Svetlanas Fanclub

Jag får köra bil själv till jobbet idag *dansar vidare och gnolar hysteriskt nöjt*

God Jul mina härliga Svetlanor

God fortsättning

Camile,
många kloka och stöttande ord från vår oslagbara fanclub. Stor kram från mig!

Bimsan,
syster min bor i England och för några år sedan hade de ett hus med ljusrosa heltäckningsmatta i badrummet

Igår började jag jobba igen efter 11 dagar ledigt, faktiskt rätt skönt att få vila öronen från mister-jag är-arg-på-allt-och-alla-hela-tiden och fröken-får-jag-inte-som-jag-vill-så-skriker-jag-och-slåss ett tag...

Mumu,
kankse får hon för mycket vila på dagen och är därför inte tillräckligt trött på kvällen?

Vi har åkt bort. Min farbrors fru ringde i förrgår ocg berättade att farfar var akut mycket såmre och att det troligen bara handlade om någon dag. Bara att ta ut en semesterdag på fredagen och packa familjen i bilen. Igår på dagen satt vi hos honom i fyra timmar och och barnen uppförde sig otroligt bra, på kvällen blev jag inringd igen och hann precis komma innan de sista andetagen försvann. Allt var så lugnt och vackert och sorgligt men jag är så glad att jag hann ta ett så vackert farväl, ett minne jag alltid kommer ha med mig. Att han fått gå vidare känns faktiskt skönt men det får bli mycket stöttning till farmor ett tag nu, hon har inte kunnat inse vad som ska hända så hon är väl den enda som känner av chock-känslor. Vi får väl se.

Stor kram till er och ring era gamla kära

Jag masade mig ner på rean men kom utmed ingenting. Oväntat må jag säga. Blev emst sugen på några nyheter jag såg...

Idag ska jag gå på bio med en kompis, ska se Arn-filmen. Länge sen jag var på bio, somnar väl kan jag tro

Telefonen känns som den sitter fast i örat på mig efter den här veckan, har pratat massor med farmor, farbror, pappa och alla andra inblandade för att få ordning inför begravningen på fredag. I morgon ska jag beställa krans. Konstigt. Ett stort tack till er för de fina orden. Sorgen känns faktiskt naturlig, mest känns det skönt för farfar att han fått ro nu och som vi sagt till Hugo, att han fått synen tillbaka och sitter uppe i himlen och kan se honom och Alva för första gången, inget kunde gjort honom gladare 

Mumu,
men herregud hur kan man ställa upp såna alternativ? Och ni som haft sån detalj-planering med föräldraledighet, stackars Anders. Men med tanke på hur galet det låter så borde de ju backa på något sätt och kanske erbjuda något lite mindre pestsmittat...

Iiih, nu går min buss till stan om typ en kvart och jag har nog lovat laga middag först

Postafen är ju verkligen effektivt, nackdelen är ju att man blir så trött i stället. När jag väntade A så mådde jag riktigt illa ett par veckor och fick äta de och jag minns att en dag kunde jag inte hållla mig vaken utan fick ringa hem maken på momangen att ta hand om Hugo. Mediciner kan verkligen vara läskigs men behövliga.

Mitt huvud bara spränger idag. På förmiddagen igår ringde min moster och berättade att hennes fd man, mina kusiners pappa, nyss fyllda 50 år fått en infarkt på morgonen och inte klarat av den utan försvunnit nästan genast trots hjärt-lungräddning från scratch. Jag bara stannade och det känns fortfarande som att jag inte kommit nåt vidare längre. Genast fick jag börja ringa dem i min familj. Att tala om detta för mamma och pappa i Brasilien var en utmaning, de har varit riktigt goda vänner med honom sedan tonåren. På eftermiddagen åkte jag upp till min mormor och morfar ett par timmar utan barnen för att få samla tankarna med andra som blivit lika ledsna som jag, sorg är lättare när man får dela den märker jag. Att jobba idag känns faktiskt ganska befriande, då måste jag koncentrera mig på något annat ett tag och det behöver jag för varje gång mina tankar landar på mina kusiner så knyter sig hela magen. Varför ska en så fin pappa försvinna så fort utan minsta lilla varning?

Kram på er!

Då har jag nog knaprat något lika illa olagligt för jag kan inte heller se hennes inlägg...

Fy sjutton vilken dag. Flera gånger så har faktum bara kommit över mig så snabbt att jag nästan tappat luften men sedan har något annat hänt, tack och lov för att jag har ett jobb som tvingar mig tänka på annat. Det värsta är en av mina arbetskamrater som är så oerhört självupptagen, jag förklarade på morgonen för allihop vad som hänt och att jag kanske inte funkar som vanligt idag men att jag försöker beta av mina arbetsuppgifter. Stor förståelse och inget krångel med det. Bara någon timme efter kommer hon med en massa ifrågasättningar över beslut jag tagit och ska lägga sig i sånt hon absolut inte har med att göra. Hur kan man vara så okänslig? Blä. Och helst av allt vill jag bara vakna och fortsätta som vanligt och Torbjörn lever och är glad som aldrig förr. Fy sjutton.

Förlåt en gnällspik men jag tror ni förstår att det måste ut nånstans...

Vero,
bra att ni kan finnas kvar i hans liv ändå, är säkert så att han inser hur bra han hade det senare och att ni kan uppskatta varandra igen. Skönt för dig också att få nattro för första gången på ett par år

Mumu,
skönt att de backar! Nu får vi bara hoppas att det finns många gamla lärare hos er så att du får vara kvar. Var har du köpt silikonlinser? Jag har känsliga ögon och tycker endags-linser börjar klia bara efter några timmar så jag är sugen på att testa andra sorter.

