Svetlanas Fanclub

Vi har nån sjuka här hemma, men den verkar gå över fort. Bara en kvälls feber och en dags hängighet för Abbe, och så en dags hängighet för mig. Anders har drabbats av samma sak och kände sig småhängig igår och Milla fick feber. Imorse var hon dock feberfri, så man kan ju hålla tummarna för att det är över lika fort för henne.

Men FY vilka nätter det har medfört här hemma! Vakna barn så långt ögat når. Så fort den ena har somnat har nästa tagit vid. Ja, Abbe är väl relativt oskyldig i det hela, men han har ju ändå hostat, grinat lite och velat att vi ska bära över honom till oss. Milla har varit hemsk. Inatt var hon vaken mellan tolv och tjugo i tre. Och jag också...Då blir man så glad när barnen vaknar sju och är vrålpigga.

Lillan gör framsteg. Ibland kan hon stå utan stöd några sekunder om man släpper henne. Men oftast vill hon bara gå framåt utan att ha balans, eller så sätter hon sig på rumpan. Inte som Abbe, som gick (sprang) tills han stupade, direkt han kom på att man kunde röra fötterna fritt på golvet. Igår började hon säga Abbe lite mer ordentligt (förr har det varit nån form av Abfw), men igår var det klockrent och jättekul att ropa på brorsan. Och så visade hon också igår att hon minsann fattat det där med att man ska ta rumpan först när man ska ner från sängen. Det är däremot inte klockrent, så mamma eller pappa vill gärna vara med och passa.

Stressångest? Jo, det finns nog. Det är nog det jag lidit av i samband med allt jobbstrul. Ångest och stress över saker man inte riktigt kan påverka eller förändra, saker man inte är inne i ännu, men som ändå redan gnager på en. Stressångest var ett bra ord för det.

En kompis och jag pratade häromdagen om att vissa dagar fixar man allt, och andra dagar känns en vanlig dagishämtning med efterföljande matlagning som ett berg att bestiga. Hon har ju trillingar på tre år, så oftast är det hell hour när hon hämtat från dagis och middagsmaten ska lagas. Men så en dag så bara kände hon sig lugn och helt trygg i förvissningen om att eftermiddagen skulle bli helt underbar, trots att hennes karl skulle jobba över till sent. Och minsann, blev inte barnen kolugna av hennes inställning och hon kunde ta hem dem i lugn och ro och baka tekakor, laga mat och greja med allt som behövdes utan att det blev ett enda tjafs. Och som hon sa själv; varför kan man inte alltid ha den där inställningen? Så mycket lättare allt skulle bli! Men man rår ju inte riktigt över det, oftast är man betydligt mer stressad och då blir det bara inte så där lugnt och skönt. Vi smittar barnen omedvetet, så är det!

Vi fick sova bra inatt och det gjorde ALLT. Abbe har börjat komma över till oss väldigt tidigt på natten, men det gör inget, för han ligger bara stilla och sover. När Milla vill sova hos oss är det värre, för hon ska böka och gnöla och greja. Inatt sov hon hela natten i sin säng, så då fick vi alla sova. Då känns det okej att barnen vaknar halv sex.

Idag blir en slappdag. Milla har fortfarande lite förkylning i kroppen, och Abbe har en otäck hosta. Han skulle behöva komma ut och leka lite, men samtidigt så tror jag att han skulle må bättre av att vara inne och ta det lugnt. Jag tror det får bli en kompromiss med en promenad för frisk luft, men inte alltför lång utelek.

Vi gick ut en stund tidigt på morgonen, för Milla var så trött, så trött, nu när hon vaknat så ovanligt tidigt. Och sen hade vi sån tur att en kompis ringde och ville komma över med sina barn, så då fick vi leksällskap hela dagen! Så Abbe fick leka järnet, fast inomhus, och vi hade ändå hunnit med friska luften på morgonen. Perfekt! Och hans hosta är faktiskt bättre nu också. På eftermiddagen gick vi ut tillsammans, när våra gäster ändå var på väg hem, så då fick vi en stund på lekplatsen igen.

