Svetlanas Fanclub

Vi är tillbaka från julfirande i Umeå, men jag hinner inte läsa ikapp nu. Hoppas att ni alla haft en mysig jul!

Kikar in

Jag har inte läst ikapp, men jag har förstått att Pejo är gravid igen, hoppas ni snart bearbetat myheten och kan glädja er åt det tillsammans, men det låter ju som att din karl börjar landa lite nu?

Milla har blivit stora damen, ja Nora med för den delen. Hon pratar nästan lika mycket som Isak (som ju var sen med talet) och sköter sina toabestyr helt själv. Ja hon får hjälp att torka sig när hon har bajsat, men annars klarar hon det själv också. Underbart.

Isak har nyss blivit nattorr. Eller ja... vi pottar honom en gång innan vi går och lägger oss, glömmer vi det så kan det bli en olycka.
Han har nyss slutat halta också efter sin benfraktur.

Jag trivs bra på jobbet på ungdomshemmet, men det är 5 mil att åka enkel väg och nu söker de vikarier till ett ungdomshem i samhället brevid där vi bor så jag har sökt dit. Jag förväntar mig att få det när jag nu har efarfarenhet av liknande arbete, så jag hoppas att jag kommer trivas lika bra där. Tankar har dykt upp på att börja plugga beteendevetenskap. Sånt intresserar mig otroligt mycket, och har alltid gjort. Men när jag var tonåring så var det liksom bara naturvetenskap som gällde, och jag har svårt att förklara varför. jag tror att det var för att det ansågs vara "svårare" och då måste jag läsa det för att vara "duktig" eller nåt...
Det finns knappt några biolog jobb och jag känner mer och mer att de få jag hittar... dem vill jag inte ha! *suck*

Tonåringen agerade ut ordentligt innan jul, vi bråkade massor och han blev aggressiv. Isak påverkades helt klart av det, han blev otryggare och känsligare. Nu har tonåringen varit på drift hela jullovet, han kom tillbaka igår och det känns genast jobbigt här hemma igen. Han har verkligen distanserat sig från oss, så imorgon har vi möte med soc och vi kommer begära att han blir omplacerad någon annanstans. Vi står gärna kvar som kontaktfamilj om han vill det, men jag tvivlar på att han vill det om jag tolkar hans signaler rätt.

Det har varit himla tungt, och är det fortfarande, vi hoppas bara att det ordnas snabbt, för nu orkar jag inte mer. Det blev inte alls som vi hoppats, och det känns surt att ge upp, men vi var nog inte redo för det här.

"Kikar bara in som hastigast, jag har en hel del att göra idag"

Citat: Kråkan

Hej hopp
Nu har tonåringen flyttat ut, vi hjälpte honom flytta idag. Han får bo på ett gruppboende några månader tills han fyller 18 och vi kommer fortsätta vara hans kontaktfamilj. Det känns jätte bra. Sista veckan har fungerat kanonbra och jag tror att han ångrar sitt val lite redan nu. Och det kan nog vara nyttigt för honom, att inse vad han har sumpat...

Sedan har vi möblerat om i lägenheten hela eftermiddagen, så nu delar isak och Nora rum (vårt gamla sovrum som är lite större) och vi bor själva i Isak och tonåringens gamla rum.

Det gick över förväntan att få Nora att sova i egen säng, för första gången i hennes liv!

Men jag som är van att ha henne i vår säng tycker att känns lite tomt att lägga sig utan henne nu...

Men såklart kommer det vara jätte skönt att slippa amma på natten, för jag har varit less på det ett tag nu. Och ja, de flesta ramlar ju nästan av stolen när de läser en sån sak, hon fyller ju 2 år i mars, så det lär inte gå nån nöd på henne.

Imorgon ska vi förresten åka Ålandsfärjan, maken har fått fribiljetter, och vi behöver fylla på med gin och whisky i spritförrådet.

Vad bra att det blev en reaktion Mumu, hoppas de hittar bättre lösningar nu för det första förslaget var ju bara vansinne!

vad pratar ni om för Bimsancitat? Jag kanske borde läsa ikapp hela tråden men den är lååång nu.

Och jag vet i vanlig ordning inte vad jag håller på med, men blir vansinnig av att rulla tummarna och kanske är det 30 års kris eller nåt, men jag har börjat plugga igen!

Idag registrerade jag mig på Pedagogik A. Det är ju bara två föreläsningar i veckan så jag hinner jobba ändå. Visserligen har vi veckans andra föreläsning på torsdag och givetvis ringde chefen och undrade om jag inte hade lust att gå intro på behandlingshemmet just den dagen. Eftersom det öppnar upp för nya jobbtillfällen så tackade jag ja och hoppas att jag lyckas klämma mig igenom den här kursen ändå. Vi ska ha läst en bok och krivit en reflexion tills på torsdag och jag har naturligtvis inte boken... Imorgon får barnen vara på dagis mellan 09 och 15 så får jag rusa runt stan och fixa allt sånt där studentgrejs. Registreringsbevis, kårleg, datorkonto, kurslitteratur... sen ska jag unna mig ett träningspass också.

Maken har övertalat mig att köpa ett träningskort så kan jag träna innan föreläsningen (eller efter) de dagar jag har skola. Lysande idé.

