Svetlanas Fanclub

Mumu: Ojoj, stackars Abbekillen, vi hade några turer förstoppning med Alex när han var bebis och det var fruktansvärt redan då.

Men det hjälper inte med laktulos heller då? Jag tog faktiskt till det en gång härom veckan när Alex varit sjuk och därför blivit lite förstoppad, vi var rädda för att det skulle bli alltför plågsamt om vi lämnade det åt naturen mycket längre.

Flaskan är recepfri men man ska egentligen inte ge barn laktulos utan samråd med läkare. Men jag läste på FLs samlade visdom och vi vågade ge en dos på 5 ml (det skulle vara till en 10-kilos bebis så det var inte en för stor dos för hans 15 kg, kom vi fram till i trådarna.).

Den lilla slurken gjorde (tror jag) att bajseriet kom igång på 20-25 minuter utan smärta. På flaskan står att man ska ge vid besvär men man kan också fortsätta ge en lägre underhållsdos så att det hela kommer igång igen ordentligt.

Jag har också väldigt noga förklarat med stöd av boken "Kroppen" att kiss och bajs är som soporna i köket. Det är saker som kroppen vill slänga ut och man mår dåligt om man försöker behålla dem. Att både bajs och sopor luktar illa är helt pedagogiskt rätt.
--
Jag har inte hunnit kolla betan än, just för idag räcker det med att jag fick dra ihop ett testprotokoll och samordna åtta personer för att få till en provtagning inom loppet av två timmar. Visst är det härligt när man bara MÅSTE bli klar, för bilverkstan väntar inte på nån!!

Och jag är lite orolig att den projektledaren håller på att gå in i väggen. Han var så stressad över snabba kast trots stenhård deadline att han helt tappade konceptet mitt i ett resonemang och inte kunde reda ut vilket dokument som skulle till vilken teknisk ändring eller vad han talade om ens. Jag fick berätta vad hans sida av saken involverade också väldigt långsamt medan han zonade in och ut ur medvetande ungefär. Han sa att han var trött...

Tur att man är lite smidig på att skriva och trots vissa åskmoln fortfarande inte helt igensnöad i sin planering. Men hjälp vilken januari jag kommer att ha!!

Nåja, skit i det, nu ska jag bara slå in tusen paket och laga två kilo köttbullar och några äckliga kakor så är det nog jul.

Mumu: Okej vad synd. Jag visste själv ingenting om laktulosvärlden för en vecka sen så jag bara rapade upp det jag lärt mig så långt.

Och ibland är det mest skitsnack det blir av allting...

Jaha, jag är inte ens onykter och ändå sitter jag här och känner mig gråtmild. Nu när årets sista arbetsdag har varit, julkorten är postade (för sent) och julklapparna är i det närmaste färdiginslagna så känner jag mig så väldigt tacksam bara.

Tack för att lillen nu är bättre efter tre veckors feberelände och snörvlande.

Tack för att jag har ett fast jobb som jag verkligen vill gå till.

Tack för att vår lilla familj har varit förskonad från riktiga olyckor och för att våra armar och ben och ögon och öron fungerar; det finns de som sitter i rullstol eller inte har turen att klara sin canceroperation.

Tack för att vi klarar oss ekonomiskt (men jag förväntade mig nog någon utdelning på alla års studier iofs.) och har glädjen att kunna hjälpa andra ibland.

Det har varit ett viktigt år med tvära kast. Jag har blivit utan jobb, fått nytt jobb, gift mig, bytt jobb igen, hållit bröllopsfest och vi ska också byta boende och ort. Vår lille son har släppt nappen och blöjan, blivit ännu mer en individ med vilja och förmåga att påverka sin omgivning, och hur ska han nu ta emot förändringarna som kommer?

Men oron får flyga och fara sin kos, för just nu är bara en dag att må bra på. Och vara tacksam.

2.5 kilo köttbullar klara, ett paket kvar att slå in.

Jag har så lite att göra till jul i år eftersom svärmor coh svärfar består och vi drar till London den 26:e, så allt godis är bortrationaliserat förutom chokladen som vi köper hem emellanåt.

*whoops det bara hände liksom... *

Idag åt jag en Summerbird gigantpralin från Saluhallen till min espresso macchiato, och mannen kom sedan hem med moussefyllda chokladpyramider från Göteborgs choklad- och karamellfabrik (som ligger i Lund om nån undrar ). Lyx!!