Nu blir det tidigt sänggående för barnen idag, för de är supertrötta. Sen ska jag ut och springa en sväng (eh..., eller jag går mest, men jag intervalltränar med löpningen i alla fall, så snart kan man säga att jag springer ) och så kolla klart på filmen som vi bara orkade kolla på halva igår (känns det igen ?) och sen ska vi också försöka komma i säng i skaplig tid. Vi skulle må så mycket bättre om vi kom i säng i tid, så vi kunde släcka och sova runt tio - halv elva. Men det gör vi INTE. Har vi tur går vi och lägger oss framåt halv elva - elva (men det blir nog oftast ännu senare) och sen ska vi pratas, läsas eller annat. Vi blir liksom aldrig riktigt duktiga på att sova tidigt, det drar ut på tiden till tolv nästan varenda dag. Och när man inte får sova klockrent på nätterna, och när man går upp tidigt så är det för sent för oss. Anders klocka ringer dessutom halv sex, så han skulle definitivt behöva sova tidigare än tolv.

Efter mina allvarliga snack med sambon, om att han ett par gånger glömt att stänga grinden på övervåningen - och absolut inte haft koll på det eller Milla heller - där jag konstaterat att det inte duger att säga "jag glömde" eftersom det inte handlar om att hon kan råka klämma sig lite eller nåt, utan faktiskt om att hon kan rasa nerför trappen och slå ihjäl sig. Och att man då helt enkelt inte FÅR glömma. Så kändes det ganska kymigt imorse när jag insåg att jag själv glömt grinden och hittade Milla halvvägs upp i trappen, på den smalaste sidan. Hjärtsnörp...

Jaaa, vad ska Pejo laga..?   Själv skulle jag inte överleva utan veckomatsedel. Vi har haft det så länge att de dagar vi står utan så blir vi alldeles förvirrade och bara vimsar runt i köket. Klart, vi följer den inte slaviskt och vi byter ofta mellan dagarna, men den finns där som en grund i alla fall. Och det blir lätt att handla ! Idag blir det ugnsstekt falukorv på en bädd av tomater, äpplen och lök. Potatismos till. Tror faktiskt jag ska vara lat och ta pulvermos   !

Millaskruttan är sjuk. Jag trodde att hon hade nån eftersläng efter sin feber i fredags, men det visade sig att det var en försläng istället. För nu har hon varit rejält hängig i ett par dagar. Feber, jättesnorig, en otäck skrällhosta och så är hon alldeles hes, stackaren. Hon är rätt gnällig och missnöjd på dagarna och vaken halva nätterna. Men inte ska man väl misstänka öroninflammation om de inte skriker och gråter och verkar ha ont, va?

Och så hoppas jag att det är okej att ha en ettåring sovandes ute i vagn fastän hon är sjuk... Nån som vet, eller har några synpunkter? Hon är rejält nerbäddad. Hon har lite svårt att somna inne på dagarna, och om hon till slut gör det (i ens famn eller med en liggandes bredvid), så sover hon max en halvtimme. Ute kan hon sova i flera timmar.

Snöar det överallt? Här bara vräker det ner ! Det har kommit mer än en decimeter idag.

Ja, ryck upp dig ! Klassen överlever även om deras nya lärare är på plats från dag ett. Du ska ju ha dem nu ett tag, så du kommer att ha gott om tid att grotta i dem så småningom. Bara inte just nu, för är ens barn magsjuka och man är solo så är det så. Men jag förstår dig så väl. Vem tusan vill vara hemma från jobbet när man är brand new? Vem vill sätta ribban där, liksom? Jag tror du har rätt tänk om sakers oundviklighet, det kanske bara är lite svårt att hitta det just nu.

