Svetlanas Fanclub

Favoriserar...

*stön*

Om jag måste städa mer än tre timmar till hela nästa vecka så får jag ärkespader!

Igår hjälpte vi vännerna att flytta, paret jag nämnt där tjejen var med om en ridolycka för nåt år sedan och blev rullstolsbunden. Femton månader tog det innan de kunde flytta in i sitt nya handikappanpassade hem, jag vill inte tänka på hur drygt det måste ha varit när de bodde på plan 4 utan hiss innan... Vi var trettio personer där med en liten lastbil, fyra kombibilar och en vanlig mini för transporter och det behövdes för han jagar, fiskar, medeltidslajvar och har minst tre garderober till vardera hobbyn. Hon kontrar med en oändlig uppsättning sygrejor och lappsamlingar för quiltade täcken och ett par tre symaskiner, så vi hade att göra med alla skrymmande och ömtåliga saker!
--
Sen var det full rulle i morse, mannen ut och veckohandla, jag packade fler kartonger och lillen var grinig. Mannen kom hem trött och grinig, jag ut och julhandla och familjen vår är verkigen inte särskilt originell i år för tre av fem julklappar var slutsålda.

Projekt styling fortsätter: tidskriftsamlare, någon ny krukväxt och mer förvaringslådor kom jag i alla fall hem med, men kom då hem till en gnyende Alex som återigen hade fått feber och dessutom kissat och bajsat på sig i rena yran. Stackars Alex och stackars pappa!

Frågerutin nr 1 gav upplysningen att han hade ont i läpparna (spruckna) och ont i huvudet. Okej, inte kissblåsan då, förhoppningsvis. Sen eskalerade gnyendet till aj-aj-aj-aj-aj varvat med skrik och flämtningar, ingen mat eller dryck eller glass eller medicin var gångbar och han skrek bara han fick se örontermometern. Sen däckade han av febern.

Okej, jourläkarcentralen nästa, fick tid 21.45 med tanke på tidigare urinvägsbesvär etc. Sonen sov en timme, vaknade och då lyckades vi trycka i honom liite Alvedon, varpå vi kollade tempen och den låg mycket väntat på 38.9. Efter ytterligare lite Alvedon blev han nästan normal och åt och drack lite. Okej, då väntar vi ut det till imorgon, så jag ringde och släppte jourläkartiden för det finns säkert någon som behöver den bättre då.

En kvart senare säger sonen att nu gör det ont i snoppen igen.

*GAH!*

Men nu har han fått dricka mer och somnat, så vi väntar till i morgon så får jag väl gå tillbaka till VC där vi var förra tisdagen medförandes ett prov på morgonurin, så får vi se om de hittar nåt nu.

Å vad livet är kul trallala...

Det enda som är bra är att jag lyckades kräka ur mig en rapport i fredags på jobbet som nu kommer att segla bygget runt och bli godkänd i min frånvaro. Men att vabba i Lund samtidigt som man borde få bromsklossar bytta på verkstan i Helsingborg blir lite svårare. *himlar med ögonen*

Ja vänner, vad gör man? Vabbar igen och tar en extra Novalucid inför januari är nog svaret, för skoja papegoja att jag kommer att få springa!

Pejo: Åh har din man också ögoninflammation-det verkar nästan vara trendigt i höst ju...

Vem behöver rosa ögonskugga när man kan vara trendsetter helt naturligt-bara gnid in lite valfria dagisbaciller i ögonen så står den rosa skyn runt dina himmelsblå på nolltid. Och som extra bonus så funkar det som antirynkkräm på steroider-ja jädrar vad det kan svullna!

Mumu: WOW vilket kap...får jag komma och leka hos er?

Marajjah: Ja, det hade jag absolut tagit upp-det kan väl knappast ingå i kommunens uppgifter att sprida kräksjuka? :-P

På mitt jobb blir man varnad (som i varning-uppsägning nästa) om man inte respekterar karantänsregeln.

Några år ställde de t o m folk från vakten vid grindarna som frågade alla som kom om de hade varit dåliga och de som inte hade observerat sina 48 timmars karantän blev hemskickade på studs.

Vi är näästan färdigstädade, men inte riktigt. Men nu är vi ju ändå båda hemma på lunchen i morgon så då kan man flytta runt det sista småskräpet efter hand medan fotografen jobbar. Känns skönt.

Alex fick en ny febertopp på 39.5 på lunchen idag, men han blir piggare och piggare och åt normalt ikväll så det fixar sig väl, hoppas jag. Varje gång man slipper sitta sex timmar på akuten/jourläkar är som balsam för en stressad julsjäl.

Nu hittade ajg mannens bok i alla fall, men moderns ansiktskräm är tydligen en kioskvältare som sålde slut på ett par timmar även här i stan. Taskig logistik av Boots att dom inte kokade ihop mer av den smörjan inför julen, alla butiker skriker efter varan men den är slut i lager. (Jag har ett och annat att säga om logistik på vårt företag men jag ska avstå från jämförelser.)