Nu har jag jobbat sov-natt, kom till stan kl 12, åt sushi i ensamhet, pluggade 1,5 timme innan jag måste åka hem för att vara hemma till middagen. Imorgon börjar jag 07.45, och nu är jag trööött, så det är sängen som gäller.

Ja visst bara älskar man såna där missförstånd Fru H, och visst är det märkligt att det alltid är ens eget fel?! Varför kan inte en karl hålla reda på en sån sak själv? Visst finns det gånger när de gör det iofs, men det är lika irriterande varje gång sånt där händer ändå.

Isak klagade på ont i magen igår och först trodde jag att det var gaser i magen, men han blev hängigare och hängigare under kvällen. Innan vi gick och la oss sa jag att imorgon kommer han att vara sjuk, men maken är optimist som vanligt och trodde inte det. Klockan 03 kom Isak in till oss och efter en liten stund kom diarrén. Vår säng klarade sig som tur var, vi hade pottan stående brevid sängen.

Så jag "offrade" mig och vabbar idag, det var riktigt skönt att slippa kliva upp kl 06 imorse, speciellt eftersom det var jag som sprang upp och ner inatt. Ja, maken hjälpte till sista gången vid kl 04. Men efter det hade jag svårt att somna om.
Imorgon får maken vabba i alla fall, för egentligen tjänar vi på att han gör det och jag jobbar, eftersom jag fortfarande får ersättning enligt mitt gamla, urdåliga SGI. Dessutom bör jag ju jobba så mycket som möjligt om jag vill få upp mitt SGI.

Åh Bimsan vad h'ärligt det låter att få flytta in och göra det fint i nya huset!

Men jag vill inte ha ditt jobb! Pust.

Jag skolkar från en föreläsning idag. Jag hade planerat att gå, men vi kom iväg sent till dagis så jag åkte hem igen, sminkade till mig lite, packade träningskläder, blev försenad och sen gck luften bara ur mig. Så jag tänkte för mig själv att det är ingen speciell föreläsning, jag kommer läsa allt hon säger i boken och eftersom jag inte läst boken än kommer jag i alla fall sitta som ett få på gruppdiskussionen efter föreläsningen. Så nu sitter jag här istället.

För någon månad sen åkte svärmor in på sjukhuset för blödningar i underlivet som aldrig ville sluta. Min första tanke var faktiskt cancer. De gjorde bla ett ultraljud och upptäckte något som ser misstänkt ut som en tumör. Igår skrapade de (cellprov) så nu dröjer det väl nån vecka innan vi får det definitiva beskedet.

Nyheten har tagit jätte hårt på maken som väl blev tvungen att konfronteras med det faktum att hennes tid kanske börjar rinna ut nu. Att hon missköter sin diabetes gör ju inte saken bättre liksom. Men han bryter inte ihop och gråter som jag skulle gjort, men i förrgår fick han ett utbrott som lämnade mig både skakad och chockad. Jag gnällde väl om nåt i onödan, det gör jag ofta, jag hade lagt barnen men de hade inte hunnit somna än. Plötsligt exploderar karln och drämmer fjärrkontrollen i golvet så att bitarna flyger. Isak blir såklart livrädd och börjar gråta inne på sitt rum, jag går in till honom och maken går in i vårt sovrum.
Jag lyckats lugna Isak och övertygat honom om att pappa inte är arg på honom och att det inte var hans fel, Nora får också ligga med i Isaks säng men hon verkade inte lika upprörd. Efter en stundgår jag in till maken tillsammans med barnen han får krama dem och prata lite med dem, sedan kan de sova gott igen.
Däremot gick det inte särskilt bra för mig att prata med maken, han var nog ganska chockad över sin reaktion själv tror jag, och hade svårt att acceptera situationen över huvudtaget. Skitjobbigt, men jag bet ihop och gav honom lite tid. Gick och diskade och sådär.
Till slut är han redo att prata och efter att vi rensat luften ordentligt så känns det bättre.

Igår ringde min mamma och berättade att hon fått bröstcancer. Vad är det här? Ska hela världen rasa samman på en och samma gång?

Jag tar det inte till mig, det är som ngåto jag hör på nyheterna på radion när jag kör till jobbet. Bröstcancer, ja det drabbas ju tusentals kvinnor av varje år, inte så ovanligt, och ja morfar dog ju av lungcancer så det finns ju i släkten... Det första jag gjorde när vi lagt på luren var att känna på mina egna bröst. Inga misstänkta knölar.
Hoppas det inte har spritt sig bara, om det inte gjort det så kan hon väl bara plocka bort en bröstet så är det bra med det sen.
Shit vad jobbigt allt blev. Jag pratade länge med min syster i telefon igår, ingen av oss grät, men jag känner hur tårarna ligger nära till hands hela tiden.

Nja, jag är inte så imponerad av meandi kollektionen i vår. Jag gillar inte randiga byxor och inte rosa, och varmkorv och råttor på kläderna? Nej.
Men den turkosa frottétunikan var fin, den ska nog Nora få. Sen gillade jag de vita kortbyxorna till mamma, hoppas det kommer nån klänning/tunika framöver som kan passa till. För jag gillar inte den vita eller gröna.
lite snopet, jag hade sett fram emot den här kollektionen. Jag köpte ganska mycket ur höstens.
Men det är kanske som Mumu säger att det kommer att växa på mig och rätt vad det är köper jag hem en massa ändå.