Så har vi garvat som tokar åt Dubbat igen, då . Nytt favvoprogram, helt klart! När jag reste mig upp hade jag ont i magen och tänkte att "vafan, träningsvärk?". Men det var nog skrattvärk.

Är det sant!? Ingen snö hos er? Tänk, när det snöar som det gjort idag (oavbrutet, massor hela dagen) så har man lite svårt att fatta att det inte ser likadant ut i hela Sverige.

Jag är trött idag. Jag somnade med huvudet mot Abbes axel när vi kollade på lite film medans middagen blev klar. Jag skar upp min egen korv i små små bitar, som om jag skar till ett barn. Jag försökte lägga Milla utan hennes gosehund. Jag försökte spela tv-spel med fjärrkontrollen till tv:n. Jag behöver sova ordentligt och jag behöver vara borta en kväll och hämta energi. Så lämpligt att det är månadsfika med tjejerna imorgon   !

God natts sömn - check! Millas värsta verkar vara över, för hon sov så sött i sin egen säng hela natten. Och som grädde på moset så sov Abbe också hela natten i sin säng, och det är inte vanligt att de tajmar varandra så. Så jag har sovit som en GUD!

Nu får jag bara hoppas att det bara är floder av snor som ska ur tösen innan det är klart, så att värsta gnället och klänget är över. För snortrasa är ett måste just nu, kan jag lova. Idag vid frukosten tittade jag upp och såg att hela hennes näsa var inbakad i ett grönt lager... *fräscht*

Så nu är det bara kvällens fikamys kvar för att livet ska vara på topp igen !

Mysig helg! Festen vi skulle på blev inställd IGEN (nu var det magsjuka för resten av värdfamiljen), men nu ställde vi inte in barnvakten utan hade barnen borta bara sådär ändå. Det har ju vi aldrig, så det var skönt! Millas första bortanatt också. Allt gick bra, och vi var lika glamourösa som vanligt och storhandlade och städade ... Men vi hann även laga en god middag och vara lite romantiska . Vi ska bli bättre på att ta barnvakt "utan anledning".

Här snöar det massor igen! Vad roligt det känns när barnen äntligen kan få klättra i stora hopplogade snöhögar! Eller ja, Milla gör kanske inte det, men hon har i alla fall äntligen fått krypa runt i snö och känna på fenomenet.

Den lilla damen har också blivit stor dam och tagit sina första steg ! I torsdags lockade och pockade sambon på henne så att hon vågade ta några ostadiga steg och sen kasta sig i famnen på honom. Men det blir då ingen Abbe som går två veckor efter de första stegen ... Står man bara en millimeter för långt bort så fegar hon ur och sjunker ner. Och gärna även om man står på lagom avstånd också.

Efterlysning: Vi vill ha en fondvägg i Millas rum, och eftersom resten ska vara vitt så vill vi gärna att den ska vara väldigt färgstark. Randig är ett önskemål och många färger också. Ska det vara rosa i den så ska det vara kraftigt rosa, nästan cerise. Och orange är ju så fint! Hjälp oss hitta Tapeten.

Kram på er och ha en bra söndagkväll!

Jättefin tapet, Bimsan ! Överlag gillar jag midbec, vi har funderat lite på den här:

http://www.midbec.se/hemsidan/keek_a_boo/stor/rosa2.jpg

Men jag vill ha stående ränder. *inte alls petig* Mer förslag, mer förslag!

Usch, vad jobbigt med köparen också. Nu när det inte gick smärtfritt-och-budgivning-och-budkrig-och-rosa-drömmar-om-orimligt-mycket-pengar så kunde väl i alla fall intressenten få vara en penningstinn rackare utan minsta anmärkning... Men det där är ju så typiskt. Hoppas nu att föreningen godkänner, så är problemet mindre.