Pejo: Attans, märkte du också att det inte var sexigt med igenmurat öga? Och jag som försökte tänka positivt.
/den enögde gnällspikens fru

Jag har fått fnatt och har nu beställt ett nytt spel från popcap, nämligen Bookworm adventures. Himmel vad kul det är att trolla ihop engelska ord för att få en grön mask att spöa skiten ur grekisk mytologi, jag undrar bara vad dom hade rökt för balla svampar som kom på det...

Svärmor är för övrigt den enda jag vet som försöker sätta sockar på ett barn med 40 graders feber.

Mumu: För det första så ringer hon bara ner huset om hon inte får komma hit och med egna ögon se att han lever och för det andra behövde jag en timmes paus efter gnäll och kläng hela dagen. Mannen hade kvällsmöte också efter jobbet så han har varit hemma totalt två timmar hushållstid idag, varav vi nu har sprungit runt i en timme och plockat med det sista, diskat och slängt ner småprylar i lådor och skåp lite hursomhelst.

I morgon kväll skulle jag kunna inventera min personliga låda i hallen och skriva vad som just nu finns i den bara för att ge er ett asgarv.

Och ju mer Bree van de Kamp man känner sig i slutet av städningen, desto mer inser man hur omöjligt det är att hålla den statusen på hemmet. *puh* Nu ska jag snacka skit och irritera folk i andra trådar ett tag.

Efter en hyfsat pigg kväll och 38 grader utan Alvedon i morse så tyckte man att sonen skulle bli bra då. Men en Alex med 38 grader har betydligt större underhållskrav än en däckad Alex eller en Alex som är fullmedicinerad, så det var gnälligt värre hela morgonen.

Så kom pappa hemspringande och vi började röja det sista innan fotografens intåg. Inom tio minuter händer sedan följande: Sonen sätter dricka i halsen och börjar hosta, mannen hojtar-hjälp papper jag tror att han kräks!! och sitter förlamad kvar i hörnsoffan istället för att ta barnet till badrummet. Just då ringer det naturligtvis på dörren. Jag slänger upp ytterdörren, hasplar ur mig nåt om nödsituation, sjuka och kräk och kastar mig ut efter papper i köket som jag lyckas lobba bort till mannen i soffan varpå jag förklarar att nej, vi har inte kräksjukan, för en skeptisk fotograf.

Då ringer min mobil och det är naturligtvis en f d arbetskollega som ringer en gång årligen och vill ge mig en flaska sprit och en chokladkartong för att jag fixade att hans familj fick stanna i Sverige. Väldigt kort och osammanhängande lyckas jag få fram att vi har mäklare i lägenheten, sjukdom och röra och kan jag ringa honom? Då ringer det på dörren igen och Alex ylar i bakgrunden medan jag iförd hemmajeans och urtvättad sticktröja försöker förklara för en supertoppuppklädd mäklare att vi inte slår vår son varje dag...eh...

*suck*

Men sen lugnar det sig, vi skyfflar runt småsakerna som man inte kan vara utan i lägenheten och fotografen instruerar. Vidvinkel heter lösningen på alla problem, vår fåniga sockerbit till badrum ter sig plötsligt helt passabel och köket är säkert flera kilometer långt. På bilderna ser det så snyggt ut så man skulle nästan lägga ett bud...

Så nu ska annonsen ut innan jul och första visning på självaste trettondagen, då tyckte mäklaren att folk är så mätta och uttråkade så de vill ut och kolla på ny bostad.

Åååååå så skönt att detta är gjort!!!

Men det känns lika bra att jag inte är på jobbet. När kollegan skulle avtackas igår så fick en kille kräksjukan under pågående aktivitet på kvällen så nu är det verkligen nära-kräket-
upplevelser här i Skåne alltså.

Och nu var det rakt upp i himlen med febern igen, så nu BLIR det jourläkar ikväll eftersom upplysningen tyckte så med tanke på urinvägsbesvären från förra veckan.

Vi har ett jättefint urinprov med oss, så hoppas nu att dom kan utesluta njurbäckeninflammation i alla fall och att han bara har fått ett väldigt ondsint virus.

*suck*

Och så diagnos då-dubbelsidig tyst öroninflammation, gå vidare till Kåvepenin utan att passera gå. Det är så lurigt när det inte gör ont på de små!

Men ändå skönt, för då har vi en orsak och vi kan hålla honom hemma resten av veckan, och öroninflammation kommer vi inte att smitta ner immunsvaga farfar med på söndag så det är bra.

Alex är nu redan betydligt piggare-varför blir alla barn friska så fort de ser en läkare?-men Kåvepeninet ska stå en haltimme och lösa sig. Pappa förklarade nyss att lilla visaren på klockan skulle stå på "fem över" när det var medicin/glassdags varpå sonen säger:

-Pappa pappa, lyft upp mig till klockan!!

Ja, ser man det som ett rent mekaniskt problem så är det ju den logiska lösningen...

Fru H: Ja och nej, när de har 40 graders feber hela tiden så tenderar det att märkas.
Men de andra gångerna har han varit väldigt infekterad för övrigt också och haft grön snuva.

Idag är lillen pigg och kry i alla fall, nu ska vi bara få honom att förstå att man måste ta medicinen färdigt fast man inte känner sig sjuk alls!