Svetlanas Fanclub

Tack för alla kramar!

Tack för alla kramar!

Min man har släkt i Danmark som han pratat om att åka och hälsa på i 3 års tid, så om det bara klaffar med allt annat såär det inte omöjligt för vår del.

Jag fick en fil av min kära syster igår med Winsor Pilates Accelerated bodysculpting, så jag drog fram mattan och körde igenom programmet både igår och idag. Eller ja, jag fuskade lite här och där för jösses vad jobbigt det var och vad osmidig jag har blivit!

Eftersom det verkar stört omöjligt för mig att ta mig iväg till gymmet på regelbunden basis så tror jag att jag lägger ner det och kör på det här istället! Det var ju faktiskt riktigt effektivt, och om nån månad när det blir lite ljusare ska jag ge mig ut med stavarna också.

För nu måste jag komma igång, jag trivs inte med mig själv och mår inte bra heller, i mitt huvud är jag en annan människa så nu är det dags att göra nåt åt saken.

Glad alla hjärtans dag alla!

Själv jobbar jag natt, så här blir det ingen romantik idag.

Parex, Kaupthing vadå? Jag har noll koll. Jag går till min rådgivare på Nordea nån gång vartannat år så tittar de på min fondportfölj och säger, Ja du ser ju ut att ha en bra spridning! Så behåller jag det som det är, och hittills ligger vi plus i alla fall...
Barnen har sina sparpengar i Stratega50. Jag orkar verkligen inte bli nån börshaj, dessutom tyckler jag det är så dötråkigt att läsa börsiffror och fattar knappt hälften. Nä, man kan inte vara bra på allt.

Nu är jag pirrig. Egentligen vet jag inte varfötr, förmodligen bara för att det rör på sig i livet och jag inte har nån aning om vartjag kommer vända mitt liv beroende på vilka beslut jag fattar nu.

Dels ska en hemtenta och två PM in innan torsdag. Hej å hå hur ska det gå till när jag jobbar både dagar, kvällar och imorgon lördag... Men det är ju självförvållat. Inatt hade jag sovnatt sen stannade jag kvar på övertid till kl 12 idag, ner till personalchefen och pratade p-dag för vikarierna. Hon bad mig vara bollplank och hjälpa henne planera den så jag kom genast med några förslag som hon tyckte var bra.
Iväg och handla, slänga i mig lite mat, hämta barnen på dagis, åka och uppvakta en av mina bästa kompisars son som fyllt 6 år (hur gick det till?). Försöka prata lite mellan varven av pratglada barn, och försöka ignorera hennes fullständigt genom-otrevliga karl.

Som tur var fixade min genomtrevliga karl en god middag tills vi kom hem och lät mig pusta i hans favoritfåtölj framför Lilla sjöjungfrun tillsammans med barnen.

Varför är jag pirrig då?

Jo, det har utlysts 2 vikariat på mitt jobb, men då jobbar man som extra resurs till en kille som har extremt svårt med gränser både egna och sociala. Dels har jag en riktigt bra chans att få det. Avdelningschefen tyckte att jag skulle söka när jag nämnde att jag funderar på det, studierektorn stoppade mig på väg till bilen och sa att han jobbar på att få en skolassistentstjänst till samma kille, vilket skulle innebära dagtid (det andra är skift med tjänstgöring var tredje helg, inte idealiskt, men de flesta som väl fått en "rad" brukar få bli kvar!) och det var med mig i åtanke som han lobbar för att den tjänsten ska skapas! Det vore ju toppen, så jag hoppas verkligen på det.

Men... sen hade jag ju sökt till ungdomshemmet i närheten av där jag bor också. Det har nog gått en månad nu så nu borde de ju höra av sig snart! Jag funderar på att ringa och höra om de alls är intresserade innan jag söker det andra. Men sumpar jag en bra chans om jag struntar i den pga att jag vill prova på att jobba närmare hemma? Eller sumpar jag en bra chans om jag struntar i att prova stället här i närheten helt?

Sen är det en sak till, som jag inte riktigt har kommit underfund med hur jag ska hantera. Och inte riktigt vet hur jag ska kunna prata med någon om heller, så därför får ni, mina kära vänner, bli min ventil, som vanligt!

Den här killen man ska jobba med anses i allmänhet vara svår att hantera, men han och jag går väldigt bra ihop. Jag har inte haft några problem med honom (än, det kommer säkert) alls. Däremot märkte jag idag att han gjorde några subtila sexuella närmanden, som jag inte riktigt vet hur jag ska tackla!
Hot och våld är inga problem, det kan jag hantera som ingenting. Men det här som är så subtilt att det inte går att påvisa, men man känner det i magen, vad gör man åt det? Det är blickar, en förstulen smekning på låret, han "råkade" nudda min hud alldeles ovanför urrigningen när han sträckte sig efter något annat när vi skulle ta på oss ytterkläder och gå ut... smågrejer som jag märker väl, men som han lätt kan förneka som tillfälligheter och att det är jag som är en störd pedofil som ens tänker tanken om jag försöker ta upp det med honom. Jag hatar gråzoner. Då var det bättre när en kille kastade en fåtölj efter mig och skrek att han ska "backt ditt huve" nästa gång han ser mig (jag tror jag kan gissa mig till innebärden även om jag inte har läst Rinkebysvenska A 10p )

Visst har jag varit med om lite liknande en gång förut och då "gick det över" när jag ignorerade det, men frågan är om det är klokt att i det här läget ansöka om att få jobba nästan uteslutande med honom resten av våren?!

Jag har lite att fundera på, ni får gärna ge era synpunkter på saken.

Tack för alla era tankar. Det lutar nog att jag passar på viket hos den där killen. Ju mer jag tänker på det desto jobbigare känns det att sitta instängd med honom hela dagarna utan kollegor att prata med. Och jag får ändå mer jobb än jag kan ta på de andra avdelningarna, så det lär inte gå någon nöd på oss.

Vi har bytt stol till Isak, nu är ju han av det kortare slaget så egentligen hade jag velat ha honom bakåtvänd tills han fyller 4 år, men nu är det så illa att vi har bytt av ekonomiska skäl.

Nora använder hans gamla bakåtvända och vi fick låna en till av några bekanta som Isak har använt, men nu har deras minsting börjat bli stor så de behövde ha tillbaka den. Då går ju inte vi och köper en ny bakåtvänd utan det blev en framåtvänd trots att jag får lite ont i magen av att tänka på att Isaks bästa i trafiken inte var värt några extra tusenlappar...

Blä, hemtentan ska in imorgon, jag har gjort halva och var ganska nöjd med det.

Hur ska du hinna resten på bara ett dygn? kläcker min elaka karl ur sig, Du har jag haft en hel vecka på dig!

Så nu är jag ledsen och fattar inte varför han inte bara kunde peppa mig lite istället, det är bara ett dygn kvar sen kan han gnälla över att han fått ta allt markarbete hur mycket han vill, men inte ikväll!

Ja du Bimsan, jag är också lite sådär. Sitter ofta uppe hela nätterna innan tentor och råpluggar, trots att jag vet att det inte är nån särskilt bra metod egentligen.

Jag läste en avhandling och svarade på en fråga till igårkväll i alla fall, så nu är det två kvar idag, deadline kl 17.00. Det klart att det går. Synd bara att jag inte har nån choklad hemma...

Krya på dig!