut folk, utnyttjar dem så fult att folk inte vill vara med dem.
(ger man dem lillfingret så hugger de hela armen)

För att sedan vända sida och vara världens gulligaste och roligaste personer som man någonsinn mött.
Oftast i börjarn av en borderline-förhållande så är allt helt perfekt, allt bara snurrar och man är jättelycklig, det går väldigt fort att hitta varandra och man tror att det är en självsfrände....
Detta för att borderline-personerna läser av sin medmänniska och lever "som om" dvs de läser på dig hur du vill att de ska uppträda, och agerar därför därav...
Så de blir i början när de fortfarande har orken kvar, den person som du vill att hon ska vara...
Samma humor, säger de rätta sakerna som du vill höra osv...

En viktig sak är att DU ska inte ta tag i din sambos problem, låt en psykolog göra det, det är djupa saker som hon går och bär på, och det ska inte en lekman gå in och mixtra med som inte vet vad han gör...
så beär INTE att hon ska prata med dig om VARFÖR saker är som de är, det kan göra mer skada än nytta... Så STOR varning där!!!!

Jag hinner inte skriva mer nu, men jag vill klargöra att detta är mina reflektioner över min kompis med borderline, hon är en jättetrevlig tjej, vi har jätteskoj ihop.

Jag kan inte träffa henne mer än 2 dagar i veckan, för då bränner hon ut mig, hade aldrig orkat bo ihop med en borderline-person...

Bordis, om det går bra skulle det vara ok för dig att chatta/maila privat?. För jag tror att du har en massa info som skulle kunna vara intressant då det är självupplevt. Allt du säger ovan känner jag igen som bara den, undrar om det är samma person vi pratar om? ;)

Ska tänka på det du skrev, men det är jobbigt att skiljas från denna person då jag har djupa känslor för denne då jag sett personen bakom sjukdomen och fasaden. Vem och Vilka kan egentligen leva med nån som har borderline eller destruktivt energisugande beteende?, krävs nog en speciell människotyp för det. Men jag tror och tycker att alla förtjänar nån att leva med och bli älskad av.

Du får gärna skriva...

E-mail:
Black_lady17@hotmail.com

Mitt ex hade borderline... och lite andra problem... jag stog ut i tre år, sen så lämnade jag honom... min erfarenhet är att det inte är värt det att lägga ner den energi som krävs för att leva med sjukdomen, men det beror ju på hur man är som människa också... kan man ha distans till det så är det ju kanske lättare, men det kunde inte jag...

sötkaka:
Givetvis är ingen person den andra lik oavsett man har borderline eller inte...

därför skrev jag också: "Jag hinner inte skriva mer nu, men jag vill klargöra att detta är mina reflektioner över min kompis med borderline, hon är en jättetrevlig tjej, vi har jätteskoj ihop."

Vart jag fått de befängda uppgifterna om att terapin tar tid är från folk som går DBT, och samtiliga vidhåller att första året i DBT "klarar" man inte att ta till sig all information, utan att det är vid andra "varvet" som man går som man börjar förstå och lära sig i större utsträckning att hantera redskapen som de fått.
(förtydligande, det är kanske inte så för alla)

Jag ska svara mer på inlägget senare, måste iväg nu så jag har tyvärr inte tid...