Saltlakrits däremot är det kris med för jag har inte hittat nåt i hela centrum och både fina chokladaffären och Saluhallen brukar annars sälja fina "gammaldags" förpackningar till jul.

Det är mammas sambo som abonnerar på saltlakrits så istället har jag spårat ut på hans kaffenoja och köpt en av världens nog märkligaste kaffesorter. Topi Luwak är kaffe gjort på kaffebär som har passerat tarmkanalen på ett mungoliknande javanesiskt däggdjur (luwak) innan de rostas, och får därav en mildare karaktär.

Så för att säga det på bonnaspråk så får han kaffe som har blivit utsketet av en råtta i julklapp-jag har faktiskt ingen aning om hur det kommer att mottas!

Vad hade ni tyckt?

mejram: GOD JUL!!

Fyra timmar kvar till julafton nr 1 hos svärfar, jag är färdigklädd och har t o m lyckats få på mig foundation för första gången sedan bröllopet....snacka om undersysselsatt...

Och god jul igen tutti baletti!

Yes, I´m a survivor!! Jag överlevde jul hos svärmor också. Det blev lite vapenskrammel i skyttegravarna när mannens syster som vanligt efter ett par snapsar började dra upp deras barndom och hur ORÄTTVIST allting var, men vi lyckades på något sätt komma förbi det.

Jag har också överlevt svärmors kommentarer, som "Ska han tillbaka till dagis nu efter jul??"

Eh, ja, vad menar du att vi har för alternativ???

samt presenterna. Svärmor propagerade stenhårt under tjuren Ferdinand för att det är fult och dumt och dåligt att slåss och hur bra han är som inte vill slåss.

Sen har vi nu i en månads tid bestämt att vi inte ska köpa en robot till sonen i julklapp även om han har nämnt det flera gånger, eftersom de flesta sådana leksaker bara är krig och slåss och plastskit-det kan vätma minst ett par år tycker vi.

Och sen har hon alltså köpt en sån där vidrig sak med dubbla kulsprutor och helvete till hnoom! Vi smusslade undan den direkt och hon sa att hon bara hade frågat efter en robot som kunde gå framm och tillbaka men man får väl för farao kolla vad det är man köper-det står liksom tydligt på både fram coh baskida att det här är en stridispryl.

nu vill sonen spela fiskspelet...

Mumu: Visst, men det roliga var ju att hon tycker likadant som vi men bara hade tagit det som butikspersonalen föreslog utan att kolla i paketen ens. *virrepära *.

Och idag fick mannen trampa vatten i en timme, för hon har bestämt att hon ska köra oss till stationen när vi reser. Fast vi försöker ducka sådana tjänster eftersom priset är alldeles för högt.

T ex måste man då köra över till henne dagen innan med barnvagnen bara för att kontrollera att den fatiskt går in i hennes lilla bil, tycker hon, medan vi vet att sulkyvagnen går in i baksätet bredvid Alex om så är. Och sen kommer hon ofelbart att ringa och väcka oss samt ringa var tionde minut den sista halvtimmen innan hon ska hämta, vilket kan bli aningen stressande.

Maken vägrade att vi skulle bli hämtade på hemvägen och då försöker hon med "jamen det vore ju ELAKT mot er om jag inte gjorde det". Fast vi inte vill då...?

-Eh nej, du är 100% egenintresserad och vill bara knarka ner dig med barnbarnet igen och sorry men vi och han kan behöva komma hem i lite lugn och ro.

Sa mannen, och nu är vi hemska människor utan känslor igen.

Business as usual... *suck*

camile: Åh, stackare! Ja jag kan ju relatera till det där eftersom vår förra jul slutade med att vi inte talade med svärmor förrän i april.

Hundar är lika känsligt som barn för en del och då blir det knepigt när de inte kan samsas, men tycker verkligen din mamma att dina barn ska vara rädda för att fira jul där? Hon måtte väl kunna se er sida lite också? Jag hade aldrig accepterat att barnen ska vara under hunden i flocken, det är enligt de hundmänskor jag vet att be om problem om hunden inte får lära sig att minsta människa ändå ska respekteras. Det är hunden som ska tas bort tycker jag om det inte funkar. Har den där hunden gått vanliga lydnadskurser och annat där ägarna har fått stöd och råd av kunniga?

