Svetlanas Fanclub

Mejram, ja inte vet jag om det fungerade att ignorera.. Jag gjorde det men så blev genomgångarna jag hade igår med klassen störda då och då av deras hojtanden. Jag vet inte om alla hörde vad jag sa alla gånger. Tramset blev inte precis mindre av att jag ignorerade det. Det kastades saker på varandra, man höll på med mobiltelefoner när man inte skulle och flera tjer var precis tvungna att gång på gång gå på "toaletten" i grupp. Jag var säkert en helt värdelös lörare i går, men jag orkade inte. Jag gick igenom allt vi skulle och hjälpte alla som bad om hjälp, men mer än så gav jag dem inte. Nu behöver jag inte komma tillbaka till den klassen mer och här har vi en definitv födel med att springvicka.. Usch, idag är jag jättearg. maken väckte oss halsex med en massa ljus och skrammel, för han hade "glömt bort" att det är studiedag idag på dagis och tydligen var det mitt fel delvis, eftersom det inte stod uppskrivet någonstans. Grrr.. jag kokar! Hade han lysnat på vad jag sagt 18 ggr tex om att vi ska passa på att hälsa på barnens doktor idag eftersom VI ÄR LEDIGA så hade han kanske kommit ihåg. Vi hade definitvt behövt sova till åtminstone 06.00, helst 06.30..

Nänä, mejram. Det här är den "tysta" perioden, när de första symptomen börjar klinga av i intensitet och innan man börjar känna bebisen ordentligt. Been there, done that"
Förresten kan du länka uträkningen till din sida, och säkert välja vilka du vill ska kunna se den, så kan vi ju kika in där om vi är nyfikna

Vi passade på att gå till doktorn idag på vår lediga dag, så nu har Liv fått ännu en astmamedicin, Singulair heter den och tydligen en nyhet på marknaden. HOPPAS den hjälper! Hennes vanliga mediciner gör inte det och hon låter som ett tröskverk så fort hon blir minsta förkyld.

Känns lite konstigt att ladda om till att jobba i morgon, jag hade ju börjat få helgkänsla här

Oj, så liten aktivitet.. jag har varit inne och läst vad ni skrivit, men inte skrivit något själv. Helgen har varit fylld av besök samtidigt som jag och maken varit sjuka. Det känns jobbigt att på söndagkvällen känna sig i princip lika trött som på fredagkvällen, och nu börjar makens övningsserie (han kommer att vara borta massor) och jag vet inte om jag får ta sexan eller inte (än) men jag ska ha överlämningssamtal med läraren i morgon, eller hur mycket jobb det kommer bli och hur mycket jag kommer orka med om jag får ta över klassen.. För att sammanfatta: jag har nog lite ångest. Stressångest. Finns det?

Hur som helst, jag önskar er alla en riktigt trevlig vecka!

Tråkigt med all sjuka! Det var många som vabbade idag, uppenbarligen.

Stressångest alltså.. jo, visst går det över. Och jag håller så väl med Mumu om hur konstigt det kan vara, att ena dagen klarar man allt och en annan känns allt nästan oöverstigligt. Samma saker och ändå tacklar man det så olika. Men det beror ju på barnen också, tycker jag, deras dagsform. Och inte minst min egen.

Kram till er gravida som kämpar på. Det kan ju verkligen vara apjobbigt att vara gravid när man har barn sen innan. Det minns jag så väl så, även om det var 1½ år sen jag var där.

Idag vill jag bara äta kopiösa mängder. Och gärna sötsaker. Gissa vilken del i menscykeln jag befinner mig i..

Tuva, hoppas det blir värt all möda sen! Ni lär få det finfint hemma.

Nix, ingen snö här. Lite slask på eftermiddagen, men det försvann fort.

Jag sållar mig till vabb-gänget. Tajmingen är precis kass. I morgon skulle jag tagit över sexan, för deras lärare gick på f-ledighet idag. Inget finns förberett, ingenting, jag har ju inte hunnit börja än. Maken åkte till Sthlm i morse, där han ska jobba tills på måndag. Simon har under dagen blivit magsjuk, barnvakten är upptagen med annat, så gissa tre gånger vem som får försöka trolla med knäna. Japp, jag (Fast det hade jag ju redan sagt )

Jag är frustrerad trots att jag vet att jag inte har något val och trots att jag vet att det löser sig på nåt sätt ändå. Jättefrustrerad. Men jag vill äntligen få bli lärare på riktigt, jag vill visa att jag är en man kan räkna med och jag VET att jag har för höga krav på saker och ting (uppnebarligen mig själv också) Livet är ju liksom som det är.

Så, jag ber er nog helt enkelt om att ni ska mig rycka upp mig och sluta tycka synd om mig själv.. Acceptera vad jag inte kan påverka, förändra det jag kan och ha förstånd att inse skillnaden, ja ni vet det dravlet som är så himla sant..

Veckomatsedel och exelark med rätter. Det var två bra tips. Tack.

Krya på er, alla sjuka!

Det är lite det som är grejen också, att det är inte klart än om jag verkligen ska bli deras nya lärare. Hittills är jag bara bokad fram till sportlovet, för den där LAS-listan verkar vara en komplicerad historia (eller så rullar hjulen extremt långsamt av någon annan anledning.) Idag känns allt i alla fall mycket lättare, jag fokuserar på fördelarna med att vara hemma i två dagar, för jag får vara med mina älskade barn och jag får dricka gott kaffe från vår kaffemaskin och slippa det där läskiga hopkoket från automaterna på skolan som kallas cappuchino (hur stavas det egentligen?) Men det är fortfarande jäkligt tråkigt, som att stoppa en hundrameterslöpare precis innan startskottet..

Livsfarligt idag: Liv har lärt sig klättra upp i våningsängen. Till överslafen, alltså.

Dubbat, var det i går alltså? Jag såg en repris i helgen, det gör jag gärna igen.

Och Mumu, ja det låter ju verkligen som om du behöver en god natts sömn och en liten paus

Oj, mejram, storm! Det kan gunga rejält på Östersjön.. Hoppas du slipper sjösjuka!

Här är det frost ute idag, precis som i går, och jag HOPPAS att det kan betyda snö, om det kommer något från himlen idag. Det vore roligt.

Shit, jag glömde anmäla vab i går, kom jag på när jag skulle göra det idag. Hoppas det går att lösa i efterhand. F-kassans internetkundtjänst öppnar 8, så jag lär väl få svar snart nog.

I går satt jag och pysslade ett "tack och hej då-kort" till Livs dagis. På måndag börjar vi inskolningen på Simons. Det blir bra, det känns skönt, men samtidigt trivs hon jättebra på sitt dagis och de har faktiskt en mycket bättre verksamhet där för de minsta barnen, om jag ska vara ärlig. Men man kan väl inte få allt, kanske. Lite sorgligt känns det i alla fall.