Fru H, haha, ja det lät kanske, det där . Jag menade nog inte att vi var romantiska bara för att vi hade barnvakt, för vi ÄR ganska bra på sånt ändå. Vardagsromantik. Inte jämt, men i alla fall en hel del. Jag menade mer att vår barnfria tid inte BARA bestod av handling och städning, utan vi fick ha lite trevligt också. Och så gjorde vi en fantastisk upptäckt; GUD så mycket man hinner på kort tid när inte barnen är hemma ! Vad gjorde man med all tid innan man fick barn!? Man måste ju ha såsat och ljunat bort eoner av tid!

Frugan igen, precis så där gjorde jag i fredags. Förkyld och hängig så valde jag att Milla skulle få sova sin andra tupplur inne, vilket innebär att man måste ligga bredvid henne och gosa i någorlunda tysthet. Och det enda sättet att få till det med Abbe hemma är ju att låta honom kolla på film i vår säng och plötsligt upptäckte jag att han hade slutit sina ögon (före Milla dessutom) och sov. Efter en snabb överläggning med mig själv så bestämde jag mig för att det var okej, och så sov jag själv också. Mycket välbehövligt det också! Och mycket riktigt så hade vi en liten skrutt som kollade på Let's Dance med oss på kvällen, och konstaterade för varje nytt danspar: "Honom/henne känner inte jag" .

Usch, vilken tung dag. Först tyckte Milla att det var en bra idé att vara vaken på de trevligaste nattimmarna, mellan halv tre och fem. Och sen vaknade jag dunderförkyld utan röst. Och sen har jag bara varit surmamman hela dagen som har gruffat och bråkat med barnen som har varit små Frankensteins hela dagen, ätit kattmat och knuffat lillasystrar. Sen fick en god vän mens, vilket innebär att återinsättningen av ett befruktat ägg återigen har misslyckats, så att det inte är några syskon i sikte på ett bra tag för dem. Sen har vi åkt och knäppt ettårsfoto till tidningen med Milla, och Abbe fick plötsligt vaxpropp så han bara slutade lyssna på vad vi sa när vi skulle packa in oss i bilen. Det är såna här dagar som man känner sig sämst, sämst, sämst i världen. Misslyckad förälder.

Jag ska verkligen gå och lägga mig tidigt ikväll.

Men vad jobbigt, Vero ... Förstår att du känner dig helt upp-och-nervänd. Och visst är det så, går en sak åt skogen så följer oftast flera saker efter. Det är som om lagen om alltings maximala jäklighet faktiskt existerar... Jag är ledsen för både din och makens skull, KRAM på er!

Nu har min dotter kravlat sig upp i vår säng och fått tag på fjärrkontrollen, satt på tv:n och lagt sig på min kudde . Är inte det en väldigt företagsam nästa-ettåring jag har ? Oooops, nu öppnar hon min handkrämstub också! Utryckning!

Jag börjar få ångest. Min dotter bli ETT ÅR på måndag ! Ni som har två barn (eller flera), tycker ni också att det gick oroväckande fort med den andra? Tiden bara rusar förbi, och de blir så stora så fort... Lite ångest har jag också inför söndagens kalas, för även fast vi delat upp det i två "sittningar" så blir det asmycket folk och vi har definitivt inte sittplatser till alla. Man får väl ta det lite för vad det är, men det lär bli kaos i alla fall! På förmiddagen kommer alla kompisar med barn och jösses, det kommer att vara mer än tio ungar här plus föräldrar.

Idag har Milla och jag varit till ortopedteknikern och hämtat nya skor och ny skena. Jag tror det är femte paret skor sen hon var en månad gammal och började med skor. Till runt fyra år ska hon korrigeras, men nu fick jag en kalldusch i klumpfotstråden (japp, det finns en sån också ), för där hade en mamma med ett barn som snart skulle sluta med skenor fått veta att de börjat korrigera ända till sju års ålder istället! Vilken käftsmäll. Vår tekniker hade inte hört nåt sånt, så hoppas inte vår ortoped nappar på de rönen.