Vad gäller fortsatt julfirande så låt detta lägga sig lite innan ni tar upp det igen, jag tror självklart inte att dina föräldrar vill missa barnens födelsedagar.

Men vad ska annars "hända"-brukar ni bli osams med bror/tjej annars? Tyvärr är det ju så att ju fler gånger man hamnar i träsket ju lättare ramlar man dit...

För övrigt kan vi nu lägga till London till kartan över ställen vi har varit magsjuka på. Eller jag är fortfarande frisk men Alex och maken har haft en jobbig natt och vi har ingen aning om vad det är-virus eller matfötgiftning. Inte kräksjuka i alla fall.

Tur i oturen att vi i alla fall inte hade späckat dagsprogram alla dagar, vi har åtminstone tid att må skit för en gångs skull.

Och årets Londonrecension, väl hemma:

Dag 1: Ankom till kompisarnas nya bostad vid Clapham north. Betydligt bättre än det förra som var förfärligt. Men det är ändå lite halsbrytande att för 3.1 miljoner SEK i insats får du äran att bo på 70 kvm i ett ghettokvarter där folk slänger ut soporna från balkongen på tredje våningen á la Yalla yalla (några boende med arabiskt utseende höll just på med det när vi anlände). Denna lägenhet har modern standard, d v s det fanns engreppsblandare, den separata toaletten utan handfat hade klinker och inte heltäckningsmatta på golvet och det var bara svart- och rödmögel på några ställen i silikonfogarna och inte över halva innertaket som jag har sett på andra ställen. Men alltså, UK är ett sånt jävla u-land vad gäller badrum!

Notera också att bostadsrättsbegreppet är annorlunda, våra vänner ska precis byta från englas till tvåglasfönster (u-land igen!) och då får de betala 200 000 SEK ur egen ficka, det går inte via föreningens avgifter/ underhållsplanering! Detta väl sagt så var det ett trevligt och ljust boende i övrigt.

Dag 2: London Museum of Transportation vid Covent Garden, återinvigt november 2007. Barnvänligt, mycket tåg och dubbeldäckare att klättra och bli fotograferad i. Man kunde även köra simulator för tunnelbanetåg med riktiga styrinstrument- en höjdare för ungar!

Lunch på stan: Spaghetti House vid Leicester Square, helt okej pris/prestanda för att vara i turistkvarter. Finns barnmeny och barn får egna ritgrejor att roa sig med medan man väntar på maten-Alex gillade det verkligen. På Leicester Square har de också tivoli med karuseller 6/12- 6/1, Alex åkte radiobil med pappa och tyckte det var supercool.

Dag 3: Lunch på Google HQ där vår vän jobbar. Anställda har gratis mat-alla mål om man vill! Och får ta med sig 2 gäster i månaden och bjuda dem. Det är ingen dålig restaurang, jag åt grillad havsabborre och mannen åt lite blandade rätter som pestobakad kyckling, biffwok mm.

Salladsbaren var utsökt, till dessert fanns det t ex färska bär med vispgrädde eller en av tre smaskiga kakor. Kylarna innehöll alla möjliga hälsodrycker, läsk, Ben & Jerrys glass, där var espressomaskin att fixa själv med, samma juicemaskin som de har på barer för att pressa färska apelsiner om man ville och alla möjliga sorters vanligt godis och snacks-bara ta den som vill.

Snacka om att man kunde bli rund av att jobba där men jag antar att man får lära sig...

Uppe på kontoret blev det iofs mindre kul, eftersom även seniorutvecklare sitter i kontorslandskap nästan armbåge mot armbåge. Där föredrar jag nog mitt eget kontor/jobb!

Men de har pausrum intill med flipper, biljard, pingis och TV-spel på storbildskärm, och en rolig "lekhörna" med pilatesbollar, skumma designade vilstolar och en enorm hängmatta som Alex omedelbart adopterade. En lekfull och avslappnad miljö för nördar, helt enkelt-klädkoden var också radikalt slappare än jag har uppfattat London City för övrigt.

forts. följer i morgon med Dag 3 em: Bimsan går på Harrods January Sale...