I fredags hölls begravningen för farfar. En jättevacker ceremoni och minnesstund som jag kommer bära med mig länge. Pappa skickade ett brev som lästes upp på minnesstunden och det var fyllt med ord som fick oss att minnas farfar precis som den han var samtidigt som vi både skrattade och grät. Den 1 feb hålls begravningen för Torbjörn och det kommer bli betydligt jobbigare. Mina kusiner var här igår ett par timmar, vi pratade en del minnen och grät tillsammans men samtidigt så var ju barnen med så vi kunde få tankarna på annat också. Efteråt släppte sista spärrarna av min egen sorg tror jag för igår kväll grät jag mest hela tiden kändes det som. Hugo och Alva har frågat hela dagen idag: -Är du ledsen nu mamma?, med huvudet på sned. Stackars små krakar men vad ska man göra, de måste väl lära sig hur livet ter sig också antar jag...

Foff vänder idag om och berättar lite roliga nyheter, chefen kom igår och sa att de kommer erbjuda mig fast tjänst när prövotiden går ut i februari. Min arbetskamrat konstaterade snabbt (med glimten i ögat) att: Nu är du gift, har två friska barn, villa, bil, fast jobb och allt innan du fyllt 30 - People hate you...

Vero, usch så jobbigt. Och ännu jobbigare är det ju när man har barn som inte förstår sorgereaktioner som vuxna. Cancer är jävligt men ha gott hopp för det är ju så många som blir alldeles som innan igen numera, jag tänker på er!

mejram, visst är det skönt med "små-vab". Ä rde så där lagom ofriska för att faktiskt orka en heldag på dagis men samtidigt inte behöve runderhållas 24-7 så är det utmärkt tillfälle att få ordning i kaoset hemma. Men tre vab-dagar på ett helt år? Va rhon inte mer sjuk än så? I så fall vill jag ha det hon knparar

Här går livet vidare. Igår var jag på körövning i samma kyrka som vi hade begravning för Torbjörn i för ett par veckor sedan, kändes lite märkligt men det gick det med. Samtidigt har vi påbörjat nedräkning för att mamma och pappa ska komma hem från Brasilien, de landar i Sthlm 1/3 och vi funderar på att passa på att göra en helg på hotell med barnen, lite muséer kanske och sedan hämta de på flygplatsen. Skrev på mina anställningspapper här i veckan och känner att det vore roligt att fira, fick en riktig trevlig höjning som fast anställd

Bimsan, hoppas ni hinner allt ni ska med flytten idag och att vädret är snällt mot er utan blixthalka eller hagel  

Stor kram Fru H!

Men Bimsan då, man skulle ju kunna tro att du arbetade på ett där det forskas fram alla möjliga nya viruskombinationer med ranke på er sjukdomshistorik...

Jag är nyvaken och sitter med kaffekopp. Jobbade igår kväll (har möjlighet via jobbet att gå ut med jämna mellanrum på betald nattvandring och det är både riktigt roligt och bra extrainkomst) och har fått sova lite längre. Just när jag klev upp så drog alla tre dessutom iväg till svärfar för ett par timmars lek så nu är det alldeles stilla härhemma, skönt! Funderar på om jag ska orka ta itu med fönstren men jag gissar att min onlineprick syns fortarande om en timme

På torsdag åker vi till Sthlm på mini-semester, har bokat hotell mitt i stan och planerar besök på både Junibacken och Sthlms Stadsmuséum. Anledningen till att vi tar oss iväg just nu är att vi synkar det hela med hämtning av mamma och pappa på Arlanda på lördag eftermiddag, ska bli så roligt att se dem igen efter fyra hela månader

Ang Pejo, Skåne och sommarträff så vågar jag inte svara hur vi gör. Låter jätteskoj att åka till Skåne men det är inte direkt runt knuten och inte direkt något som stämmer med övriga planer för sommaren men lockande är det så svar ges senare!

Fönstren är precis lika lortiga fortfarande, jag passade på att åka till stan och shoppa i lugn och ro istället

Här är det skrällhosta som inte vill släppa taget om de små. Maken och jag förstår inte hur vi ska hinna få ihop våra arbetstimmar och flexa ut i slutet av veckan med gott samvete. Hoppas, hoppas att hans syster kniper några dagar till så inte svärmor far till nykläckt sötnos i Umeå i alla fall denna veckan...

Sedan har vi, trots den korta tiden i detta hus börjat spana efter nytt objekt. I-landsproblem, javisst, men köket är inte gjort efter våra behov och inte resten av planlösningen heller och att bygga om ett tre år gammalt hus känns inte vidare ekonomiskt. Frågan är bara hur ekonomiskt det är att flytta igen.

Rum för barn sa du mejram? Pris, plats, öppet? Kanske är det t o m så att ni ska till något av nämnda ställen så man får en span på lilla kulan?

I kväll har vi körkonsert, en liten musikgudstjänst med Nina Sandell-tema. Svårt att hålla tårarna vid det vackra arrangemanget av Bred dina vida vingar men det får gå. Ser ju lite fånigt om sångarna själva blir rörda till tårar

Fler träffar låter ju intressant om inte Skåne funkar. En träff på tidig sommar och en på sen kan ju faktiskt vara lite smart, inte lika "smitt-känsligt" på det viset.